EKWALL: Sluta gnälla – det handlar om att överleva
Det går att tycka mycket om att det spelas ligafotboll just nu men det kan inte komma som en överraskning för någon att vi befinner oss mitt i overkliga tider.
Det finns två val för alla fotbollsromantiker som känner sig kränkta – antingen får du se din favoritklubb så här just nu eller så har du ingen klubb att se överhuvudtaget imorgon.
Det är ett jävla gnäll i vissa fotbollskretsar, en del ledare, spelare och supportrar känner att de kan övervinna allt och trippa sig fram på tå förbi hela den här smått ofattbara krisen.
Som om ingenting har hänt.
En AIK-ledare (och fler med honom) kräver träningsmatcher för att överhuvudtaget fundera på att spela ligafotboll.
Någon i Malmö förfasades över att det skulle bli några extra timmar i en buss, vilket ju är vardag för rätt många andra mindre bortskämda idrottare i det här landet.
”Det kommer kräva uppoffringar”, sa MFF:s VD Niclas Carlnén.
Nähä?
Vem tror någonting annat i den upp-och-nedvända värld vi lever i?
Jag tror inte att alla som förlorat sina jobb, de som sett sina företag och drömmar tillintetgöras över någon månad eller varenda beundransvärd krigare inom vården skulle tycka att det var så oerhört "uppoffrande" att sitta några timmar i en buss för 100.000 kronor i månaden.
Vi står i en pandemi. Alla drabbas. Alla tvingas till drastiska förändringar. Alla måste göra något som inte är som det alltid har varit för att "överleva".
Det gäller även alla oss som jobbar med fotboll dagligen.
Och då får vi anpassa och köpa den verklighet som råder nu eftersom alternativet är ännu mer skrämmande.
Om och när allsvenskan kommer igång så kommer vi att serveras fotbollsmatcher med en nödtorftig kuliss, vi vet ju alla det.
När helgens Bundesliga beskrevs som öken för att matcherna spelades utan publik så undrade jag mest: trodde någon att det skulle vara någon skillnad på de här matcherna utan publik än de som spelades för någon månad sen utan publik?
Vem hade förväntat sig någonting annat?
Det kommer ju bli exakt likadant med den allsvenska fotbollen som under 2000-talet skämt bort oss med en fantastisk ljudkuliss.
Kritiken kommer säkert bli densamma, för det kommer till viss del bli som att gå på en konsert utan ljud.
Jag är den första att tycka att fotboll utan publikfest är tråkigare fotboll, jag vet att så mycket upplevs som väldigt mycket sämre när allt är öde och vi kan höra tillslag från bollen eka mot tomma läktarväggar.
Ingen vill ha det så.
Men vi befinner oss alltså i en pandemi där stora delar av samhället står lamslaget; se dig omkring, ingenting är som vanligt längre, vi tvingas leva annorlunda.
Och alternativet är värre.
Inga matcher, inga TV-sändningar, inga spelbolag, inga intäkter=inga fotbollsklubbar.
Den krassa sanningen handlar om att överleva, där skiljer sig inte professionella klubbar från något annat företag.
Hade SAS haft människor att flyga så hade de såklart gjort det, om hotellen kunnat ta emot turister på ett säkert sätt så hade de öppnat dörrarna på vid gavel, ja ni fattar.
Det är därför fotbollen gjort allt för att ta fram ett säkert alternativ för att spela matcher med strikt medicinsk kontroll, spelare som körs in och ut till en arena.
Det är så osexigt, själ- och charmlöst som det går att komma.
Men det är alltså nödvändigt.
På barrikaderna står då fotbollens förgreningar i hipsterromantik och gastar om att det bara handlar om pengar.
Och det är ju sant.
Så har det varit sen begynnelsen (ta gärna del av den historiska dramaserien The English Game på Netflix för ytterligare fördjupning i det ämnet).
51-procentregler eller inte, pengarna styr.
Även den insikten inte kan ha ramlat ned framför någon enda fotbollsmänniska i landet som en överraskning.
När fans ställer krav på sina klubbar som handlar om att köpa/sälja spelare, byta tränare, fixa bättre förutsättningar så är det förändringar som i grunden kräver kapital.
Det pandemin har påvisat med all tänkbar tydlighet är att det är illa när publikintäkterna försvinner men det viktigaste är ändå att TV-cashen ramlar in. I förlängningen även pengar från spelbolag.
Tyck vad du vill om det, men så är det.
Vill du älska fotboll enbart för den underbart knastrande själens skull så går det utmärkt att engagera sig i valfritt lag i divison 2 eller 3. Här finns det vare sig TV-pengar, spelbolagspengar, riskkapitalister eller mångmiljonärer som köper in sig - där handlar ekonomin om att det aldrig finns en spänn.
Oklart om alla som sitter i den båten alltid tycker det är så charmerande i längden.
Den fotboll vi får nu och en tid framöver handlar om att ge alla inblandade den syrgas som de behöver för att överhuvudtaget överleva.
Antingen nödtorftig fotbollsunderhållning idag, eller inga allsvenska klubbar alls imorgon.
Vi lever i den verkligheten, då är det inte så klädsamt att gnälla vare sig över utebliven stämning eller några timmar i en buss.
Alla måste hjälpas åt. På sitt sätt.
En uppoffring, som det heter på fotbollsspråk.
Den här artikeln handlar om: