Landslagshjältar – Kurt Hamrin: ”Ser ut som att tyskarna gör sig med flit”

Kurre Hamrin är åtta på listan över Serie A:s bästa målskyttar någonsin. Och han har gjort ett av de mest legendariska landslagsmålen någonsin.
– På film ser det nästan ut som att tyskarna gör sig till med flit, säger han till FotbollDirekt.se.

Kurt Hamrin räknas som en av Sveriges största spelare genom tiderna. Fyra säsonger i AIK blev det innan han flyttade och blev proffs i Italien. Han representerade Juventus, Padova, Fiorentina, Milan och Napoli. Hamrin vann Serie A en gång med Milan där han även vann det numera nedlagda Cupvinnarcupen och Europacupen (Champions League). I Fiorentina blev det också en titel i Cupvinnarcupen samt en buckla i Coppa Italia. Han deltog i ett mästerskap för Sverige. VM 1958 på hemmaplan där det blev ett silver. Efter sin fotbollskarriär jobbade han en del med försäkringar innan han riktade in sig på export till Sverige. Nu är han pensionär och bor i Florens, Italien, tillsammans med sin fru Marianne.

Det var inte alls säkert att de svenska utlandsproffsen skulle delta i hemma-VM 1958. Svenska Fotbollsförbundet hade en policy om att enbart ta ut spelare som spelade sin klubblagsfotboll i Sverige till landslaget. Något som ändrades lagom till mästerskapet 1958.
– Jag minns att jag blev jätteglad när jag fick reda på att jag fick möjligheten till att spela VM. Vi fick lite svenska tidningar nedsända till Italien sedan hade jag lite telefonkontakt med Sverige. På den vägen fick jag reda på det, säger Kurt Hamrin.

I öppningsmatchen besegrades Mexiko med 3-0. Näst på tur var match mot dem vicevärldsmästarna Ungern. Sverige vann matchen med 2-1 och Hamrin gjorde båda målen.
– När lottningen hölls var Ungern stora favoriter, men sedan kom den ungerska revolutionen. Ungerns bästa spelare hade stuckit därifrån och var inte med i VM 58. (Ferenc) Puskas och dem här var inte med så det var ett ungerskt B-lag. Jag hade turen att göra två mål, det är en liten del i hela historien, säger Hamrin.

Gruppspelet avslutades med ett mållöst möte mot Wales. Sverige vann gruppen och ställdes i kvartsfinalen mot Sovjetunionen. Ett Sovjet som hade en av fotbollshistoriens bästa målvakter i form av Lev Jasjin. Sverige vann 2-0 och Hamrin gjorde ännu ett mål.

– Honom har jag gjort mål på tidigare. Både i träningsmatcher med Sverige och med Fiorentina var vi över i Sovjetunionen två gånger och jag gjorde mål båda gångerna. Jag gjorde egentligen mål på honom rätt många gånger. Det var ingen direkt speciell känsla. Det var ett turmål. Jag skulle krossa mot Nacka (Lennart Skoglund) som skulle bli helt fri mot (Lev) Jasjin. Bollen tar på en ryss och den studsar tillbaka mot mig i hög fart. Jag får bara huvudet på bollen och den går in. Andra målet var snyggare. Jag drev förbi tre-fyra ryssar och kom ner till den förlängda mållinjen. Jag ser Agne (Simonsson) och spelar in den till honom. Han bredsidar bara in bollen. Det var inget turmål, jag kommer ihåg att det var ett fint mål.

En som inte trodde på en svensk viktoria mot Sovjetunionen var lagkompisen Orvar Bergmark.
– (Orvar) Bergmark hade redan packat väskorna inför matchen mot Sovjetunionen. Han hade varit med och spelat båda matcherna mot dem tidigare när vi förlorade med 0-6 och 1-7. Efter matchen skojade han att han hade packat sin väska. Den fick han packa upp igen och spela två matcher till.

Sverige avancerade till semifinal mot regerande världsmästarna Västtyskland. Matchen spelades på Ullevi i Göteborg och i slutet av matchen skapade den lille yttern ett stycke svensk idrottshistoria.

– Jag har sett det på video, men jag kommer ihåg det på mitt egna sätt. Vi hade 2-1 mot tyskarna och det var i slutet av matchen. I dag lägger domaren till sina minuter, men på vår tid hade vi ingen tilläggstid. Matchen var slut när klockan stod på 45 minuter helt enkelt. Jag minns att jag tittade upp på klockan precis innan vår utspark. Jag tänker att om jag får bollen ska jag hålla den så länge jag bara kan. Det är det sista jag tänker. När jag väl har bollen går jag bara helt lugnt med den en bit. En tysk kommer, jag går förbi honom. En annan tysk kommer, jag går förbi honom med och kommer ner till den förlängda mållinjen. Istället för att gå ut mot hörnflaggan och slåss som man gör i dag går jag nu mot mål.
– När jag närmar mig ser och hör jag (Gunnar) Gren precis utanför straffområdet. Han skriker högt att han vill ha bollen. Han hade ju redan gjort ett mål tänker jag. Han skriker så högt att tyskarna flyttar sig för att täcka en passning till honom. Det ger mig en möjlighet och lucka vid första stolpen för att målvakten också är på väg ut. Jag slår en ytterskruv och den går in i mål. Det var helt otroligt att den bollen gick in. Man var hur glad som helst efter det målet. På film ser det nästan ut som att tyskarna gör sig till med flit. Det är egentligen väldigt konstigt att man kan göra ett sådant mål.

Målet betydde 3-1 och en säkrad plats i VM-finalen där Brasilien väntade.
– Efter matchen åkte vi upp till Hindås där vi bodde på hotell. Vi hade vunnit matchen och skulle spela VM-final. Det var stort. Finalen spelades ju i Stockholm så vi tog tåget från Göteborg till Stockholm. Tåget stannade vid varje station och där stod det massor med folk som hejade på oss. Det var helt otroligt. Men det kanske blev lite för mycket. Vi kanske trodde att vi redan hade vunnit och kanske var lite för nöjda med det vi hade gjort.

Ni får ju en drömstart i matchen. 1-0 redan efter fyra minuter. Hann du tänka att detta kanske kunde gå hela vägen?
– Nej, det hann man inte göra. Målet kom för tidigt för oss och sedan kommer deras mål snabbt som sjutton efter vårt mål. Hade vi gjort 1-0 i början av andra halvlek hade det kanske gått annorlunda. Annars var Brasilien helt enkelt för bra för oss i den matchen. Vi kanske var lite mätta och trötta efter allt som vi redan hade gjort. Vi var lite för underlägsna, vi gjorde det bästa vi kunde, men det räckte inte.

Hur var det annars att spela en VM-final på arenan där du nästan växte upp?
– Råsunda var min hemmaplan sedan jag började spela i AIK. Sedan jag var fyra år gammal bodde jag granne med Råsunda, det var bara en 600-700 meter från arenan. Det var verkligen min hemmaplan, jag gick och kollade på alla AIK-matcher. När det var matchdag gick man till arenan som liten grabb och frågade någon snäll gubbe ”får man följa med farbror in?”. Då tryckte de ihop sig och tog med en i snurran vid entrén sedan släpptes man iväg och var inne på Råsunda. Det är lite svårt att tänka på så här efteråt att jag faktiskt spelade en VM-final där. Samtidigt har jag spelar många viktiga och speciella matcher på Råsunda. Både från ungdomstiden till SM-finaler.

Kurre Hamrin tippar EM 2016 (gjordes innan EM startade)

Sverige – Irland 1-0
Sverige – Italien 0-1
Sverige – Belgien 0-2

Så långt går Sverige – Åker ut i gruppspelet.

De vinner EM – Det är svårt att säga, men jag håller så klart på Sverige och Italien.