Bajen bäst på att göra mål – den enkla sanningen i guldjakten
Hammarby lyckades till slut besegra Östersund (2-1) i den allsvenska guldjakten för att de är vad de är; bäst i Sverige på att göra mål.
Bajen såg ut att vara ovanligt illa ute flera gånger i den här matchen men känslan var ändå att de skulle göra tillräckligt många mål för att vinna.
71 mål. Det är ett mer än vad Kalmar FF gjorde när de vann allsvenskan 2008.
Ett nytt svenskt rekord efter en omtumlande säsong för Hammarby.
Och då är det inte över än, det skulle kunna bli fem-sex till hemma mot Häcken på Tele2.
Problemet, säger någon, är att Hammarby släpper in för många mål, exempelvis tolv fler än nämnda Häcken.
Om det nu behöver vara ett problem så länge man gör fler mål än motståndaren? Eller om man just vunnit sju matcher i rad och kan vara en målskillnadsaffär från ett SM-guld?
Tar vi matchen på Jämtkraft Arena som ett exempel så var det en match som i en knapp timme dominerades av Östersund.
Det var väldigt tydligt att Ian Burchnalls lag för första gången på evigheter kunde spela utan att behöva bry sig om vare sig den allsvenska existensen, Saman Ghoddos kontraktsstrul, den ekonomiska krisen eller Daniel Kindbergs affärer.
Efter att ha stoppat det ymniga blodflödet under hösten och löst allsvenskt spel 2020 i omgången innan så var det ett helt nytt…eller nygammalt, om ni vill…ÖFK som tog sig an Hammarby.
“Det är ett väldigt bra lag vi möter, svårt att se varför de ligger där de ligger i tabellen”, sa Hammarbys Nikola Djurdjic efter matchen.
Då skulle han ha sett det här laget de senaste 15 omgångarna, för då hade han förstått.
Nu andades Östersundspelarna lugnt igen, spelade modigt på en touch över hela planen, vann bollar i rätt läge och SPELADE sig till superlägen.
Det var ett under att Dino Islamovic, Felix Hörberg eller Simon Kroon inte gjorde mål på storspelande Hammarby-målvakten Davor Blazevic under matchens första 60 minuter.
Ändå kändes det som om Hammarby skulle göra mål i den här matchen. Ett, två, tre eller fyra.
Det var liksom bara känslan och det återspeglar sig i hur säsongen har sett ut.
Hammarby var direkt dåligt, men nickade i ribban. Hammarby var sett över hela matchen inte imponerande, men gjorde två mål i andra halvlek., Och träffade stolpen två gånger.
Så länge det är så behöver aldrig Stefan Billborn oroa sig över hur laget spelar. Eller släpper in en del mål.
Vi kan rita pilar, prata ihjäl oss om ytor som ska vinnas, få för oss att det är nån sorts fotbollsrevolution eller leta upp antalet procent av skott från 6,5 meter som innebär mål – men ibland föreligger det något så simpelt som fotbollens grund.
Att göra mål. Helst fler än motståndaren.
I det sammanhanget är Hammarby extremt bra.
Sen är jag medveten om att det finns, 1) intressanta teser kring varför Hammarby blivit så bra på det och – 2) det går att vinna allsvenskt guld med en annan spelmodell
Som en liten jämförelse så hade även Djurgården stora problem i sin match på Jämtkraft.
Marcus Danielson nickade in segermålet på en hörna och hade utöver det knappt en målchans.
Å andra sidan kom ÖFK aldrig till några vettiga avslut.
Östersund-Hammarby slutade 20-16 i avslut.
20-16!
Varav några var, för att dra till med ett understatement, hundraprocentiga för hemmalaget.
Hammarby hade flyt, men i den Hawaiifotboll som lyste upp den jämtländska vinterhimlen så kunde Bajen ha gjort mål i varenda vettiga anfall de fick ihop.
Bäst i Sverige på att ta sig till givna avslutslägen. Någonsin. Det känns. Och märks.
Det förlösande 1-0-målet var ett mål vi sett nyanser av förut.
Alexander Kacaniklic kom loss på vänsterkanten och när Imad Khalili såg att det var läge “backade” han sig fram till skottläge istället för att rusa rakt på mål.
Passningen kom, löpningen, timingen momentet och direkttouchen satt perfekt.
Kändes det igen?
Ja, tänk 1-0-målet mot Malmö FF. Då slog Nikola Djurdjic passningen och då tog Kacaniklic samma typ av löpning i straffområdet.
Och på tal om “sett förut”: Darijan Bojanics tillslag som ger den där svepande bollbanan.
Den här gången seglade bollen mot Djurdjics skalle och eftersom det är en så flack och stark fart på bollen så räcker en riktningstouch i straffområdet för att bollen ska skickas vidare i mål.
Östersund fick sitt mål efter en situation där Richard Magyar och Blazevic uppträtt tveksamt och Simon Kroon gav den här matchen slutnerv när framförallt Islamovic var ett ständigt hot.
Men Hammarby löste det till slut.
Möjligen med en del guldfrossa, en aning södermalmsk karnevalsfeber i tankarna eller helt vanlig prestationsångest.
Nu står de där med SM-guld i mål och det är också det som tagit det laget till det här guldläget och sannolikt en plats i Europa för första gången på många år.
Men det här allsvenska året är inte som alla andra.
Djurgården har fortfarande flest poäng om de tar en pinne mot Örebro.
Och OM Malmö FF besegrar AIK med två mål så är de före Hammarby för att de varit bäst på att släppa in minst.
Varenda mål kommer räknas framöver, gjort såväl som insläppt.
Det här allsvenska dramat tar inte slut förrän den sista passningen är slagen den 2 november.
Den här artikeln handlar om: