Amanda Lind lever inte i verkligheten

Sin vana trogen valde kulturminister Amanda Lind att dyka upp i offentligheten när det fanns goda nyheter att förmedla.
Som om det var enkom hennes förtjänst.
När det blåser snålt och när vi vill ha svar på våra frågor, då står hon inte direkt längst fram och krigar för idrottens bästa.
Då är Amanda Lind tyst.

Över en natt så var alltså ungdomarnas idrottande inte lika smittsam längre.
Det är ännu ett beslut taget helt utan logik eftersom vi står mitt i en växande samhällsspridning och det hör inte ihop med någonting annat än den växande kritik som höjts från många håll.
Men vi kan bortse från det och istället glädjas med hundratusentals barn för att de får möjligheten att tävla/idrotta igen.

Det hade gått att vara ödmjuk nog och säga att det var ett felaktigt och hälsovådligt beslut från början, men det är inte direkt politikers eller myndigheters bästa sida; när far super är det alltid rätt.
Det blir istället smått skrattretande när vi tar del av Amanda Linds försvarstal som bland annat säger  "Regeringen har genom hela pandemin prioriterat barns rörelse, hälsa och meningsfulla fritid"
Ställ den frågan till vilken engagerad idrottsledare, klubb, barn eller förälder du vill i det här landet och jag tror inte det finns någon som känner att Lind lever i verkligheten.

Jag blir också en aning provocerad när Lind vill jämföra med hur man gjort i andra EU-länder.
För så snart någon överhuvudtaget nämner hur vissa länder lyckats bättre med sin coronastrategi får vi alltid veta att det är skillnad och det går inte att jämföra.
Men det vill Lind gärna göra när det passar hennes egen politiska agenda.
Hur de gör med ungdomsidrotten i Grekland, Belgien och på Färöarna är helt ointressant här och nu. Du, Amanda Lind, ska bry dig om hur svenska ungdomar mår och vad den svenska ologiska svenska linjen innebar. Det måste du ändå känna är syftet med det ämbete du sitter på?

Jag - och hela idrotts-Sverige - vill ha en idrottsminister (som vi alltså inte har) som står upp för idrotten.
Som inte flyter med i den politiska strömmen utan finns där för att ge all idrott och idrottare på alla nivåer sitt stöd.
Min känsla är att vi inte har det och jag vågar påstå att jag inte är ensam om känna så.