Återvändande guldikonen – nyckeln för Djurgården?
FD WEEKEND
Senast han spelade i Djurgården firade han stora triumfer med klubben. Han var lagets poängmaskin och en huvudsaklig anledning till klubbens titelsuccé i början på 2000-talet.
Nu är Andreas Johansson tillbaka i Djurgården efter nio år utomlands och det har gett en positiv effekt på laget direkt. Två stabila segrar i Svenska cupen och Dif verkar vara redo för den kommande säsongen – med den erfarne mittfältaren i en ny huvudroll.
FD sammanfattar den återvändande Dif-ikonens karriär i bilder – från det unga genombrottet, via stoppet hos Dif-ärkerivalen till dubbla SM-guld, via den misslyckade sejouren i England och sex år i Danmark till återkomsten till svensk fotboll.
Häng med!
Andreas Johansson slog igenom i division 2-klubben Mellerud som 16-åring och visade tidiga målinstinkter från sin mittfältsposition. Och joxa med trasan – det kunde han också.
Degerfors snappade upp talangen från de dalsländska skogarna och 18 år gammal blev han ordinarie även i allsvenskan.
Efter nedflyttning och en säsong i division 1 med Degerfors lämnade ”Adde” Värmland för nytt allsvenskt spel – den här gången med AIK. Han värvades samtidigt som Christer Mattiasson, Martin Åslund, Karl Corneliusson och Daniel Tjernström, men spelade bara knappt hälften av matcherna säsongen 1999.
Därför rörde han på sig igen och hamnade i en av AIK:s ärkerivaler, Djurgårdens IF, som då harvade i nybildade Superettan. Där blev Johansson en nyckelspelare i lagets uppflyttning till allsvenskan.
Säsongen 2002 exploderade hans målskytte och Djurgården tog både SM-guld och cupguld. Med sina tio allsvenska mål och sin kloka spelförståelse spelade den offensive mittfältaren en viktig roll i de triumferna.
Inte bara målfarlig och bollskicklig – jämfotahopp var han också duktig på, ”Adde”.
Året därefter tog Djurgården sitt andra SM-guld i rad – med mittfältarna Johansson och Kim Källström i huvudrollerna. Poängskörden utökade Johansson till tolv mål och åtta assist. Två av målen kom i guldmatchen mot Halmstad.
I Champions League-kvalet 2004 passade han på att käfta med Juventus hårdföre brasse Emerson.
I januari 2005 bytte Johansson blårandigt mot blåvitrandigt när han värvades till Championship-klubben Wigan som satsade mot Premier League. Den våren blev det totalt 16 minuters spel för svensken – men uppflyttningen kirrades.
Det blev mest läktar- och bänknötande under de två och ett halvt åren i Wigan. Det han främst är ihågkommen för i England är det 44 sekunder korta inhoppet borta mot Arsenal 2006 då han rev ner Fredrik Ljungberg i straffområdet och visades ut.
Han värvades av Erik Hamrén till danska Ålborg där det blev en dansk ligatitel första säsongen och således Champions League-spel året därefter.
Tre år senare lämnade han Ålborg vid kontraktets slut. Han valde Europa League-klara Odense och berättade om hur nära han var att återvända till Djurgården: ”Jag funderade riktigt länge på deras erbjudande, men sportsligt var Odense roligare”, sade han till fotbollskanalen.se. Men sportsligt blev det istället en kylig tid…
… för någon titel blev det inte med Odense. Efter tre år även där och totalt nio år utomlands stod det i höstas klart att Johansson återvänder hem till Djurgården inför säsongen 2013.
Sedan han spelade i allsvenskan sist har konstgräsplanerna poppat upp lite här och var. Det är 34-åringen inte lika förtjust i som i nygamla klubben: ”Jag älskar Djurgården men hatar konstgräs”, sade han i en intervju med FotbollDirekt efter återkomsten.
Alla bilder: Bildbyrån.
Den här artikeln handlar om:
