PÅ FD – ”Ser ingen fin relation mellan Zlatan och Sverige”

Zlatan säger fortsatt nej till landslaget. Jag ser två scenarion:
1. Zlatan ville alltså att Janne ska ringa. Janne ville inte ringa. Zlatan vill då får det att se ut som att han tackar nej.
2. Zlatan hade bestämt sig sen länge och aldrig varit sugen på VM. Han hade medarbetare som med rätta såg kommersiell potential i det. SvFF aka Zlatans PR-byrå dansade – med Lasse Richt i spetsen – självklart med, utan att avkräva ett svar förrän den sista reklamen som på något sätt gick att koppla till Zlatans vara eller icke vara i VM hade rullats ut.

Nåväl. Hela Zlatans sätt att hantera detta sammanfattas allra bäst av briljanta Johanna Frändén.

En liten applåd till Zlatans pr-maskineri för briljant utnyttjande av samtiden, samt en skopa ris för att ha frammanat den kanske minst sympatiske Ibrahimovic på åtta år nånting.

— Johanna Frändén (@juanitafranden) April 26, 2018

Det fick mig också att tänka på den FD 60 Minuter-intervju jag gjorde med Martin Åslund i början av januari där vi hade en diskussion som utgick från Zlatans intervju med Olivier Dacourt. Martin hade, som vanligt, kloka resonemang och jag kände att det var på tiden att sätta dem svart på vitt för er som inte lyssnat på podden.
– Jag kan själv känna att det har funnits ett motstånd mot Zlatan som grundar sig i en sorts dold rasism. Jag kan dock inte säga att det funnits massmedialt, det tycker jag inte, utan nu pratar jag om samhället, gemene man. Utan han har mött ett motstånd som är större för att han inte är ”svensk” liksom. Det håller jag med honom om. Sen tycker jag kanske inte att graden av det är lika stor som han tycker att det är.

– Sen tycker jag att han är ganska långsint med det där, vilket inte förvånar mig för han verkar ganska sjukt långsint rent generellt. Han är ganska kontraproduktiv om han nu vill ta bort det där, för han är ju arrogant, det är ett faktum. Och det gör saken att stödja honom mycket svårare. Jag har alltid stått bakom hans prestationer och hans behov, hans legacy för svensk fotboll. Som samhällsikon är han enorm. Jag gillar inte den här arrogansen däremot. Jag tycker att den är onödig, jag tycker att han borde vara så stor nu att han släpper det.

– Jag förstår ibland att han känner att folk är otacksamma, för det är de ju. Folk fattar inte vad han har gjort, jag tycker inte det. Men om han nu vill få folk att förstå det så beter han sig precis tvärtom mot vad han borde göra. Är man arrogant på det sättet han är så kommer det bara skjuta det längre ifrån honom. Jag ser tyvärr att han är inne på en väg… hur ska han bo i Sverige? Det känns inte som det, han verkar bära på för mycket agg mot saker som han inte behöver ha agg mot. Men det finns en strukturell rasism mot honom, ja, det håller jag med om.

Han säger att det fortfarande är folk som kritiserar honom och är emot honom. Men jag känner också ”vafan, det finns miljoner där ute som ÄLSKAR dig Zlatan”, som har stöttat honom hela hans karriär och älskat allt han gjort. Och, ska man vara krass, hade han hetat Andersson eller Svensson och så vidare som han pratar om… hade någon som hetat så betett sig som han har gjort några gånger under de här åren, det hade aldrig gått. Folk hade skrattat åt den personen.

– Inte om han hade varit så bra som han varit, det tror inte jag. Däremot får han aldrig ta del av alla de här miljonerna. Hans kontakt med svenska folket är först och främst massmedia, och där förstår jag att han gör den förväxlingen, hur felaktig den än är. För jag upplever inte heller att massmedia är så. Sen är massmedia generellt rätt otacksamma, som spelare känner man alltid att massmedia är fullt av folk som är avundsjuka på det man gör och skulle vilja gjort det själva. Det tycker jag i viss mån är sant också, jag kan bara tala för mig själv, haha. Det känner alla spelare på ett eller annat sätt tror jag, och han känner det ännu mer, och att han är så mycket bättre än vad jag va, så givet förstår jag att den grejen är uppgraderad. Så jag förstår att han inte förstår hur många miljoner som gillar honom.

– Sen är det en annan grej som talar emot honom. Han är ju rätt självgod. Han tycker att det vi pratar om, att folk ser upp till honom och belönar honom, det ser han som självklart. ”Vadå, jag är ju så bra?”. Det blir inget som han är tacksam över utan det ska bara vara så.

– Jag ser tyvärr att han visar en viss brist på självinsikt, han har en viss del i den här relationen, som han vägrar inse. Och om han inte inser det, vilket hans långsinthet antyder att han aldrig kommer att göra, då ser jag ingen fin relation mellan honom och Sverige, tyvärr. Vilket är helt sjukt. Och det är ju han som är den stora förloraren på det, det är faktiskt inte Sverige. För vi har fått det mesta positiva av honom. Betydelsen för integration, betydelsen av historien om fotbollsspelaren Zlatan, och så vidare. Jag kan vara helt ute och cykla, men jag tycker det är synd för hans egen del att han, även om han har rätt i sak, drar för stora växlar och tar fel saker som bevis på att det är så.

Varför tycker du om honom så mycket?
– Sport för mig handlar om konkurrens. Att vara bäst i en sport som har 10 000 utövare är bra. Att vara topp tre, topp fem, topp 20 i en sport som hela världen utövar, är sjukt bra. I den månen är han den bästa spelaren Sverige haft genom alla tider. Sen sättet han varit det på med den spelstil han haft är också väldigt rolig. Han har inte bara gjort mål, han har gjort fantastiska mål. Han har varit bäst på ett sätt som… ja. Och sen att han i förlängningen kommer betyda oerhört mycket för vårt samhälle, det är jag övertygad om. Det tycker jag är ett arv. Han är en stor, stor artist. Det är klart jag kommer sakna honom när han slutar spela, jag älskar att se det där fysiska praktexemplaret göra de här grejerna han gjort.

För er som vill lyssna på podden hittar ni den här. Zlatan-snacket är sista sju minuterna.