Han ska ta “Norges Blåvitt” till toppen

LILLESTRÖM. Träningspasset har precis avslutats när jag kliver in i Lilleströms moderna träningshall ute vid hemmaarenan Åråsen. Målvaktstränaren Rolf Högmo håller dock igång med burväktarna, medan resten av truppen vilar ut på konstgräset. Magnus Haglund har lämnat över till sina tränarkollegor och är istället inne i en, vad det verkar, viktig diskussion med sportchefen Torgeir Bjarmann.

Efter en stund kommer han bort, hälsar – och vi slår oss ner på två av de 500 sittplatserna, som skriker Lilleström genom sin gula färg. Då är hallen helt tom. Spelarna och ledarna har lämnat. Kvar finns bara en 39-årig svensk som drömmer om att ta med den norska Tippeliga-klubben på en liknande resa som den han gjorde med Elfsborg i Sverige. Då slutade det i åtta framgångsrika år och bland annat ett SM-guld.

Haglund menar allvar med Lilleström. Tränaren vet vad han pratar om – och arbetet med att leda klubben till toppen av norsk fotboll har precis börjat. Projektet är något som tydligt motiverar honom och Magnus utstrålar ett imponerande lugn och en harmoni när han detaljerat berättar om sin nya klubb.

– Lilleström befinner sig i ett intressant läge. Klubben har slitit med tabellplaceringarna länge och 2011, året innan jag tog över, slutade man på en trettondeplats. Man avslutade också säsongen med elva matcher utan seger. Sedan tog jag över och vi fick en tuff start. Vi hade många nya spelare och det var mycket som behövde komma i ordning. Men när saker och ting började sätta sig blev det rätt så bra. Vi förlorade bara tre av de sista 17 matcherna och var obesegrat under de sista fem omgångarna. Vi tog elva poäng på de fem matcherna och vann bland annat mot Brann och Vålerenga på bortaplan. Då såg vi ut som ett bra lag och slutade till sist på en niondeplats. Det är klubbens bästa placering på fem år och ett klart steg framåt. Framöver gäller det att ta oss in på den övre halvan och etablera oss där, förklarar Haglund och fortsätter:

– När jag kom hit visste jag ju om att det skulle bli en stor omsättning av spelare och jag hade ju erfarenhet av det här från min tid i Elfsborg. Det här var ju också ett bygge som befann sig precis i begynnelsen. Att ta Lilleström från en trettondeplats till längre upp i tabellen är ju absolut ett projekt och det är något som triggar en och gör det här intressant. Sedan kändes det också intressant med en ny liga efter åtta år i allsvenskan.

En av Lilleströms stjärnor, svensken Johan Andersson, har tidigare jämfört klubbens år med IFK Göteborgs 2012. Han menar att det tar tid att ändra på saker och ting med så många nyförvärv, en ny tränare och ett nytt tänk. Magnus Haglund kan delvis se likheterna.

– Vi hade ju inte de resurserna som Göteborg hade, men man kan likna det på så sätt att vi värvade många nya spelare. Vi fick in 18 spelare under året och det måste väl vara något slags skandinaviskt rekord.

Ja, Syrianska värvade mest i allsvenskan och slutade på 17 nya spelare.

– Så vi slog till och med Syrianska (skratt).

Haglund fortsätter:

– Sedan visade det sig att vissa av de spelarna som vi tog in var bra och och andra var inte tillräckligt bra. Men nu är omsättningen väldigt liten istället. Några har försvunnit ut och vi har värvat två och även köpt loss Fredrik Stoor. Men generellt sett har det varit ganska stilla, för att vi ska kunna stabilisera läget. Vårt utgångsläge inför 2013 är mycket bättre än det var inför 2012, även om vi har tappat Mathis Bolly till Fortuna Düsseldorf – och att Henning Hauger, som vi hade på lån under hösten, gått till Elfsborg. Vi har tappat ett par givna spelare, men vi hoppas att de egna unga ska ta kliv framåt och fylla luckorna.

– Vi har en väldigt bra grupp som är väldigt målmedveten. Vi har också många unga och intressanta spelare. Bolly gick ju som sagt till Düsseldorf nu och vi har fem-sex andra som skulle kunna få liknande genombrott som honom. De utvecklades mycket under 2012 och skulle kunna få sitt riktiga genombrott under 2013.

Den förre Elfsborgstränaren jobbar alltså hårt på sin uppgift; att forma “nya Lilleström” till ett fungerande lag – och att han har stort förtroende för sina spelare råder det ingen tvekan om.

– Vi fick något att bygga på under hösten. Det jag önskade att få ut började synas tydligt på planen och det är ju det som vi bygger vidare på. Sen gäller det att hålla en ganska låg omsättning för att kunna ta med det vi hade under hösten in i januari. Vi blev också defensivt bättre under hösten, och utvecklades till ett stabilt och svårslaget lag som släppte till få målchanser bakåt. Norsk fotboll är ju böljande fram och tillbaka och kan man då minska målchanserna emot sig så är mycket vunnet. Sedan blev vi väldigt bra i vårt kontringsspel. Det vi ska utveckla mer är att få ett mer eget och etablerat spel, som jag inte tyckte var tillräckligt bra under 2012, säger Haglund.

Hur ser du på din tid i Elfsborg?

– Det var en fantastisk tid och en otrolig resa. Ett projekt, helt klart. Det började dåligt, 2004, men sedan byggde vi sten för sten på alla plan och blev ju långsamt, gradvis, bättre. Vi tog guld 2006 och klubben har varit med i toppen sedan dess. Det blev ett stabilt bygge som alltid var redo att slåss för det varje år.

Hur känner du i dag kring att ni bröt ert samarbete efter 2011?

– Åtta år i en klubb är en lång tid. Jag trivdes otroligt bra hela tiden, men när man har varit på ett ställe under en lång tid så är det klart att efterhand kommer man till en punkt då man skulle må bra av en ny miljö för att utvecklas ytterligare. Jag tycker att det blev naturligt så som vi gjorde, att jag gick vidare och att klubben tog in en ny tränare. Det var ett riktigt läge för det.

Många hävdar att du fick precis vad du pekade på som tränare i Elfsborg, och att du borde lyckats bättre under åren efter guldet. Hur ser du på det?

– Det var väldigt jämnt under flera år. Vi tog ju bland annat 63 poäng – och det räcker väl normalt sett till guld. Sedan är det klart att man alltid vill vinna och göra det så bra som möjligt – men det var ändå en fin tid.

Elfsborg tog ju guld direkt när du lämnat klubben. Hur känner du kring det?

– Det är ju bara kul och jävligt roligt. Det är fantastiskt att klubben har kommit så långt. Vi var ju redo, och vi nosade på guldet, alla år efter 2006. Men jag glädjs oerhört mycket med klubben.

Hur stor del hade du i det här guldet?

– Den bedömningen får andra göra. Jag ger mig inte in på det, säger Haglund hemlighetsfullt.

Hur tycker du att man ser på dig i Sverige efter de åtta åren i Elfsborg? Det känns som att du fick lite oförtjänt kritik när det väl tog slut, eller?

– Jag tycker inte det var speciellt tufft. Det fanns förhoppningar om att vinna ett guld eller två till, men det gjorde vi inte. Äeh, det är inget jag tänker på. Jag har haft så många fina år i allsvenskan och fått ett så fint bemötande. Jag har fått så mycket mer positivt bemötande än negativt bemötande, så det funderar jag inte på.

När vi sedan glider i från ämnet Elfsborg börjar Haglund snacka loss igen. Vi börjar diskutera vem han egentligen är som tränare.

– Jag försöker vara väl förberedd och noggrann, både när det gäller inför träning och match. Jag är noggrann med en plan, som ska optimera våra förutsättningar i match. Så jag lägger ner ett hårt arbete. Och jag försöker jobba för att ha ett tydligt eget grundspel och sedan vara öppen för att göra små justeringar som taktiskt sett kan gynna laget.

– Jag lägger ner rätt mycket tid på analyser och försöker delge det till spelarna så mycket som möjligt. Individuell feedback till spelarna är också väldigt viktigt, vilket leder till utveckling av laget till slut.

Vad tänker du kring din egna tränarkarriär? Vad har du för mål?

– Jag vill utveckla och samla på sig mer och mer erfarenhet. Jag vill vara med om många olika situationer och skaffa mig verktyg för att hantera situationerna på bästa möjliga sätt. Jag tänker mest på utveckling, för det är så många faktorer som man själv inte kan styra över – vilka klubbar du tränar eller kommer att träna. Det viktigaste att ta med sig är att jobba där man är – och inte fundera på vad som ska hända sen. Gör man det så blir det också så att det finns förutsättningar för att det ska öppna upp sig för saker längre fram.

Haglund verkar dock inte hoppas för mycket på ett äventyr ute i de stora ligorna.

– Det är väldigt få svenska tränare som får den möjligheten, och om möjligheten kommer brukar det vara svårt att få fäste. Så jag funderar inte så mycket över det. Jag försöker göra mitt jobb här och jag njuter av det.

Hur är personen Magnus Haglund? Är han lika noggrann?

– Jag tror inte att min sambo skulle bedöma mig som noggrann i hemmet. Hon får ta mer ansvar och att leva med en fotbollstränare på den här nivån är ju tufft. Man är borta mycket och vi har två små flickor som kräver sitt. Det är fantastiskt att ha en familj och det krävs mycket av min sambo för att det hela ska gå ihop.

– Utöver fotbollen så försöker jag läsa mycket om sådana saker som kan placeras utanför fotbollen. Jag försöker hålla mig ajour om vad som sker och ha en god allmänbildning. Sedan är jag väldigt intresserad av trav och jag har en häst i Halmstad, som jag äger tillsammans med några vänner i Borås. Vi får se om den vinner något i år.

Du läser mycket, säger du. Skulle du hävda att du är en intelligent person?

– Alltså… jag är väl mer en intellektuell person än en som tycker om att snickra och sådant.

Är du en fotbollsnörd?

– Jag är ingen fotbollsnörd om man jämför med Jörgen Lennartsson. Jag ser en hel del fotboll, både för min egen och lagets utveckling. För man kan alltid hitta saker som är intressanta. Sen har jag väl en gräns för hur många matcher jag ser. Det är viktigt att också göra andra saker utanför fotbollen. Så man kan väl säga att jag är mer en yrkesman än en fotbollsnörd.

Intervjun tar slut och Haglund vandrar vidare i snön – bort mot hemmaarenan Åråsen. Där hoppas han få fira stora framgångar framöver. Kanske är det ingen omöjlighet, trots allt – i alla fall om man heter Magnus Haglund. Han vet hur man bygger projekt.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: