”Sverige förtjänar mer cred än vad de får”

TOULOUSE. Sverige har spelat 180 minuter och inte skjutit ett enda skott på mål.
Drömmarna har blivit halvt krossade och när drömmar krossas blir vi besvikna, arga och vill hitta någon att kasta skit på.

Italien har ett av världens bästa försvar och tidigare i år så slog Juventus-backlinjen med monstret Buffon bakom nytt Serie A-rekord i längst tid utan att släppa in ett enda mål. Detta måste vara relevant när vi skriker oss blodiga åt att Sverige inte lyckades skapa några chanser. Jag tycker inte vi är rättvisa om vi i varje match kräver ALLT av vårt svenska landslag.

Mot Irland kom vi fel i de defensiva omställningarna. Mot Italien var vi (nästan) felfria. Mot Irland hade vi långsamt, dåligt passningsspel. Mot Italien spelade vi säkert och varierat. Mot Irland var vi rädda. Mot Italien var vi modiga.

Fram till den 88:e minuten hade vi ägt matchen mot laget, som i första matchen slog världstvåan och som många rankade som EM:s dittills bästa lag efter första omgången. Italien lät oss ha bollen, visst. Italien låg djupt, visst. Men är det inte relevant och rättvist att faktiskt ge vårt svenska landslag beröm för matchen mot Italien? Var det verkligen värt den stenhårda kritik som både journalister, men framför allt supportrar har gett dem?

Sverige har spelat 180 minuter och inte skjutit ett enda skott på mål.
Det är inte bra. Man vinner inga fotbollsmatcher om man inte gör det och med en av EM:s målfarligaste spelare i anfallet så borde vi kunna göra det. Men hur tråkigt och fegt det än må vara att inte sticka ut och tycka en massa om hur dåligt Sverige spelade så vägrar jag göra det. Sverige gjorde en till stora delar fantastisk fotbollsmatch och jag tycker de förtjänar mer cred än vad de får.

Folk har kritiserat Erik Hamrén för att vara populistisk, och det har han definitivt varit, men är det något som är populistiskt så är det att blint kritisera ett på pappret svagt svenskt landslag efter 90 minuter bra fotboll mot ett landslag, som rimligen kan drömma om EM-guld. Bara för att man är sugen på det.

Med Zlatan i laget så drömmer och hoppas vi. Vi tvingas till det.
Och när vi inte tycker att de gör allt de kan och dubbelt så mycket därtill så skär det i oss. Vi vill tillbaka till Martin Dahlins nick mot Ryssland då de minsann gjorde allt och vi vill att Zlatan ska skjuta i krysset, att Källström inte missar en passning och att Granqvist aldrig någonsin pratar med Steven Gerrard om hur det är att halka när det passar som sämst.

Men fan. Än är drömmarna inte krossade. Det kan till och med räcka med ett kryss mot Belgien och vi går vidare som två i gruppen. Det är osannolikt men det kan fortfarande hända. Alla ser att Sverige har spelat bättre och bättre och bättre under de 180 minuterna de hittills spelat och det kan räcka med en tåpaj i 90:e så är vi helt plötsligt vidare.

Jag ber om ursäkt för att jag lät sågen ligga kvar i verktygslådan men ibland är det små marginaler, bollen är rund och varje match lever sitt liv. Än är inte drömmen krossad.