Att ersätta Hareide blir både enkelt och omöjligt

Åge Hareide lämnar Malmö FF efter den sista matchen gruppspelsmatchen i Champions League (Real Madrid borta) och det kommer knappast som någon större överraskning. Åge själv har inte velat kommentera det närmare men då ingen bestämd dementi heller har lämnats så har det varit relativt enkelt att se detta komma. Det är helt enkelt tid att sammanfatta Hareides två säsonger i Malmö FF.

Åge Hareide hade mer eller mindre ”gått i pension” som tränare när Malmö FF ringde. MFF var regerande svenska mästare och hade ett kval till Champions League framför sig. Man ville ha en erfaren tränare med internationell erfarenhet och valet föll på norrmannen Hareide. Man kan säga att det blev en lyckoträff utöver det vanliga. Det första året blev ett rent lyckorus och Malmö både försvarade sitt SM-guld och lyckades kvala in till gruppspelet i Champions League. Pengarna fullkomligen strömmade in till klubben och guldglittret ville bara fortsätta. Som med många mästarlag finns det dock alltid en tendens att spelaromsättningen blir stor. Detta skedde även i MFF och ett antal stora transfers inbringade ännu mer i skattkistan. Pengar är bra men ingen garanti för framgång.

***

Den som minns IFK Göteborgs dominans i mitten av 1990-talet (1993-1996) anade kanske paralleller här. En klubb som klarar av att försvara SM-guld, tar sig ut i Europa där pengarna med svenska mått är väldigt stora och dessutom säljer spelare med stor vinst. Blåvitt hade på den tiden en otroligt stark ställning i svensk klubblagsfotboll och gjorde riktigt bra ifrån sig mot flera av de europeiska storklubbarna. Sedan gick man i en fälla där man kort och gott verkligen ”köpte ihop” ett lag. Man plockade många toppspelare från konkurrenter och på pappret såg man löjligt starka ut. Men det tog det stopp, tvärstopp,  och man hamnade i en djup svacka, faktiskt under flera år.

***

Malmö FF slutade på en femte plats i år, givetvis en missräkning på många sätt för klubben. Det som dock gör att man kan ge klubben ”godkänt” är givetvis att man klarade av att kvala in till Champions League för andra året i följd. Det är oerhört starkt och det kommer att dröja länge innan det sker igen, det är jag ganska säker på.

Åge Hareide har inget fantastiskt facit som tränare i Malmö om man tittar på antal matcher/vinster men det kan man mer eller mindre bortse ifrån. Han lyckades perfekt den första säsongen med SM-guldet och CL-deltagande och hade han klivit av uppdraget efter säsongen  2014hade det varit ”bäst någonsin”. Eller, kanske inte, men åtminstone en fantastisk bedrift.

Att leda en klubb som vinner två år i rad, tar sig in i CL två år i rad är nog svårare än vad många (i alla fall jag) tror. Kraven blir satta därefter och att sluta femma i allsvenskan generar mer eller mindre att folk tycker att man gjort en dålig insats. Det är väldigt hårt sett med lite perspektiv.

Hareide har lyckats med något som väldigt få allsvenska tränare lyckats med genom åren, att leda sitt lag ut i Europa och det är det han ska kommas ihåg för. Visst har han haft en väldigt bra spelartrupp att jobba med hela tiden men det är ändå mycket som ska stämma.

Taktiskt har samtliga kvalrundor (både 2014 och 2015) visat att han har ett stort taktiskt kunnande och en mycket bra känsla för hur man ska övervinna motstånd som på förhand kan känns väldigt svåra. Att det sedan inte har resulterat i fortsatta framgångar i gruppspelet kan knappast Åge lastas för, motståndet har varit av ytterst toppklass och kräver oerhört mycket.

Utan någon insyn alls är det svårt att veta men det känns ändå som att Hareide har handskat spelaromsättningen och ”rotationen av spelartruppen” på ett bra sätt. Visst har det funnits några frågetecken, i höst kanske främst runt Simon Kroon, men ingenting på den här nivån är en dans på rosor.

***

Att ersätta Åge Hareide blir både enkelt och omöjligt på samma gång. Enkelt av den anledningen att förutsättningarna att bli bättre än femma i Allsvenskan 2016 känns relativt stora. Malmö kanske inte heller kommer att vara den där ”självklara” favoriten att jogga hem guldet även om man lär nämnas i sammanhanget.

MFF:s enda väg ut i Europa nästa år är att vinna Svenska Cupen, det gör att det är skarpt läge direkt för den nye tränare och leverans ganska omgående. I gruppspelet väntar GIF Sundsvall, Ängelholm och IK Sirius för himmelsblått, en lottning som väl inte känns direkt omöjlig att övervinna. Eller: Den här gruppen ska Malmö FF givetvis vinna utan snack. Den nye tränaren måste givetvis få tid på sig, men känslan är att det inte blir en så lång ”smekmånad”.

Det omöjliga i att ersätta honom är att varje säsong lever sitt eget liv och att jämförelser över huvud taget är svåra att göra. Hur ser Malmö FF:s trupp ut 2016? Vad gör konkurrenterna? Klarar man sig ut i Europa via cupen? Många frågor utan svar, alltså har vi inget facit.

***

Min totala bild av Åge Hareide och det han har åstadkommit på sina två år är att han har varit helt perfekt för Malmö FF under denna sejour. Den totala vinsten sportsligt och ekonomiskt tillsammans är oerhört stor och oavsett hur man nu ska mäta det är det svårt att se något annat än att det har varit väldigt lyckosamt.

Om Hareide tar sig an Danmarks landslag härnäst tror jag att det kommer att gå bra det med. Hans fingertoppskänsla i svåra matcher blir guld värt för ett Danmark som, så att säga, har ”utrymme för förbättring” med ett ganska spännande material.

Blir det inte Danmark utan något annat tror jag samma sak, Åge vet vad han gör.

***

Om han väljer att gå i pension ”på riktigt” nu så gör han det direkt från den stora scenen. Att avsluta en lyckosam tränarkarriär med att möta Real Madrid, i Madrid, i Champions League, det är sannerligen värdigt på alla sätt.