Kamraternas tuppfäktning – är “Peking” the real deal?

GAMLA ULLEVI. Kamraternas tuppfäktning. Mållöst visar resultattavlan men matchen i sig var sevärd och åtminstone stundtals välspelad.

Jakob Ankersen kunde ha avgjort matchen med sin straff-fjösare men 1-0 till IFK Göteborg hade inte speglat matchbilden. David Mitov Nilsson såg till att det blev varsin IFK-pinne på Gamla Ullevi och jag vill påstå att en annan poängfördelning hade varit mindre rättvis än denna.

Nicklas Bärkroth. “Like a new signing” hade Arsene Wenger sagt och jag säger det nu: Bärkroth är som en ny värvning för Norrköping. Och vilken ny värvning sen. Snurrgubbe med stort s. Allsvenskans kanske allra skönaste av sitt slag. Jag lovar att hålla räkningen på antalet vänsterbackar som Bärkroth klär av under kvarvarande 15 omgångar. Många korvar i käften blir det på den där kanten.

Duellen mellan Bärkroth och Haitam Aleesami var så fin att följa i första halvlek. Så oerhört fin. Kvicka, oberäkneliga Bärkroth-fötter mot snabba, följsamma Aleesami-ben. Oavgjort i den fajten i fajten mä.

Alexander Fransson. Vilken mittfältspärla Norrköping sitter inne med. Bollbehandlingen! Oj, oj, oj. Och då nådde han ändå inte upp till sin toppnivå i dag. Fransson är en spelsmart box-till-box-mittfältare som inte får den uppmärksamhet han förtjänar. Men det skiter väl Party-Janne i:
– Äsch. Det hinner han få innan han är färdig med sin fotboll.

Fransson har en nyckelroll i årets Norrköping-tåg och inte minst i presspelet som Norrköping-tåget sysslar med. Norrköping pressade Blåvitt högt och de pressade högt bra. Många gånger tvingades Blåvitts låga bollhållare slå en passning som var för svår att nå fram med och det minimerade hemmalagets möjligheter att ta sig till avslutslägen.

Emellanåt uppstod en saftig yta mellan Norrköpings mittfält och backlinje, när den överlag u-t-m-ä-r-k-t-e Daniel Sjölund inte täppte igen det hålet, men det tog ett tag tills Sören Rieks och framför allt Jakob Ankersen insåg att det gick att knata in i den ytan och hota backlinjen den vägen. Flera gånger (framför allt första 45) blev den saftiga ytan jättesaftig och för få av de gångerna passade Blåvitt på att utnyttja den.

Party-Janne använde icke-ordet “braig” två gånger på presskonferensen och eftersom jag gillar Party-Janne så använder jag det också. Är Norrköping tillräckligt braiga för att utmana i toppen över 30 omgångar?

Det är fortfarande ingen som riktigt tar Norrköping på allvar, nämligen. Nu har de även gett Malmö på nöten och spelat jämnt med Blåvitt på bortaplan. En trea i returfajten mot Blåvitt nästa helg är inte otänkbart och då behöver vi lyfta på det där varningsfingret en gång för alla.

Två plumpar har Norrköping åkt på och den senaste inträffade den 20 april. Det där är ett så kallat svårslaget lag, om jag tillåter mig själv att sparka in den öppna dörren.

Och Party-Janne, han är inte klar.
– Det kanske låter kaxigt men det finns ännu mer att hämta.