AIK behöver tänka om, tänka nytt och då blir det utan Norling

Malmötränaren Uwe Rösler – som sannerligen kan vara allsvenskans mest osympatiska vinnare – såg svart ut i ögonen när han på presskonferensen pratade om revansch och vad det betydde för hans lag i den här matchen.

Han hade dessutom hakat upp sig på en situation i slutskedet av andra halvlek när AIK inte spelade tillbaka bollen efter att Markus Rosenberg slagit ut bollen till inkast i samband med Anders Christiansens skada.

Sidan om honom satt AIK-tränaren Rikard Norling smått oförstående till den där inkast-situationen, som han missat efter skadeuppehållet, innan han försökte svara – på engelska, som han av någon anledning blev uppmanad (“it would be nice”, som det sades)  till att hålla sin allsvenska presskonferens på inför ett gäng svenska mediarepresentanter; förnedringen att prata ett annat språk för att motståndartränaren ska förstå vad han säger efter att ha förlorat matchen, chansen till ett guld, möjligheten till europaspel och kanske även sitt jobb.

Det fanns förstås inte så jävla mycket att diskutera, om vi ska hålla oss till ren svenska.

AIK lyckades stå högt och stabilt och försvåra MFF:s möjligheter att bryta igenom under den första halvleken och gjorde det väldigt bra.

Men när matchen skulle vinnas, när AIK – som hade förlorat mest på oavgjort – skulle byta tempo och rytm, då hade de inget att komma med.

Dels för att de inte riktigt har mycket mer än en metodik implementerad och dels för att Malmö FF under sin hemmapublik har så väldigt mycket mer i sin verktygslåda.

När Markus Rosenberg och Co tryckte på så fick de AIK på knäna, längre och längre ned i sitt eget straffområde.

Chanserna kom. Och chanserna räddades av målvakten Budimir Janosevic, som var den spelare som höll AIK kvar i den här matchen.

Uwe Rösler kände att tiden började rinna iväg och tryckte in Anders Christiansen i hans comeback efter skada och en hungrig Guillermo Molins.

Bytet gav maximal effekt.

Christansen – vem annars? – bombade in matchavgörande 1-0 omgående efter sin återkomst.

Upprinnelsen till målet var en misslyckad spark från Janosevic – han hade enorma problem i spelet med fötterna på det blöta underlaget och i vändningen som uppstod fick Molins friläget som Janosevic räddade innan “AC” nådde först på returen.

Ännu ett bevis på hur viktig dansken är och har varit för MFF den är säsongen, det här var hans nionde mål och i stort sett alla har haft avgörande betydelse.

Och lika stor som glädjen i Malmölägret var efter hans mål, lika tung var besvikelsen när Christiansen sannolikt slog upp sin vadskada och kanske såg resterande säsongen flyga iväg in i ett rehab-rum.

När AIK satsade allt i ett försök (tämligen misslyckat) att spela desperationsfotboll kom Gische Molins loss vid kortlinjen, tog sig igenom ett gäng AIK-ben på Kurre Hamrin-vis och serverade på silverfat för Arnor Traustason.

2-0 och Malmö därmed ett mål bättre än Hammarby i den vansinnigt jämna fighten om platserna 1-3.

Jag tror inte att Malmös spelare drevs så mycket av revansch, jag tror inte de funderade över det där inkastet mer än i den korta stunden – jag tror att de drevs av en vinnarinstinkt som lockades fram av ett massivt publikstöd i den andra halvleken.

Och framförallt kände de att de var ett bättre lag än AIK.

Ett AIK som blir fyra i allsvenskan, vilket självklart inte betraktas som godkänt i det lägret. Huruvida det ska betraktas som “fiasko” eller “katastrof” är upp till var och en.

Enkelt: de har inte varit tillräckligt bra sett över hela säsongen.

Skapade sig en hygglig stabilitet efter en snäv start men gick bort sig efter ett systemhaveri mot IFK Göteborg borta och, inte minst, efter nån sorts rotationsnoja som slutade med en förlust mot Kalmar FF på Friends.

AIK måste tänka om. Och bygga om.

De sitter fast i en 3-5-2-fotboll som är väldigt safety first med starka spelare i grunden. I längden håller inte det, framförallt i en liga där effektiv “konstgräsfotboll” kan spela stor roll. I europaspelet har det dessutom varit helt tandlöst. Ännu ett år.

Nytt tänk? Ja, det krävs sannolikt.

Och det lär betyda en ny tränare. 

Inte för att Norling gjort något dåligt – han har tagit laget till ett SM-guld – utan för att AIK behöver se ett annat ljus, komma närmare en annan fotboll.

För Malmö FF och Rösler var segern en oerhörd lättnad. Nu är laget klart för Europa, vilket är det minsta man kan kräva av halvmiljards-MFF.

Allting annat hade varit ett megafiasko.

Sett till förutsättningarna ska förstås Malmö vinna SM-guld och definitivt inte missa två år i rad.

På lördag vid 15-tiden vet vi hur den här allsvenska säsongen ska summeras för Malmö FF.

Förutsättningarna är givna.

Djurgården har allt i egna händer och behöver “bara” en poäng.

Samtidigt som Malmö och Hammarby behöver jaga segrar och mål.

På förhand har Dif en tuff motståndare (IFK Norrköping), Malmö en ganska enkel (Örebro) och Hammarby en halvsvår (Häcken).

Det KAN sluta med en målskillnadsaffär om Djurgården darrar mot Norrköping.

Sista akten i gulddramat på lördag, jag ser redan fram emot att ta del av den.

Även om jag helst inte vill att den här allsvenskan ska ta slut överhuvudtaget.