Malmö FF såg ut som mästare på halvfart

Malmö FF, klubben som är dubbelt regerande mästare och mätte sina krafter med storheter som Juventus och Atletico Madrid förra året. Och också klubben som fyller 105 bast i dag (grattis!), så vad passar då bättre än att ägna den en tanke i bloggen.

MFF har tappat tunga namn som Magnus Eriksson (som växlade upp utav bara helvete när det blev Europa-spel), Emil Forsberg (topp tre offensiva pjäser i laget under hela säsongen) och Sveriges kanske största anfallstalang just nu i Isaac Kiese Thelin (som haltar betänkligt i Bordeaux).

Och Markus Halstinho förstås (sämpa i DC, håller ett öga på – och en tumme för – dig).

Trots det ser laget ännu starkare ut i år.

Magnus Wolff Eikrem, Jo Inge Berget, Oscar Lewicki, Tobias Sana. Skära tung-a namn allihopa.

Jag såg nästintill allt med MFF förra säsongen och från 2015 års träningsmatcher i staterna har sett glimtar. Årets MFF har ett par grejer som förra årets upplaga saknade:
1. En riktigt vass fot på fasta situationer (Wolff Eikrem). MFF var så bedrövligt på det ifjol att det till och med var lite konstigt att det gick så pass bra som det gjorde.
2. Fler spelare som kan ”göra” sin gubbe en mot en (Sana, Berget, Eikrem, Molins tillbaka). Förra året var det ganska begränsat till Emil Forsberg och i viss mån Simon Kroon när han kom in med sin enorma snabbhet mot trötta motståndare.

****
Och visst såg det hyggligt ut mot Assyriska. Men herre min skapare vilken överhajp kring MFF-prestationen i stort och Wolff Eikrems i synnerhet .

– Assyriska saknade båda ordinarie mittbackarna.
– Bajen slog Assyriska (med förvisso en del provspelare) med 8-1.
– Assyriska är som bäst ett mittenlag i superettan på pappret.

Att då vifta bort det helt okej men inte superövertygande resultatet 3-0 med att det ”kunde stått 6-0 efter första halvlek” känns sådär. Att sätta bollen i nät är som bekant också en del av spelet fotboll och om Malmö behöver skapa sådär många chanser för att göra tre mål så har mästarna ett problem. För det finns ett och annat lag i allsvenskan med bättre försvarsspel än Assyriskas. Det vågar jag nästan lova.

Nu tror jag inte att det i längden kommer att bli ett problem. Det lär sätta sig desto mer matchvana spelarna blir. Många MFF-prestationer kommer höjas rejält ju bättre motståndet blir. Berget glimrade till, Sana likaså. Rosenberg och Adu blir båda extremt viktiga i år och Tinnerholm får MFF vara glada om de har kvar efter sommaren.

Det finns otroligt mycket kvalité i MFF och att städa av Assyriska med 3-0 trots att koncentrationen emellanåt inte ens var på 50 procent får ses som ett fint betyg. Sen lär Åge över tid vilja se mer direkthet än så i anfallsspelet, tror jag i alla fall.

****
Magnus Wolff Eikrem dominerade och har hyllats in absurdum på alla svenska fotbollsbloggar jag läser med någon sånär regelbundenhet. Det är ju bara att stämma in – han är svinbra!

Men det kan ju knappast komma som någon överraskning för någon som research:at. Mattias Moström lyfte honom till skyarna som hela Tippeligans bästa spelare och det ska väl ganska mycket till för att en halv säsong på en walesisk PL/Championship-bänk ska ha pajat det.

Samtidigt: håll i hatten! Det var Assyriska han dominerade mot. Ett nedre halvan-lag i superettan som allsvenska nykomlingen Bajen som sagt slog med 8-1.

På tal om mittfält förresten så är ju trion Wolff Eikrem-Lewicki-Adu kanske det bästa innermittfältet allsvenskan skådat sedan… ja, hjälp mig.

****
Scannade av Twitter under matchen och det verkar som att en del fans inte gillar MFF:s nya tröjor. Tycker själv att de är stilrena och mycket snygga. Sen kanske inte den långa ryggen klär så bra till supporteroutfit men mellan de kritade linjerna blir det fyra plus. MVH Mode-Mårthen.