Hanssons liv efter skräckskadan: “Det är inte synd om mig”

I augusti 2019 meddelade Pär Hansson att det inte går längre. 

Nackskadan som han ådrog sig i superettanmatchen mot IK Frej i september 2018 ville inte ge med sig tillräckligt för att det skulle vara värt att fortsätta comebackförsöket. 
– Det är inget beslut som växt fram. Det är inget beslut jag velat ta så jag har skjutit på det hela tiden men tillsammans med läkare som varit ärliga med att jag inte får ha sådana här symptom har det här beslutet tyvärr blivit verklighet. Jag hade planer på att spela fotboll i ett par år till. Jag ville komma hem och hjälpa HIF till allsvenskan, vilket jag är tacksam över att jag fick göra, men jag hade tänkt spela i allsvenskan i ett par år innan jag själv skulle bestämma mig för att sluta, sa Pär Hansson då. 

I samband med hemmamatchen mot Östersund den 30 augusti fick han den avtackning han förtjänade efter fem titlar och 326 matcher i Helsingborgs a-lag. Något han är väldigt tacksam och stolt över i dag när han blickar tillbaka över sin karriär. 
– Vad ska jag säga… jag känner en enorm tacksamhet. När jag tänker på avtackningen och alla hyllningar är det knappt jag tror det är sant. Det var fantastiskt fint av hela klubben. Om jag ska säga något positivt med att jag fick sluta i förtid så var det väl att jag kanske inte hade fått en sån stor avtackning annars, säger han till FotbollDirekt.se och fortsätter:
– Jag tänker ofta på den dagen och dagarna runt omkring. Jag känner att jag lever lite på dem fortfarande. 

Så hur är livet lite mer än ett och ett halvt år senare efter den hemska skadan? 
– Jag mår väl helt okej skulle jag säga. Jag har en del problem fortfarande. Framförallt med huvudvärk och stelhet i nacken. Jag kör på med min rehab och fick även mycket hjälp under tiden i HIF. Med tanke på skadan jag fick så har jag ett ganska normalt liv. Jag har spelat padel någon gång men får tänka mig för med belastningen. Efter omständigheterna är jag tacksam för att det inte blev värre.

Hur mycket känner du av i vardagen?
– Vardagen är ganska normal. Jag kan göra allt som jag behöver, gå ut och springa och så. Men jag passar mig för att lägga skivstången på nacken. Det går inte längre, då får jag problem, men jag ska inte klaga över detta. Det kunde vara mycket värre. Det enda jag har svårt för är att belasta mig för hårt. Då får jag stelhet i nacken. Samtidigt lär man sig att leva med det.

Händer det att du tittar på bilder från skadan och den otäcka landningen?
– Jag försöker undvika att se den. Den är inte så rolig, särskilt när man kollar i slowmotion, då är det ännu värre. Nej, jag har inte sett något på länge. Det var en kompis som visade en stillbild för ett tag sen. Kroppen åt ena hållet och huvudet åt andra... det finns roligare bilder.

Så hur ser prognosen ut?
– Jag går till en specialist på nackskador som HIF satte mig i kontakt med och hon är väldigt nöjd med hur långt fram jag har kommit redan. Jag vill tacka rehabteamet i HIF för det också. Hade jag varit en "vanlig människa" och inte elitidrottare så är det inte säkert att jag hade fått den här hjälpen så snabbt. Är det något jag lärt mig är det att man vet väldigt lite om hur mycket i kroppen som utgår ifrån nacken.

Nästan åtta månader efter att Hansson tackades av på Olympia så medger han att saknaden till fotbollen finns där, även om det till en början var helt tvärt om. 
– Det var lite konstigt. Jag var så inställd på att komma tillbaka, men efter ett halvår började jag märka att jag fick problem så fort jag belastade lite hårdare. Jag blev förberedd på att det kanske inte kommer att gå och det var läkarna tydliga med också. När jag sen tog det slutliga beslutet så var det snarare att jag ville bort från allt. Jag hade ingen saknad av fotbollen alls och kollade knappt på något. Det var inte roligt. 

– Har man hållit på med något i 28 år och tvingas sluta i förtid... ja, det var tufft. Men efter tre månader kom sugen tillbaka. Jag började titta på matcher och allt växte fram med tiden. I dag måste jag säga att jag har en rätt stor saknad till fotbollen. 

Vad har du pysslat med under den här tiden och fram tills att det blev klart att du kommer bli allsvensk expert på Discovery?
– Jag har investerat i ett företag som gör formgjutna hörselskydd till industrin. Så väldigt långt ifrån fotbollen måste man säga! Jag har i alla fall hjälpt till en del där under vintern. Nu är allt nedstängt på grund av corona. Men sen så ringde ju Discovery där i januari och sa att mitt namn hade florerat och de frågade om jag var intresserad. Det kom ganska lägligt med tanke på att min saknad för fotbollen börjat komma i den vevan. 

Har det aldrig varit aktuellt med någon roll i HIF direkt efter karriären?
– Vi har inte pratat om det så mycket faktiskt. Jag har kontakt med sportchefen på ungdomssidan och vi har en löpande diskussion. Han har sagt att dörren står öppen om suget kommer tillbaka. Någon annan i HIF har jag inte pratat med på det sättet, samtidigt så är det ju inte så aktuellt med en roll där nu när jag börjar på Discovery. 

Är det forfarande folk som kommer fram och vill prata HIF med dig på stan?
– Det är lite roligt det där. Det har nästan blivit mer än innan. Folk gillar ju att prata om att det var bättre förr. Nu får jag höra om hur bra jag var och att jag aldrig gjorde några misstag. Det fick jag aldrig höra under tiden jag spelade, säger han och skrattar. 

En hyllning som känts extra varm för Pär Hansson är den han fick av den dåvarande HIF-tränaren Henrik Larsson.
– Det jag gillar framför allt med Pär är människan Pär Hansson, som är fantastisk. Man pratar ofta om ikoner och det är lite för lätt att bli ikon i dag. Men Pär en ikon för mig. Och det krävs mycket för att jag ska utse någon till ikon, säger Larsson, sa Henke till Sportbladet. 

Pär Hansson: 
– Han är den största vi haft i HIF och i Sverige genom tiderna. Att han säger en sån sak om mig... man tror nästan inte på det. Jag skickade ett sms till honom och tackade direkt efteråt. Det är några av orden som värmt allra mest. Att han kallar mig ikon, som själv är den allra störste ikonen. Det är jag väldigt tacksam över.

Du vann allsvenskan med HIF, den holländska ligan med Feyenoord och spelade för det svenska landslaget. Vilka är dina bästa minnen från karriären?
– De fem titlarna i rad med HIF står absolut högst upp på listan. Med guldet som given etta. Sen var det speciellt att få vinna ligan i Holland även om jag inte spelade så mycket det året. Det var väl 18 år sedan klubben hade vunnit eller något sådant. Det var helt magiskt. 

– Att få göra debut i ett kval på Friends arena var också stort. Men jag kommer inte ifrån att inget slår känslan att som lagkapten få vinna fem titlar med klubben i sitt hjärta på platsen där jag kommer ifrån. 

Att det bara blev sex a-landskamper, är det något du kan gräma dig över?
– Egentligen inte. Jag gjorde ett par landskamper men satt väl ett 30-tal på bänken också. Och det är inte så många som för uppleva det och mästerskap på plats. Jag kan väl känna att det fanns en period där Isak (Andreas Isaksson) kanske inte var som bäst i sitt klubblag, och när det samtidigt gick väldigt bra för mig, att jag kanske borde fått chansen. 

– Samtidigt var det ju bara fakta att Isak aldrig gjorde en dålig landskamp. Det tycker jag fortfarande i dag. Så beslutet att spela honom även om han inte gick bra i klubblaget var nog rätt.

– Jag hade kanske aldrig haft den karriären jag haft om Daniel Andersson inte blivit skadad. Man måste ha lite flyt och det tycker jag att jag haft. 

Vad tror du om Helsingborg i år - är man på rätt väg trots den ständiga oron kring ekonomin?
– Jo, men det tycker jag. Det blev ingen säsongsstart och man fick in holländaren (Anthony van den Hurk) som förhoppningsvis är den spjutspets laget saknat - och som gör att Rasmus Jönsson kan hitta rätt i en mer tillbakadragen roll. Nu blev det som det blev med uppehållet, så med facit i hand hade det ju varit bra för ekonomin att avvakta med värvningen. Annars tycker jag att HIF värvat klokt. 

– Det jag kan sakna är någon fler ledare än Granen. Man har sett hur viktig han är i träningsmatcherna. Det saknas en del rutin.

Samtidigt finns det unga spelare som kanske kan explodera?
– Ja, precis. Det är väldigt många som kan ta nästa steg om de får chansen. Och jag tycker att Olof Mellberg är helt rätt som tränare om det är det man vill göra. Han har modet att ge spelare chansen flera matcher i rad så att pressen på dem minskar. Unga spelare behöver förtroende. 

Hansson blev klar för Discovery i början på mars. Tanken är att han ska ha en expertroll i sändningarna runt allsvenskan och superettan. Uppstarten på det nya jobbet är nu försenad på obestämd tid.
– Jag hann väl skriva på avtalet sen blev det inte så mycket mer innan allt blev uppskjutet. Det är en konstig situation för alla, men vi har videomöten och utbildningar på webben som jag sitter med. Jag försöker göra mycket jobb hemifrån och läsa in mig på lagen. Jens Fjällström har jag bollat mycket med. Han är i mina ögon den kanske bästa experten vi har i Sverige och en grym mentor i det här. Sen kommer det såklart att ta ett tag innan jag hittar min roll. 

Kommer du kunna vara opartisk mot HIF?
– Det måste man vara. Det är ens jobb, sen kommer folk ha åsikter om jag gör det bra eller dåligt. Vissa gamla spelare får kritik för att de är f ö r hårda mot sin gamla klubb också. Det är ju en balansgång men det är viktigt att vara neutral. 

Nu har du inte en hemmaklack i ryggen samtidigt som du kommer bedömas noggrant av den allsvenska tv-publiken. Känns det nervöst?
– Nja, det är man van vid sen innan. Jag har inget problem att lyssna på vad folk tycker och ta kritik. Det viktiga är att den är saklig. Sen kommer jag ändå vända mig till kollegor som Jens och lyssna mest på vad ett proffs som honom säger. Jag vet att jag kommer göra fel, det är självklart, men jag skrev ett tvåårsavtal för att kunna lära mig det här ordentligt. Även fast vi inte kunnat jobba som vanligt så känns det jättekul, det är många roliga kollegor och jag ser verkligen fram emot att kolla på mycket fotboll framöver. 

Trots allvaret i hans nackskada, att han inte klarar all fysisk belastning som han kanske hade velat, och att det tvingade honom till att sluta långt i förväg så vill Pär Hansson inte att folk ska tycka synd om honom.
– Jag vill betona det för det finns många som har det värre. Det är inte synd om mig för det kunde varit så mycket värre. Jag är tacksam över att jag kan ha ett normalt liv och nu vill jag se framåt. 

 PODD: FotbollDirekt - Vad är det som händer?

En daglig informationskanal åt alla supportrar och övriga intresserade som söker sanningar kring statusen av ligan och favoritlagen under det ovälkomna uppehållet.

Du hittar podden här: ►FotbollDirekt ►iTunes ►Acast ►Spotify