LÅNGLÄSNING: 14 olika nationaliteter – vill bli Sveriges ledande invandrarklubb 

För sex år sedan spelade klubben i division 6. 
Nu seriesegrar flera år i rad – och med superettan och allsvenskan som stora framtidsmål.
NK Croatia gör succé och vill bli landets mest framgångsrika invandrarklubb. 
– Vi har vunnit serier två år i rad och vill göra det igen. Kraften i klubben är otrolig och betyder så mycket för många människor, säger mångårige sportchefen Stipe Palac till FotbollDirekt. 
✔ Vill göra om Assyriska, Syrianska och Dalkurds allsvenska succéer. 
✔ Bitterljuva bilden av ett snöigt Limhamnsfält för 60 år sedan.
✔ Åren som kunde ha förstört allt. 
✔ Sorgen efter Labinot Harbuzi. 
✔Slagsmål på träning om platser i startelvan.

Sport och politik hör inte ihop. Det är så det brukar låta, men nog räcker det med att titta på ett sammanhang som NK Croatia och det blir uppenbart så ihåligt det klingar. 

Den här klubbens framgångar de senaste åren handlar så klart om stigande sportsliga resultat – men förmodligen ännu mer om en ovärderlig samhällsnytta. 

I över 60 års tid har NK Croatia varit en katalysator och samhällsresurs i Malmö, och vill nu på allvar bli Sveriges ledande invandrarklubb – och med det kliva ur skuggan av framgångsexempel genom åren som Assyriska, Syrianska och Dalkurd som alla varit allsvenska. 

Överord? Knappast. Inte med seriesegrar flera år i rad och nu med en målsättning om att gå upp i division 2 och där till en vår som snabbt givit en topplacering i trean. Förmodligen är det i just det här vi hittar förklaringen till självförtroendet som råder, trots en så strapatsrik historia. Det är bara att hålla i sig i den berättelse som nu ska få bre ut sig. 

Grundandet – och sorgen efter MFF-talangen

Croatias toppar hittar vi i slutet av 1980-talet, närmre bestämt 1989. Det var en tid när NK Croatia lyckades med en milstolpe som än i dessa dagar är klubbens främsta någonsin. Då gjordes två säsonger i vad som motsvarar dagens division 1 och klubbens nuvarande sportchef, Stipe Palac, fanns med redan då. 

Ett år han minns med visst vemod. 

– Jag har varit i klubben i stort sett hela livet. Efter Malmö FF gick jag till NK Croatias juniorlag i slutet av 1980-talet som då tränades av Labinot Harbuzis pappa Ismet. Det är så sorgligt att Labinot inte finns med oss längre, säger Palac till FotbollDirekt när han minns MFF:s forne supertalang som gick bort 2018 bara 32 år gammal.
– Hans pappa har haft stor del i våra framgångar och det vi gjorde på den tiden vilket vi verkligen vill göra om drygt 30 år senare. Ismet jobbade som en slags talangutvecklare i klubben och ganska snart skickade han upp mig (och några till) till A-laget, där ingen mindre än MFF-legendaren Anders ”Puskas” Ljungberg var tränare.

Men för att verkligen förstå kraften i denna klubb, och det som nu allt mer breder ut sig, så måste vi backa dubbelt så många år i tiden. Uttrycket två tomma händer har väl sällan passat in bättre. Det var bokstavligt talat vad det handlade om från allra första början; en grupp människor med egentligen allt emot sig.

I det här fallet ett 15-tal unga män som år 1962 lade grunden för NK Croatia och gjorde det på ett snöigt Limhamnsfält i Malmö. 

Allihopa var politiska immigranter som hade flytt regimen i det forna Jugoslavien, och den första klubblokalen handlade på nåder om några få kvadratmeter i en del av Malmös allmänna sjukhus. 

Bara några år senare (1966) skulle denna grupp göra ett första avtryck i det svenska seriesystemet med en plats i division 7. En kortvarig lycka visade det sig och det skulle snart rasa utför. 

Mörka åren

Åren där efter blev rejält dystra och slutade så illa att grundarna tvingades lägga ner verksamheten mellan 1968–1972.

Omstarten skulle däremot bli desto mer framgångsrik och med 16 år av obruten verksamhet så nåddes division 2 (dagens division 1) år 1989. Äventyret blev emellertid alltså bara två säsonger och ännu en gång väntade år av bergochdalbana – ett fall som inte skulle avstanna förrän i division 6.

Men trots denna vådliga variation av resultat genom åren så har överlevnadsinstinkten gång på gång varit någonting extra. Och intresset kring denna klubb har aldrig vikit. Ta bara 2022, när 60-årsjubileumet firades på Luftkastellet i Malmö och närmare 1000 personer slöt upp.

Bara en sådan sak. Blir det så mycket mer kultur än så här? Möjligen behöver vi gå till större allsvenska klubbar för att hitta någonting liknande. Det är hur som helst uppenbart hur mycket som sitter i den här klubbens väggar.  

Numera – om vi landar i dagens verklighet – så har detta NK Croatia vuxit till ett föredöme. Dels genom seriesegrar flera år i rad, för en ytterst välordnad ekonomi, flera sponsorer, många medlemmar, årliga träningsläger till både Kroatien och Bosnien Hercegovina. Det är inga tillfälligheter att det numera är division 3 som gäller och en vår som alltså ger hopp om ytterligare avancemang.

”Det är inte förbjudet att drömma”

Som denna klubb sjuder.

Malmö FF:s sportchef Daniel Andersson är tydlig för FotbollDirekt med vad han känner: 

”Det är viktigt att vi håller ihop och det är otroligt viktigt det NK Croatia i så många år har gjort – och gör”. 

När det i dag kommer till att mer konkret måla bilden av den här klubben så kommer vi ofrånkomligen tillbaka till det här med politik och samhälle – och integration. Croatia är en främlingslegion och innehåller i nuläget hela 14 olika nationaliteter. Kontinenten formligen cirkulerar innanför denna klubbs väggar, med spelare från Sverige, Kroatien, Afghanistan, Turkiet, Irak, Tunisien, Uruguay, Spanien, Albanien, Bulgarien, Polen, Makedonien, Chile och Kurdistan. 

Och rutin saknas knappast – inte med spelare som varit högre upp i seriesystemet som Sami Gungör, Baris Hummet, Geronimo Balint, Noor Zadran, Hozan ”Doni” Faraidoon, Marko Tuka och Viktor Ivanov. 

– Förutom nämnda spelare får vi inte glömma ett helt gäng spelare som inte bara spelar för klubben, utan med den i hjärtat. Det handlar inte alltid om vem som gör flest mål eller assist. Det handlar om hjärta och när man har det så blir man mer än en spelare. Man blir en del av klubbens historia, säger Stipe Palac. 

Sportchefen visar även att han vill och vågar tänka stort och fortsätter med att reflektera över Assyriska, Syrianska och Dalkurds allsvenska årgångar – och om han i framtiden vågar tro på någonting liknande.

– Vi har vunnit serier två år i rad med vår dåvarande tränare Samer Ali och vår nuvarande tränare Adnan Zukancic vill inte sänka ribban. 
– Vi vet vad vi vill och har vunnit två divisioner två år i rad. Den här säsongen har börjat bra men vi borde ändå haft lite större utdelning än vi har haft.
– Det är inte förbjudet att drömma…och det är okej att kalla oss för invandrarklubb. Jag är stolt över mitt ursprung och att vara svensk. Klubbarna du nämner har givetvis inspirerat genom åren, liksom Ariana här i Malmö. Vi har definitivt en inneboende kraft som gör att vi kan nå lika långt. 

Han fortsätter: 
– Det viktiga just nu är att våga ha målsättningen att gå upp ännu en gång. Att vinna en serie för tredje året i rad – och det har vi. Okej, vi är inte favorittippade men vi har ett kollektiv som är så jävla starkt, säger han och visar vilken dramaturgi som finns och driver vardagen. 

Dynamiken han beskriver visar en verklighet som vibrerar – på både gott och ont. 

– Jag kan säga att det är i det närmaste slagsmål på varje träning om att få starta och vara med i truppen till helgens matcher. Du ska se hur vi brinner för detta. 
– Realistiskt att gå upp? Men det är det definitivt med tanke på att vi har flera spelare med division 1-erfarenhet och många unga duktiga spelare som utvecklats enormt på bara några månader. 

När jag pratar med människor i Malmö i och runt klubben slås varenda en av så välskött klubben är. Vad handlar det intrycket om som mest tror du?
– Men säkert att alla vet vilken välordnad klubb NK Croatia är, samt den enorma familjekänsla man får när man väl tillhör klubben. Vi har en ekonomi i balans och en jättestark styrelse och fantastiska sponsorer. Och så genomsyrar fair play klubben och ett väldigt stort supportersintresse. 

Den mångårige sportchefen kommer även in på resurser och kan ge en bild som många klubbar i elitfotbollen inte lyckas med. 

– Titta också på att vi flera år i rad har haft utlandsläger i Kroatien/Bosnien Hercegovina, jag menar hur många division 3-klubbar har den uppbackningen med sponsorer så att det är möjligt?, säger han och visar hur Croatia redan nu försöker se tio år in i framtiden. 
– Ja, vi skolar in en ny yngre generation just nu i viktiga funktioner i klubben som vi alla är mycket noga med att ge klubbens värdegrund. Det är otroligt viktigt att börja i tid med yngre som ska ta över när vi som jobbar så hårt nu börjar bli äldre. Vår framtid har redan påbörjats.  

Vilken målsättning vågar du ha inför framtiden?
– Inget är omöjligt och det är inget snack om att det kan bli Superettan. Det är en bit dit och då krävs det så klart mycket större muskler än i dag – men det finns många kroater i Malmö och ett väldigt stort underlag för att ta den här klubben mot sådana nivåer som vi pratar om och så finns det inflytelserika personer inom näringsliv och företagare som visar intresse för vad vi gör i den här klubben. 

Drömvärvning?
– Robin Simovic. Honom måste jag hoppas på, säger Palac och ler stort. Vi väntar så länge det behövs. Även Markus Björkqvist i Landskrona Bois, som står mig väldigt nära är en värvning jag drömmer om i framtiden. 

Hur ser du på Malmö FF? Är det en klubb ni vill närma er? 
– Den som inte vill närma sig Malmö har inte rätt syn på det här. Allt är imponerande med det MFF gör för hela vår region. Klart vi vill och att ett framtida samarbete vore fantastiskt. Vi får se hur vi skulle kunna närma oss. Malmö är en inkluderande klubb och symboliserar verkligen Malmö – och så låter det bland alla jag känner. 

Största enskilda ögonblick?
– Ah, det är omöjligt att säga ett… men du vet två seriesegrar i rad och bara tanken på att vi för inte mer än sex år sedan var i division 6. Det är lite svårt att ta in och ändå är det bara början på allt vi vill och hoppas uppnå. Även min debut i dåvarande div.2 ligger högt på listan. Att som 17-åring dra på sig NK Croatias tröja och kliva ut för sin första match är en känsla och stolthet jag aldrig glömmer. Många kommer för att titta på våra matcher – alltså enbart för upplevelsen och det som vibrerar, avslutar Stipe Palac.