Ska det blir ett kul EM – släpp loss Emil

Och ska det här bli ett kul svenskt EM är det bara att släppa loss Emil; fritt fram, gör lite som du vill, finta, peta, skoja, hitta på udda lösningar, förgrömmade unge. 

När Sverige besegrade Finland i det första EM-genrepet var det uppenbart hur mycket Emil Forsbergs fotbollsglädje betyder för ett stabilt svenskt lagbygge.

2-0 och aldrig något snack om saken på Friends gröna halkbana. Robin Quaison fick göra mål igen, Mattias Svanberg visade den klass som fått stora Serie A-klubbar att öppna plånböcker, Seb Larsson satte en straff, Marcus Berg löpte till sig ytor och så mycket annat som vi vet. 

Och kan. 

Men Emil Forsberg var någonting annat, helt överlägsen alla andra på planen i sättet att flyta fram på planen, ta fram bollen med lätta fötter, leta spännande kombinationer och se sådant som ingen annan såg.
Ge bollen till Emil.
Det känns lite så ibland, som i pojklaget när man visste att lagets bästa spelare kunde göra det på egen hand.
Så mycket bättre än alla andra var han.
Jag hoppas han bibehåller den formen och jag hoppas lika mycket på att han får fria tyglar att köra sitt race i den klassiska “Brolin-rollen”, för han trivs bäst med och när han trivs är han  så är han exakt vad det är svenska laget behöver.

Det går att konstatera att Mattias Svanberg ökat trycket på det centrala mittfältet.
Jag skulle säga att det börjar närma sig kantboll på om han ska vara ordinarie eller inte. Han är ingen Kristoffer Olsson i bollbehandling, ingen Sebastian Larsson i arbetskapacitet eller Albin Ekdal i smartness och rutin.
Svanberg är snarare lite grann av varje. 

Han har fysiken, passningshjärnan, skottet, självförtroendet och tar varenda meter från box till box.
Vi kan absolut prata om att Alexander Isak och Dejan Kulusevski kan få sina stora internationella genombrott i EM, men det gäller även Mattias Svanberg.

Det ska sägas att Finland är vad det är, de peakade under sitt kval men såg mycket sämre ut förra året och få tecken tyder på att det är bättre nu. Framförallt har de inte riktigt samma bredd som Sverige och när B-laget skulle mönstras var det med spelare från klubblag på Cypern, i Kanada, Ungern och Poznans andralag i polska ligan. De försökte med en parkerad buss, men utan skadade Teemu Pukki var finnarna inte farligare i offensiven än ett glas vatten.

Men jobbet skulle göras också och det gjorde Sverige prickfritt.
Problemen som fanns mot Georgien fanns inte alls här, till exempel.

Sen är förstås frågan vad vi kan läsa in i de här träningslandskamperna?
Jag tror inte de påverkar ett skit, en erfarenhet från Mission Viejo 1994 när Sverige mötte Rumänien på en collegeplan i genrepet till succé-VM.
Anders Limpar bäst på plan i Sverige och fick sen spela totalt 12 minuter under hela mästerskapet. 

Och vi behöver inte vandra tillbaka till stenåldern. 

2018 tröskade Janne Anderssons lag igenom två träningslandskamper mot Danmark och Peru, bägge slutade 0-0 och var smått bedrövliga tillställningar. Skulle Sverige ens kunna göra ett enda mål i Ryssland hette det. Förbundskapten Andersson matade på med ordinarie anfallsduon Ola Toivonen/Marcus Berg även i träningsmatcherna då. 

Nu är det tydligt att han har fler verktyg i lådan. Men inget som är universellt som Emil Forsberg.