Rami Kaib om tuffa sitsen i Elfsborg: “Men i Dif var jag fjärdevalet”

Rami Kaib har gått från Djurgårdens bänk till Elfsborg dito. 
Vänsterbacken medger att Niklas Hult är svårpetad, men ändå trivs han bättre i Boråsklubben än vad han gjorde i Dif.
– Jag känner mig mer uppskattad här, säger 26-åringen till FotbollDirekt. 

När Rami Kaib värvades in till Djurgården förra sommaren var det en prestigevärvning.

Sportchef Bosse Andersson hade hämtat in vänsterbacken med tunisiska landslagsmeriter från Heerenveen och han sågs som den givna ersättaren till Elias Andersson.

Men vad Kaib inte väntat sig var att en doldis från Örebro också skulle värvas in – och peta Kaib nästan omgående. Samuel Dahl gjorde vänsterbacksplatsen till sin och Kaib förpassades i frysboxen.

I vintras lämnade därför Kaib Djurgården för sin tidigare allsvenska klubb Elfsborg, men väl där har han också förpassats till sidan då Niklas Hult går före.

Ändå gillar Kaib sin sits i Elfsborg mer än den han var i under tiden i Djurgården.

– Det är ju inte riktigt samma sak nu, för i Djurgården var jag fjärdevalet på vänsterbacken… När Dahl var skadad spelade Rasmus Schüller där eller Theo Bergvall. Så det känns ändå bättre i Elfsborg nu, jag känner mig mer uppskattad här än vad jag gjorde i Djurgården, berättar Nyköpingssonen för FD. 

Med tanke på dina meriter, fanns inga andra allsvenska bud på bordet i vintras?

– Nej, inget konkret, det var bara Elfsborg. Jag har bra kontakt med Stefan (Andreasson, Elfsborgs klubbchef) sedan tidigare. Vi hade en dialog innan jag gick till Djurgården också. Att det blev Elfsborg kändes bra, även om jag visste att Hult skulle spela. Jag kände att jag behövde komma “hem” och hämta ny energi efter ett och ett halvt tufft år, säger Kaib och fortsätter:

– Klart jag är besviken att jag inte spelar, men det enda jag kan göra är att kämpa så kommer chansen att komma, det vet jag. I sommar blir det mycket matcher i och med Europa också. 

Kan du och Hult spela ihop, det vill säga att en spelar framför den andre i banan?

– Jag vet inte, jag tror det är svårt. Jag har spelat vänsterback med en annan vänsterback framför mig som ytter tidigare, och det är svårt när båda spelar på samma sätt. Jag tror därför det är bäst att antingen Hult eller jag spelar, inte båda samtidigt. 

Trots att speltiden just nu är knapp har Kaib inte slutat drömma om spel i utlandet igen.

– Jag är 26 år, fyller snart 27. Jag ser inga problem med att kunna studsa ut i Europa igen. Jag vet om mina kvaliteter och jag har också en europeisk spelstil. men klart att jag då också måste få speltid. Ju längre tiden går desto mer frustrerande är det förstås, men som jag sa vet jag om att jag snart kommer få mina chanser bara jag kämpar på. 

Hur vill du beskriva din tid i Djurgården? 

– Jag är självkritisk. Jag tillförde inte mycket när jag spelade och de fick då en fel bild av mig, fel stämpel… När jag inte presterade hamnade jag i ett fack som var svår att ta sig ur. Det blir inte alltid som man tänkt sig, det är något som jag tar med mig. 

Har du några hard feelings mot klubben?

– Nej, jag gillar ändå hur Djurgården tog hand om mig. Framförallt Bosse, han är väldigt fin som brydde sig om mig väldigt mycket, säger Kaib som dock gärna spelar matchen mot Dif i Stockholm 12 maj för upprättelse. 

– Jag vill bevisa för dem vilken spelare jag är.