Han har gått i bräschen för sportchefsjobbet
När jag tänker på Jesper Jansson så vill jag dela upp hans karriär i en spelarkarriär och en ledarkarriär. Båda väldigt viktiga, men kanske där den senare delen ändå är den som gjort störst intryck på mig. Men jag återkommer dit.
För han hade en fantastisk tid även på planen. Han symboliserar egentligen allt som jag gillar som fotbollsspelare. En fysik och en taktisk hjärna av högsta kapacitet. Han gav alltid hundra och han satte laget i första hand.
Han kom fram i en tid då den ”svenska kvartetten” med mittbackar och innermittfältare såg ut enligt följande på landslagsnivå:
Joachim Björklund, Patrik Andersson, Stefan Schwarz och Jonas Thern.
Man måste ha lite tur och komma i rätt tidevarv för att få spela många landskamper och Jesper kom alltså fram under den tiden då vi hade den bästa kvartetten någonsin i svensk fotboll. Sen kan man väl skoja till det lite och säga att med lite av sin brorsas bolltalang hade han kanske varit med där och fajtats. Ulrik var bolltalangen, Jesper den fysiska. En kombo av de två hade förmodligen blivit bofast i landslagets startelva.
Det riktigt intressanta med Jesper Jansson är dock hur han efter karriären ägnat sig åt ledarskap. Han är en av de som banat väg genom att titulera sig ”sportchef”. Det är en ny titel i svensk fotbolls historia. Tidigare var det kanslichef eller dylikt och det var inte alltför länge sen som fotbollstränare kallades för slavdrivare i Sverige. Jesper har gjort en stor insats för svensk fotboll genom att professionalisera ledarskapet och med den kryddan att han gjorde det som före detta elit- och toppspelare. Nu är det ett gäng som gjort samma sak med Stefan Andreasson, Håkan Mild och Svante Samuelsson. Det utvecklar svensk fotboll och den utvecklingen vill jag nog påstå att Jesper gick i bräschen för.
Det är lite beklagligt att han behövde hamna i vårt grannland, även om han själv säkert ser det som ett snäpp uppåt, vilket det yrkesmässigt också är. Han tar nu nästa steg, att jobba med scouting på ett professionellt sätt. Det finns möjligheter i FC Köpenhamn som ännu inte finns på den svenska marknaden och även här går alltså Jesper i bräschen ur svenska ögon sätt. Jag hoppas han en vacker dag kommer tillbaka till svensk fotboll.
Den här artikeln handlar om: