EKWALL: Avvakta prat om EM-guld – Sverige borde förlorat mot Georgien

EM-guld?
Vi avvaktar nog en aning med de förhoppningarna, va?
För inget kommer att gå av sig själv för att vi slänger in Zlatan Ibrahimovic på topp.
Inte ens mot Georgien.

Tre poäng är tre poäng, jovisst.
Men.
Ändå.
Bakar vi in alla tänkbara ingredienser så är det här den sämsta tävlingslandskampen som ett Janne Anderssonskt landslag har gjort.
Där en svensk målvakt till slut räddade Sverige från ett praktfiasko på hemmaplan mot ett landslag som rankas som 89:a i världen.
Där det vinnande målet var något som Viktor Claesson glidtacklade in efter att ha grävt fram en boll som kommit bakom honom.
Där svenska spelare från La Liga, Serie A, Bundesliga och Premier League hade ett helvete med lirare från Dinamo Batumi i försvarslinjen, en snabb yttermittfältare i Rubin Kazans B-lag och en ensam forward som normalt drar in sin lön hos Anorthosis, bördigt från Famagusta på Cypern.
Sverige hade inget eget fungerande anfallsspel, ett påtagligt bristfälligt försvarsspel, knappt några målchanser, hade vi ens en frispark eller två?
Vi hade ett landslag som visade upp energi och glöd endast för de tyckte att den franske domaren tagit fel beslut
Georgien hade fem högklassiga målchanser och ser vi till det och går vi efter hur statistikanalytiker räknar så borde Sverige förlorat den här matchen.
Men tre poäng är trots allt tre poäng?
Det är ju det, men det hindrar ju inte att ifrågasätta hur illa det var.

Vi pratade om balansen under hela 2020, eller snarare bristen på den.
Den var lika bortblåst en kall sen marskväll 2021.
Det var smått ofattbart att de tappra georgierna inte lyckades trycka in ett par mål på de helt öppna lägena de lyckades skapa när de snabbt ställde om på naivt svenskt anfallsspel.
Vad Janne Andersson än säger så måste han ändå fundera på hur han ska maxa det landslag som får allt fler namnkunniga spelare att leka med.
Slänger vi bara in de "bästa" så blir det lätt att vi navigerar utan kompass. Ska det roteras med nya konstellationer finns risken att grunden rämnar en aning.
Igår blev det mest ett mischmasch av allt det där; SYNTAX ERROR.
Förbundskaptenen måste hitta rätt där igen, för grundbygget var och är stommen i det här lagets framgångar.

Zlatan? Han kom, sågs, han sjöng nationalsången.
Det talades mycket om att han skulle vara som en i laget.
Och det var han.
Inte bra, inte dålig, sällan särskilt mycket med i spelet.
Det är en fara om du alltid ska förlita dig till Zlatan Ibrahimovic, det som skedde i alltför stor utsträckning under Erik Hamrén.
Men en spelare av hans kaliber, med all den spetskompetensen...han är ju bäst för att han är den han är, inte för att han ska vara någon annan.
Nu var det inte mycket som fungerade för Sverige i den här matchen, inte för Zlatan heller egentligen - men han fick sällan något vettigt att jobba med,
Zlatan Ibrahimovic har framgångar i sina klubblag för att han ÄR Zlatan och för att han är huvudpersonen, stjärnan, spelaren som det ska kretsa kring.
Det måste det här landslaget också lära sig göra för maximal effekt och samtidigt behålla balansen som skapade ett vinnande lagkoncept.
Det blir en rätt spännande utmaning för Janne Andersson.

Så hur var Zlatan nu?
Han var som alla dom andra och jag vet inte om det är så vi vill ha det.
Men tre poäng är alltid tre poäng.
Hur jävla illa det än sett ut så är det ingenting annat som räknas i slutändan.
Trots allt.