FD:s danska krönikör: “Svenskarna borde hylla Hamrén”

KRÖNIKA – SÖREN SORGENFRI

Manuset kunde inte vara bättre skrivet. Morten Olsen leder sitt landslag i sin potentiellt sista match som dansk förbundskapten. Vi vet redan, i och med att danskarna inte mäktade med att passera Albanien i gruppspelet, att playoff-matcherna skulle bli ”point of no return” för Olsen. Och sedan mot Sverige. Brödralandet som han så ofta har petat i näsan för att använda 4-4-2.

Det är nu det bör vara Mortens afton. Annars blir det Mortens sista kväll efter nästan 16 år på tränarbänken. Danmark ligger under med 2-1 efter första mötet i Stockholm, och det var tack och lov. Om Sverige hade visat större cynism så hade dubbelmötet varit stängt redan.

Svenskarna hittade de danska svagheterna och lät kanterna traska in i banan för att attackera ytan runt William Kvist, eller lade ner bollar i den bakre ytan bakom Risa Durmisi. Bröndby-ytterbacken är vass i offensiven, men någon defensiv stjärna är han inte, och med den lika defensivt bristfällige Viktor Fischer på vänsterkanten öste svenskarna på, på den kanten. Med framgång. Forsbergs 1-0 kom precis efter en period då de blågula bara sprang ner danskarna.

Så hur spelar Morten Olsen ut sina kort nu?

En grundidé i den danska 4-2-3-1-formationen är att så länge bollen är på danska fötter så kan det andra laget inte göra mål, så bollen rullas omkring flitigt. På tvären, bakåt och brett med diagonala passningar för att dra isär motståndarna. Problemet uppstår ganska uppenbart när danskarna inte förmår att göra mål. Och en motståndare som Albanien kan bara parkera bussen och låta tiden gå utan risk. Eller som svenskarna som kunde såra danskarna. Har de något att komma med? Har de något nytt? Naeaeaeaeh. De jobbar på i sitt 4-4-2 och straffar danskarnas långsamhet.

Och det är Danmarks stora utmaning. Fart och tempo. Thomas Kahlenberg är bra på Superliga-nivå, men det räcker inte i en landskamp om en EM-biljett. Långt ifrån. Det satte Kvist i överarbete som enda riktiga centrala mittfältare, när Fischer och Braithwaite på kanterna är mer kontringsspelare. De faller inte in och hjälper till. Kim Källström och Oscar Lewicki (som danska klubbar missade att ta på fri transfer nyligen..) fick stöd av kantspelare som kom in i banan, vilket gav en bred svensk motorväg ner mot straffområdet, och de kunde om och om igen utmana danskarna i zonen framför det rödvita försvarsområdet.

Det var inget överraskande i den svenska spelplanen, men det krävdes inte mer än så för att suga musten ur ett danskt lag. Det var vad de ville.

Tanken med Fischer och Braithwaite var naturligtvis att straffa den svenska backlinjen i djupled, men vart skulle passen komma ifrån? Och när de äntligen nådde ytorna på kanten, långt ifrån straffområdet, skickades det tidiga inlägg mot Nicklas Bendtner. Den typen av inlägg är bra för en mittbackstyp som Andreas Granqvist. Christian Eriksen lyckades med att sätta upp Bendtner i fritt läge, men det lilla rutinerade taget i tröjan av Erik Johansson var tillräckligt för att få dansken att skjuta utanför.

Danskarna klagade, Sverige sprang ner i andra änden och gjorde mål.

Så vad gör Olsen nu? Vi vet mycket väl vad Hamrén kommer göra. Översvämmar mittplan med tre man, Zlatan på topp och så låter han ett par snabba kanter straffa den danska akilleshälen på båda håll.

Helt klassisk inställning där man utnyttjar omställningshotet. Det är svårt att se att svenskarna inte gör mål. Sverige spelade med entusiasm och beslutsamhet, jag minns inte när det danska landslaget har gett mig intrycket att vara oerhört motiverat.

Danskarna ska sätta en helt annan press centralt i banan. Kampen om mittfältet kommer att bli avgörande. Personligen är jag positiv till julgransformationen, där Eriksen kan spela framför tre centrala mittfältsspelare, och göra kanternas hemarbete. Det vill säga inga kantspelare. Det kommer självklart inte att ske, och vi bör räkna med att Olsen till sin sista stund spelar med 4-2-3-1-uppställningen.

Man kan inte klandra honom att han följde den trenden, när den var det nya svarta för tio år sedan, men klätt i rött och vitt har den varit en svår övning. Stilen kräver inte bara snabbhet i rörelserna utan också i handlingar och bollspel. Danmark utmanar på alla de parametrarna, men en mindre idealistisk tränare skulle satsa på en mindre ambitiös spelstil. Som den svenska exempelvis.

Erik Hamrén är inte speciellt populär, men de svenska fansen bör hylla honom för hans pragmatism. Han begär inte inte sitt lag att spela på ett sätt som de inte klarar av. Keep it simple.

Det kommer inte Morten Olsen göra. Han sjunker med sitt skepp. Det kan bli i afton, medan Zlatan & co jublar.

Sören Sorgenfri