Djurgården hakar på i toppen

Fotboll är en sport som kan vara så där otroligt ologisk ibland och det är kanske därför som vi är så många som älskar sporten. Vid segrar som ”borde” varit omöjliga vet glädjen inga gränser, man struntar helt i logiken. Det motsatta, den där gången som all logik går emot ”sitt” lag är något helt annat. Efter matchen mot Falkenberg behöver dock ingen djurgårdare känna så, för den här matchen fick en högst logiskt upplösning. Lägg därtill en högst logisk matchvinnare.

Vi ska ta det först av allt för att inte tappa perspektivet, Falkenbergs FF hade varken inställning eller kunnande att hota Djurgården i den här matchen, inte ens nära faktiskt. För dem handlade det enbart om att backa hem, skicka lite ”lycka till bollar” till en vilt kämpande Hakeem Araba på topp, mycket annat fanns inte att hoppas på.

Matchinledningen blev en kompakt press från Djurgården men framförallt tidiga bollar på sitt anfallspar i form av Sam Johnson/Nyasha Mushekwi som både var för sig och tillsammans ser allt giftigare ut.

Den första kvarten var känslan inte om det skulle bli utdelning för DIF utan när. Men det avtog allt eftersom och trycket var inte lika kompakt efter det. Det här berodde inte på att Falkenberg klev upp i planen utan snarare för att hemmaspelarna blev för omständliga, för mycket ”sidledspassande” och framförallt för stillastående.  Åtta hörnor skrapade djurgårdarna fram men det förblev mållöst fram till pausen.

Några snabba funderingar på varför spelet låste sig för Djurgården:

• De båda ytterbackarna Tim Björkström och Jesper Arvidsson deltog väldigt sparsamt fullt ut i anfallsspelet.
• Djupledslöpningar från mittfältspelarna(både de centrala och kanterna) uteblev i för stor utsträckning, Sam Johnson löpte ofta, men hamnade väldigt ofta ut på högerkanten, Mushekwi därmed lite ensam centralt.
• Det tog 35 minuter innan Kevin Walker på allvar kom fram offensivt, ett skott som gick över Martlers ribba och tre minuter senare (38:e minuten) så sköt den centrala mittfältskollegan Jesper Karlström ett vänsterskott utanför. Allt för ofta hamnade dessa två för djupt ner i planen.

*****

Att matchbilden skulle bli densamma i halvlek nummer två fanns det inga tvivel om, undantaget det där om logik och fotboll. Det blev till viss del en kopia men med ett par avgörande skillnader. Skillnader som gav det logiska rätt i den här matchen.

Nyasha Mushekwi är en av Allsvenskans hetaste spelare, troligen den allra hetaste, just nu. Djurgårdens sportchef Bosse Andersson som hittade den här diamanten bör omedelbart se till att säkra upp honom på ett längre avtal. Mushekwi har kallats ”basketspelaren” och var väl lite av Djurgårdens Mr X under transfersfönstret. Just nu är han mer Mr Djurgården än någonting annat. Han sprudlar av självförtroende och lyckas med väldigt mycket av det han tar sig för. Dessutom jobbar han väldigt hårt och gör stor nytta, mycket mer än mål och assists.

Andra halvlek fick inte samma intensiva press även om DIF fortsatt hade spelövertaget. Mitt i allt så fick Kevin Walker slå en ”kantfrispark” ute från hemmalagets vänsterkant. Han slog den med inåtskruv rakt på huvudet till en framstormade Mushekwi och 1-0 var ett faktum. Det var relativt logiskt att målet kom på en fast situation med tanke på vad anfallsspelet i övrigt hade bjudit på och det var extremt logiskt att det var just Mushekwi som knoppade in målet.

Nu släppte knutarna hos hemmalaget och det dröjde bara knappt sex minuter innan Mushekwi satte ytterligare press på Bosse Andersson att fixa ett längre avtal när han, fint framspelad av inbytte Radetinac, satte sitt andra mål för kvällen.

3-0 målet kom som ett brev på posten då en felvänd ”basketspelare” serverade bollen på silverfat till Daniel Berntsen som enkelt satte det mål som definitivt säkrade trepoängaren. Det återstod tretton minuter på klockan men det var naturligtvis över här.

Falkenberg då, ja de får lika mycket utrymme i denna krönika som de spelade anfallsspel, det vill säga ytterst lite. Trots det lilla så får de sin logik de också, Hekeem Araba gjorde tröstmålet, allt annat hade varit galet ologiskt.

Varför blev det då bättre för Djurgården i andra halvlek?

Ja, förutom det självklara att man tog ledningen och att Falkenberg tröttnade en del fanns det i alla fall två punkter som kändes avgörande:

• De offensiva räderna från ytterbackarna fanns plötsligt där.
• Med Radetinac till höger istället för en krånglande Mrabti fanns fler alternativ i djupled.

Djurgårdens poängutdelning hittills är bra och man hänger med i toppskiktet av tabellen. Det finns dessutom en skönt ologisk logik i att Pelle Olsson nu när han verkar ha fått Djurgården på rätt väg ställs mot “sitt” Gefle i nästa omgång.