Svenskdoldisen efter debutmålet: “Jag gick ner på knäna och var i chock”

I fredags tog Torino emot Como på Stadio Olimpico Grande i Serie A.
I den 65:e minuten blev Alieu Eybi Njie inbytt – tio minuter senare gjorde 19-åringen sitt första mål för klubbens A-lag och blev stor matchvinnare. 
– När domaren blåste slutsignalen så gick jag ner på knäna och var i chock. Jag försökte ta in det men jag fick inte in glädjen, säger matchvinnaren till FotbollDirekt.

I tre år har Alieu Eybi Njie, 19, bott och spelat fotboll i Italien. Trots det har han gått under radarn i den svenska mediebevakningen – fram till i fredags. 

Då tog hans Torino emot Como på Stadio Olimpico Grande i Turin och “Eybi” byttes in efter dryga timmen. Under söndagen får FotbollDirekt en pratstund med den svenske talangen som summerat de senaste två dygnen som intensiva. 

– Det har varit sjuka 48 timmar. En massa ringande och telefonen vibrerar och vibrerar. Det har varit mycket men det har varit den här dagen jag har drömt om sedan jag var liten och sedan jag kom till Italien också. Det var en stor dag för mig, säger Alieu Eybi Njie till FotbollDirekt.

Är det jobbigt att telefonen ringer eller är det roligt också? 
– Det är både och typ, säger han och skrattar. 

Är det ovant? 
– Ja, faktiskt. 

Kanske är det inte heller så konstigt att han är ovan med att telefonen går varmt. Serie A-debuten kom för inte mer än en dryg månad sedan – då han spelade en minut mot Hellas Verona. Därefter byttes han in mot Lazio och fick spela närmare en halvtimme. 

Lika länge fick han spela i fredags när Como stod för moståndet. Inför matchen visste “Eybi” också om att det kunde vara tal om ett längre inhopp.

– Tränaren tog ett snack med mig inför matchen och sa till mig att du måste vara redo. Vad som helst kan hända nu för dig. Du kan flyga men det kan också gå tvärtom. Var bara redo mentalt och var alltid där med huvudet. Jag lyssnade och fortsatte att jobba. Innan den andra halvleken sa tränaren till mig: “Eybi var redo, värm dig ordentligt”. Det gjorde jag, han ropade på mig och jag byttes in i den 65:e minuten. Sen… Jag vet inte, min puls var… Jag hade så mycket adrenalin. Det var en väldigt sjuk match, intensiv. Como har lite Barca i sig för Cesc Fabregas gillar ju “tiki-taka” så de hade 650 passningar och vi hade 250. Det var ganska stor skillnad.

I den 75:e minuten kom det som den Falun-födde 19-åringen har drömt om. 

– Det blev en långboll till oss som jag vann. Ché Adams slår den till vänster-ytterbacken Lazaro men den kom till mig och jag vann nickduellen. Jag nickade den mot målvaktens håll och då märkte inte försvararen att jag kom i full fart när han skulle nicka hem till målvakten. Jag tänkte inte två gånger utan jag skulle bara springa mot målvakten, om bollen kommer den kommer. Den kom och sen tog jag en lång touch åt höger med min vänsterfot och hoppade typ över målvakten. Sen, innan Alberto Moreno kom, försökte jag bara vrida på kroppen och skjuta in den. Det funkade, sen fattade jag typ inte att jag gjorde mål. 

Att göra mål är ingenting nytt för anfallare. Att göra det inför dryga 20 000 Torino-supportrar däremot, det var någonting helt annat.

– Det var… Jag har aldrig varit på en plan där fansen skriker ditt namn och skriker för att du har gjort mål. Det var en sjuk känsla. Jag hoppade över all stängsel och sprang till kurvan där Ultras var och firade med dem. Jag visade att “jag är här typ” och att de inte ska glömma mig. Det var en sjuk match med mycket adrenalin. Jag tog bollen från en spelare efter att jag hade firat med fansen och började skrika “si” på italienska för att höja publiken och mina lagkamrater med energi – och det fungerade. Tränaren älskade det.

Inte nog med att Eybi gjorde sitt första mål för klubben i Serie A, han blev också matchhjälte. Det kan han knappt förstå sig på än idag.  

– Sedan tänkte jag att det var omöjligt att jag skulle göra det vinnande målet, jag var lite nojig. När domaren blåste slutsignalen så gick jag ner på knäna och var i chock. Jag försökte ta in det men jag fick inte in glädjen. Jag försökte bara tänka “vad har hänt nu?”. Alla mina lagkamrater fattade inte heller att det skulle komma så tidigt. Tränaren kramade mig och sa att jag skulle fortsätta jobba hårt och göra min grej vad som än händer, avslutar Njie.