Dencker: ”AIK och Elfsborg hade slagits om guldet”

Ni fattar att inledningen inte är allt för seriöst menad och att jag inte nallat på nyårsskumpan ännu.
Men jag tänkte titta över tröskeln till 2013 och fundera lite över det som väntar. Förutom Fotbolls-EM för damer blir det ju ett fotbollsår utan den där extra kryddan. Samtidigt blir det ännu ett ovisst och spännande allsvenskt år.

Kan Jörgen Lennartsson upprepa succén utan spelare som Hiljemark… Mäktar AIK, HIF och Häcken att slåss om guld utan Bangura, Djurdjic och Majeed?

Klart det går. Allsvenskan är serien där allt är möjligt. Jag ska återkomma till det. Och i samma stund som jag skriver detta blir Henning Hauger – enligt norska uppgifter – klar för boråsarna. Luktar klass.

Det blir också spännande att se om Tyresöguldet var en tillfällighet eller om LdB tar tillbaka bucklan där den hör ”himma”. Och vilken effekt får ett fotbolls-EM på damallsvenskan?

Året startar med Hamréns Asienturné och de där januariresorna brukar inte betyda så väldigt mycket i slutändan. Du slår dig inte in i en blågul kvalelva även om du göra fyra mål varav en cykelspark mot Nordkorea. Däremot blir det en boost för alla som är med och som inte nosat på en blågul tröja tidigare.

Först i början av mars – med gruppspel i Svenska cupen – börjar det kittla lite under fötterna. Jag trodde aldrig att jag skulle få ihop Svenska cupen och kittla i samma mening, men nu är vi där. Vi pratar om en kvalplats till Europa League och i förlängningen en chans till många miljoner. För lagen som redan är utdömda i cupen (finns de förresten?) handlar det om tävlingsmatcher ett par veckor före seriestarten. Äntligen, SvFF. Klapphatten av. Det här blir bra.
Men supercupen… ah den dagen den sorgen.

Vad blir viktigast under 2013 och avgörande i slutändan – och vilka har de bästa förutsättningarna?

Hemmaborgen
AIK leder allsvenskan redan före de rör bollen på Borås Arena den förste april. Men jag tycker det finns en hel del mer som talar för att det inte bara är begynnelsebokstaven som tar AIK till toppen den här säsongen. Friends Arena kommer vara en inspirerande arena även för bortalagen, men jag tror att AIK kan ha lika stor fördel av sin hemmaborg som Elfsborg har av sitt underlag. AIK har också ett material – och ser ut att få behålla Turina – som gör det lite mer spännande än andra lag.

Kontorsnissarna
De allsvenska lagen vänder på kronorna, har slimmat sin budget och har tagit höjd för ett ekonomiskt tungt 2013. Förväntade uteblivna intäkter (sponsorer och publik) omöjliggör egentligen spetsvärvningar om man nu inte säljer dyrt – och det gör man ju regel inte i ett vinterfönster. De som lägger budgeten bäst har störst chans att skapa förutsättningar inte bara i år. Och lika krasst som kort sagt: De som fått behålla sina målskyttar från 2012 har stor chans på guldet 2013. Allsvenskan avgörs i straffområdet. Precis som i Europa League, eller hur AIK och HIF?

Guldklimparna
Går Robin Simovic – målkung i superettan – till Djurgården eller Helsingborg? Det är såna unga herrar som kan vara avgörande för ett lag i guldstrid eller inte.
Hittar Gefle en ny målskytt i år som öser in mål under våren och lämnar i sommar? Det har hänt förr och kommer hända igen.
Scouternas roller i de allsvenska klubbarna blir allt viktigare. Dammsugaren måste uppdateras och det gäller hitta det bästa i respektive närområde. För klubbens och i slutändan svensk fotbolls framtid. Agenterna bär också ett stort ansvar, att placera spelaren i rätt miljö och inte bara låta checkens storlek styra.

Tillbaka till de första raderna längst upp. Be mig inte utse en svensk mästare nu, men om allsvenskan startade på årets första dag så hade jag sagt: AIK och Elfsborg. Skånelagen hetaste utmanarna – med Norrköping, Häcken, Djurgården, Göteborg i hälarna.

Mest nyfiken på ändå 2013: Vilka nya namn ska vi lära oss att stava till?

Torbjörn Dencker är expert på fotbollen i Skåne och mångåriga reporter på Helsingborgs Dagblad. Nu driver han Alltidfullsatt.se och krönikerar om Skåne-fotbollen en gång i veckan på FotbollDirekt.se.