Riktigt sega landskamper – men viktigare än du tror

Sverige besegrar Moldavien med 1-0 inför 47 åskådare, fyra utsända svenska journalister på en lite för stor arena inför TV4:s kameror. 

Det blir inte mycket mera januariturné än så. 

Vad är det värt? Mycket mer än du tror.

Jag har varit på mina januariturnéer genom åren, långt ifrån alla (det kom några handbollsmästerskap i vägen under en del år…), allt från EM-uppladdning i Australien 1992 till en hel del av de som förlagts till Mellanöstern på senare tid.

Det har varit som det har varit.

Om vi går tillbaka till turnén i januari 1992 så hade Sverige en relativt intressant trupp, Tommy Svensson hade till exempel tagit med underbarnet Jonny Rödlund. Sverige arrangerade EM-slutspelet samma år och fotbollstempen var på topp. Tre matcher mot Australien blev. Sverige gjorde inte ett enda mål.

Vi hade resten runt halva jordklotet och vidare till Sydney, Adelaide och Melbourne med förhoppning om att Johnny Ekström åtminstone skulle sprinta in ett mål bakom hej vilt kämpande aussies.

Men det slutade 0-1, 0-0, 0-1.

Jag tror knappt vi hade en vettig målchans. På tre matcher.

Så vad gav det egentligen?

Ja, den gången gav det Patrik "Bjärred" Andersson och Jocke Björklund som sen blev svenska försvarsjättar över rätt många år i landslaget.

Matcherna är ju oftast lite som de är på turnén.

Det kan vara rätt heta tillställningar, som när Sverige åkte till Nordamerika och mötte Mexiko och USA. Eller Saudiarabien borta inför storpublik.

Eller när vi körde en turnering i Bangkok och det vankades finalmatcher.

Men också totalt iskalla som möten med Bahrains U23-lag eller udda matcher som den mot Syrien i Damaskus, för att inte tala om det som kan vara den sämsta landskampen jag någonsin sett med ett svenskt landslag; 0-0 mot Jordanien inför ett gäng jordanska byggnadsarbetare (som kom i paus) i Abu Dhabi.

Men det är inte matcherna som gör januariturnéerna för landslaget, de är mest som ett kul avbräck och för en väldigt bra möjlighet att få möjlighet att sälja in lite TV-rättigheter i någon form.

Till skillnad från andra landslagssamlingar är inte matcherna alltid viktigast, snarare det som sker vid sidan av dom.

Träningar såklart, men också hur spelare uppträder och tar för sig i landslagsmiljön. Det är ganska tydligt rätt ofta vilka spelare som är där för att ta sig fram till en bättre position och vilka som fortfarande står och skrapar lite med foten.

Det som syns och visas på planen är förstås viktigast i längden, inte minst i klubblaget. Men det går inte att underskatta det som januariturnéer har betytt för ganska många spelare som fått en fin landslagskarriär. ibland har det påskyndat den karriären.

Det är möjligt att det blir så den här gången också, även om de spelarna som ligger närmast en EM-plats redan har varit en del av "riktiga" landslaget.

Ibland får man se januariturnén i ett längre perspektiv än den sommar som väntar.

Och alternativet hade varit att INTE ha någon turné.

Då hade vi sluppit en och annan krampaktig match inför tomma läktare.

Men missat möjligheten att forma en eller två riktigt bra landslagsmän i rättan tid.

Vad har vi att förlora på det?