Fotbollen kan tvingas vädja till Löfven för att överleva

Tyskarna i helgen, danskarna några veckor därpå, norrmännen med ett bestämt datum – fotbollen rullar igång i delar av Europa, trots att de levt under betydligt hårdare förordningar än Sverige..

Samtidigt som känslan är att beslutsfattarna här hemma ställer sig ointresserade till vad svensk fotboll vill, oavsett hur många dokument som kan presenteras med strikta regler för hur fotbollsmatcher på elitnivå ska genomföras tryggt.

Den stora skillnaden är att det är politiker som stängt ned fotbollsligor i alla andra europeiska länder och det är samma politiker som öppnare upp samma ligor.

I Sverige går vi efter smittskyddsexperternas riktlinjer och jag har inte några problem med det.

Men vi kommer också allt närmare en gräns där styrande politiker måste ta beslut som strider mot FHM:s råd eftersom det i förlängningen gör minst skada. Fotbollen kan bli en sådan fråga.

För att tydliggöra: viktigast av allt är alltid hälsan. Är det så att fotbollsmatcher på elitnivå och vad som kommer med dessa innebär en uppenbar risk för att sprida smitta till riskgrupper, då är det inte ens en diskussion.

Men de risker som Anders Tegnell talat om berör framförallt att grupper kan samlas för att se dessa fotbollsmatcher. Han menar att det KANSKE kan bli så - vilket ju någonstans har varit den svenska linjen hela vägen.

Vi kanske åker för många i en tunnelbanevagn, vi kanske sitter för nära varandra på ett kafé, vi kanske står för nära varandra på Ica...för att vi inte stängt ned, för att det varit frihet under ansvar.

Det är lite udda tro att fotbollsfans inte kan rätta sig efter de riktlinjer som finns när man anser att alla andra kan göra det.

Och är det så att det sitter för många och för tätt på  O'learys så vet vi vilka regler som gäller för alla restauranger och följs inte dessa så är det stängning som gäller.

Det kan ju, för övrigt, sitta lika mycket för tätt när Bundesligamatcherna spelas i helgen.

Men det stora "problemet" för svensk fotboll är att FHM inte bryr sig mer om allsvenskan än om badmintonligan. Och ska nog heller inte göra det. Lika lite som de ska göra skillnad på företag och företag.

FHM lyssnar på RF; det är deras närmaste myndighetskompis i frågan om sport. 

Det är också RF som låtit fotbollen följa med som ett bihang till Folkhälsomyndigheten, tro ingenting annat.

Och RF:s ordförande Björn Eriksson har sin agenda, den handlar inte primärt om allsvensk fotboll eller fotboll överhuvudtaget. Han har 71 andra medlemsförbund att tänka på. Vi kan såklart raljera om varpa och sånt, det är väldig lätt, men det är så det är.

Därför finns det en uppenbar risk att fotbollen hamnar i ett dödläge här. 

FHM struntar fullständigt om det är mer synd om fotbollsklubbar än de som sysslar med bågskytte, Anders Wallensten har talat om starta möjligheterna till "sommaraktiviteter" och det är ungefär där han placerar in "22 män som springer efter en boll", vilket jag tror är sådant som myndighetspersoner gärna tycker är kul att säga om fotbollsmatcher.

RF måste tänka på att ingen sport när mer värd än någon annan; alla måste få påsar.

Jag förstår därför att svensk fotboll, klubbar, TV-bolag och väldigt många andra involverade känner en viss panik komma smygande.

För den här frågan kommer till slut handla om pengar, om det nu är någon om helst överraskning för någon.

Klubbar kommer gå under, ännu fler människor kommer förlora sina jobb, det kommer  finnas mindre utrymme att fixa möjligheter för barn att lira fotboll och sen kan ni själva räkna ut hur en sedan spiral ser ut, rakt ned i mörkret.

Det ska ställas mot att det någonstans KANSKE kan samlas folk i grupper större än 50 st för att se en fotbollsmatch.

(Spelarna/ledarna är bättre skyddade under matchernas strikta regler än de varit under flera veckors fri träning i klubbarna)

Kan Sef eller SvFF övertyga FHM att de måste begrunda fotbollsklubbarnas bittra öden och ta beslut de egentligen inte vill ta? Eller kan Björn Eriksson tänja lite på RF-gränserna och tala för fotbollens sak?

Om inte, då står fotbollens hopp till regeringen.