TRE PUNKTER: “Enda glädjeämnet är skithuset Gustaf Nilsson”

SOLNA. Sverige gnetade sig till en 1-0-seger mot Albanien utan att imponera.
Men ett glädjeämne finns i Jon Dahl Tomassons nya landslag.
Skithuset Gustaf Nilsson. 

***

Utklassning

Som ofta när Blågult träningsspelar hemma mot länder med stort invandrarantal i Sverige blir det smått pinsamt på Friends Arena. Vi har sett det mot Iran 2015 och kanske framförallt mot Chile våren 2018 när “Vaaamos Chileeeenos” ekade över hela Friends. Kul för alla albaner i Sverige att få se sitt landslag här, men det måste varit en märklig känsla för de blågula spelarna att på Friends känna sig som bortalag. Albanerna såg också betydligt mer taggade ut på planen än Sveriges dito, läktarmatchen givetvis en faktor till detta. Knappa 18 000 på Friends i kväll med merparten rödsvarta på plats var ingen ynnest att se åt ett svensk landslagsfotbolls-perspektiv. 

Forsbergs framtid

Han var den stora stjärnan i Janne Anderssons landslag. Vem minns inte EM för tre år sedan när han stundtals såg ut som en av turneringens mest lysande stjärnor? Men nu är sitsen en annan. Borta från Bundesligas rampljus för en tillvaro i New York och nu också stökigt privat efter fruns utspel tidigare i dag. Själva insatsen som tia i kväll var heller inte mycket att jubla över och efter att ha petats mot Portugal senast och nu tidigt utbytt i andra halvlek måste vi ställa frågan hur landslagsframtiden ser ut för Emil Forsberg.

Ljusglimten

Det är uppenbart att Jon Dahl Tomasson har en förkärlek till Gustaf Nilsson. Så många år som han varit bortglömd i de här sammanhangen, men till sist ser den gamle Falkenbergs-spelaren att kunna bli ett namn i svensk landslagsfotboll – och en spelare som Blågult också saknat. Ett skithus i boxen som vinner det mesta i luften. Vi såg det i inhoppet mot Portugal och vi såg det nu i kväll mot Albanien. Två matcher. Två mål med skallen. 197 centimeter Nilsson är något att glädjas åt med Tomassons nya landslag.

***