Derbyångest

I morgon är det derby. Hammarbys första allsvenska derby på fem och halvt års tid.
Jag har funderat länge över vad och hur jag ska skriva inför den här drabbningen.
Det är ju onekligen en rätt speciell match. Förväntningarna och retoriken från diverse supporterhåll är uppskruvade till en nivå som jag knappt kan minnas att jag upplevt tidigare.

***
Vi är en brokig skara som tillsammans utgör Hammarby.
Vi är väldigt många väldigt olika människor som tillsammans är stolta över att bära klubbmärket och vara medlemmar i den vackra gemenskapen. Vi ser det som vår religion, vår kultur, vår passion, våra liv.
Det är många och starka känslor inblandande och så ska det självklart vara. Jag älskar rivaliteten, antagonismen, hatet som går att ta på i luften inför och under ett Stockholmsderby. Jag tror ingen vill ta bort de känslorna, utom möjligen en viss herr Persson och hans lilla bihang av supporterfientliga affärsgubbar.
Det är ju bland det vackraste som finns. Kaos, pyro, rök, nidramsor, raseri, eufori och hånfulla banderoller. Allt det där som vi alltid har haft och som vi alltid ska ha kvar.

***
Det är för mycket gissningar och spekulationer så här dagarna inpå. Vissa förväntar sig en ren krigszon i morgon. Andra vågar inte gå på matchen ens. Och ytterligare några hetsar med provokationer på nätet.
Det är upptrissat, men det är samtidigt en ganska vanlig match trots allt. Vi kommer vara 25 000 hammarbyare och så kommer det vara ett bortalag som har något fler fans än Landskrona, Östersund eller Varberg har haft de senaste åren.
Men det är klart att vi ska fixa en sanslös fest på Nya Söderstadion i morgon!
Vi ska sjunga, elda och hetsa i 95 minuter och vi ska vinna över Djurgården både på läktarna och på plan.
Och vi ska göra det värdigt, vackert, passionerat.

Jag har ingen lust, ingen tid och absolut ingen ork alls längre att ge mig in i någon debatt. Och att komma med förmaningar som ändå bara är helt verkningslösa känns ganska meningslöst.
Det enda jag vill säga, som jag verkligen önskar av folk, är att alla tänker sig för lite, på konsekvenser och på varandra. Att vi är där tillsammans för att företräda Hammarby IF.

***
Ska vi kolla lite statistik då?
Senast Djurgården vann över Hammarby var 13 augusti 2007. Det är nästan åtta år och exakt 2 800 dagar sedan i morgon.
Därefter har lagen mötts fyra gånger. Hammarby har vunnit samtliga med den totala målskillnaden 9-1, en rätt rolig siffra i sammanhanget.

Hammarby är dessutom obesegrade i seriespel sedan 18 augusti i fjol då vi 1-0-torskade nere i regnet på Ängelholms IP.
På hemmaplan är vi obesegrade sedan Gais var på besök 18 juni. Nästan ett år utan förlust på vår hemmaborg Nya Söderstadion alltså!
Och i Allsvenskan har vi ju inte förlorat sedan 1 november 2009. Men det har ju sina förklaringar.

***
Sportsligt tror jag på en bra match i morgon. Vi har nog ett visst favoritskap (sett till spelbolagen till exempel), vilket inte är mer än rätt efter vår imponerande inledning av säsongen.
Vi har haft en intensiv period med tre matcher på nio dagar nu, men laget är helt skadefritt och jag hoppas att vi startar likadant som i Borås senast.
Möjligen att Oliver Silverholt får kliva tillbaka in som högerback till förmån för Solheim, som kanske behöver något mer tid för att komma in i laget ordentligt (och inte minst Hellgrens fysträning).

Det ger alltså följande elva:

Johannes Hopf

Oliver Silverholt – Birkir Mar Sävarsson – Lars Sätra – Stefan Batan

Johan Persson – Erik Israelsson

Måns Söderqvist – Nahir Besara – Kennedy Bakircioglu

Linus Hallenius

Och så har vi en bänk med folk som Solheim, Guldborg, Rennie, Fuhre, Torsteinbö, Nordin och Pablo.

***
Det är ett riktigt bra lag, vilket såväl AIK som Häcken och Elfsborg redan fått märka av den här våren.
Vi ska fortsätta spela precis som vi gjort. Föra matchen, pressa högt upp, få igång ett bra och rörligt passningsspel och vara välorganiserade bakåt, speciellt på snabba omställningar.
Framförallt hoppas jag att Batan och Kennedy växlar upp ett snäpp från vad de visat hittills. Ingen av dem har varit dålig på något sätt, men vi vet allihop att de kan höja sig ytterligare en nivå och gå ut och dominera.
Lagmoralen, karaktären och fysiken är på vår sida. Vi har en positiv känsla i hela truppen just nu, som vi ska bevara och spinna vidare på.
Det må vara ett derby där andra regler gäller, men jag tror faktiskt ändå att vi ska kunna fixa det här.

***
Röj med värdighet!
Krossa Djurgårn!
Forza Bajen!