Uppehåll. Tack.
Trots DIF-matchen och misstaget mot IFK Göteborg: lagkapten Arajuuri är bästa KFF-spelaren såhär långt.
Förlust mot Djurgården. Det är svårt att göra en lång analys av en dålig match, så vi ska ta det kort: ibland kommer KFF att göra dåliga matcher. Vi är egentligen för endimensionella under vissa matcher, så när passningsspelet inte fungerar så fungerar inget annat heller. Det finns inte tillräckligt många alternativ till att spela annorlunda, om man bortser från “pressa och kontra” som bara verkar fungera mot dåliga lag den här säsongen. Under första kvarten av DIF-matchen var det dålig bollkontroll av hela laget som gjorde att vi tappade den viktiga starten, och när DIF sedan fick sitt 1-0 så kunde de rida ut vågen tack vare allting positivt som är kring klubben nu.
KFF:s stora möjligheter dök upp när pressen fungerade, och DIF-spelarna var då nära att göra avgörande misstag. Annars? Nej. Det jag är besviken på är att Berisha, Arajuuri och Thorbjörnsson inte fungerade. När de offensiva spelarna har en dålig dag, då måste våra defensiva spelare vara tillräckligt stabila för att vi ska kunna gneta till oss åtminstone en poäng. Så har KFF alltid fungerat. Vi har gjort många pissmatcher genom åren, men de defensiva spelarna har man kunnat lita på. Djurgården hade förvånansvärt enkelt att hitta fram med bollarna kring våra mittbackar, där framför allt Arajuuri var mer virrig än vad han brukar vara.
Thorbjörnsson fortsatte på samma spår som under våren: han vill göra rätt, men det verkar låsa sig i tankarna varje gång. Berisha fortsatte också med samma misstag som han alltid verkar göra numera: han är för passiv. Dessutom var uppspelen från de här tre direkt dåliga. Nog för att det är tre spelare som har andra styrkor än uppspelen, men om man kräver så många tillslag för att få kontroll på bollen och dessutom tjongar iväg den i ingenstans när man väl har fått kontrollen, då är det svårt för de övriga spelarna att få ihop ett högt passningstempo (om vi nu ska använda Bergstrand-termer).
Det kändes redan efter Öster-matchen att det bästa hade varit om vi fick strunta i DIF-matchen och bara ta uppehåll direkt. Den känslan stämde. Nu är det nästan 20 dagar till nästa match, det blir förhoppningsvis en positiv nystart.
Nåväl. Vi kommer att ha toppkänn efter uppehållet, efter en start på säsongen där spelarna har visat precis det som vi trodde om dem: de flesta av spelarna har höjt sig en liten nivå jämfört med ifjol, spelet har blivit mer positivt, nyförvärven har känts optimala. Det jag vill se efter landslagsuppehållet är att Bergstrand ska ha större möjligheter att variera laget. Får vi tillbaka ett par skadade spelare så måste det inte vara samma startelva vid varje match, utan då finns det möjlighet att välja spelartyp beroende på motstånd. Det absolut viktigaste är dock att spelarna inte tror att man bara kan spela av säsongen, utan varje spelare måste fråga sig “hur kan jag och laget fungera ännu bättre?”.
Skulle man sätta spelarbetyg efter de första elva omgångarna så skulle de se ut ungefär såhär:
1: Direkt dålig
2: Nja. Okejrå
3: Fungerar bra
4: En av de bärande spelarna
5: Toppklass
Berisha 3-
Några bra räddningar ibland, men för många enkla misstag som ständigt upprepas.
Thorbjörnsson 2+
Samma här. I grund och botten en fin mittback som dock skänker bort enkla mål.
Arajuuri 4
Bäst såhär långt, oftast dominant. Dock lite fler besvär än vad man vill ha.
Solheim 3+
Sett till skadeuppehållet på ett år: riktigt bra. Släpper aldrig till något bakåt och lär sig mer och mer hur offensiven ska skötas. Nu ska bara vissa tekniska utföranden fixas till.
Nouri 3
Har höjt sig, är aggressiv och hans vänsterfot fungerar. Problemet med Nouri är lite för “på att” i defensiven ibland, men är ändå… stabil. Lite lustigt nog.
Öhman 3-
Kommit in i svåra lägen, men alltid stabil och blir smartare för varje match som går. Måste få en ordentlig chans i sommar. Kan bli Arajuuri-bra.
Sjöstedt 2+
Tog för sig rejält mot Gefle, tyngre mot Öster. Ändå aldrig någon säkerhetsrisk. Nästan lite för intressant för att vara vicereserv som ytterback? Spelat för lite för att få högre betyg.
Rydström 3-
Gör det han ska göra. Ingen startspelare, men nyttig inhoppare. I många olika typer av matchbilder är han bra att ha på planen.
Ring 3
För hög teknisk felprocent, men motståndarna vet aldrig vad han ska göra. Minst sagt livlig. Tempoproblem på grund av skadorna (?).
Gutu 2-
Bra i spelet på små ytor, men resten?
Ismael 4-
Förvånansvärt bra försvarsspelare, och har gjort några riktigt fina matcher. För sliten på slutet för att utmana Arajuuri.
Hallberg 4-
Slarvar en del och skulle behövas mer i djupledsspelet, men har egentligen ingen svaghet utan är bra på allt. Riktigt nyttig i de flesta matcher.
Romário 4-
Finns det något som heter “teknisk target ute på en kant”? Man slår bollen till Romário, han löser situationen med sin teknik och laget flyttar upp. Måste bli mer samspelt med resten av laget i avgörande lägen, men han och Solheim har något på gång ute till höger. Det såg vi bland annat mot Öster.
Söderqvist 4-
Viktig poängspelare och bra på att pressa, samtidigt som han har förmågan att ofta få med sig bollen på ett bra sätt. Dock för många osynliga matcher.
Mendes 2-
Har egentligen inte tillfört något i sina inhopp, vilket antagligen beror på skadeproblemen.
McDonald 3-
Fungerar inte som ensam spets, men fin som släpande anfallare där han kan utnyttja sina styrkor. En av de som höjt sig från ifjol.
Diouf 3+
Hans spring och många fina kvalitéer har fixat några segrar. Räcker inte till som ensam anfallare i de svåra matcherna när han blir för ensam, men ska å andra sidan helst spela ytter.
Agebjörn 2
Hårt att ge ett lägre betyg, även om han var osynlig i sin enda riktiga match. Självklart en spelare som är där för att växa in i A-laget.
Andersson och Skjelvik
För lite speltid.
Den här artikeln handlar om:
