EKWALL: Därför är det lätt att imponeras av AFC – oavsett vad du tycker om klubben

Om träningsmatcher är träningsmatcher och alltid träningsmatcher så är Svenska Cupen åtminstone en tävling som alla lag säger att de verkligen vill vinna.

Så hur utvärderar vi då att Häcken-AFC står i final?

Jo, att väldigt lite kommer att vara givet när allsvenskan snart drar igång.

Häckens finalplats överraskar förstås inte.

Andreas Alm förfogar över ett lag som mycket väl kan vinna ett allsvenskt guld, han sitter på förutsättningar som har det mesta med allsvenska mått mätt. Förutom en tradition som på senare år har inneburit att man kastat bort tillräckligt många matcher i övermod för att inte ha poäng nog i slutändan.

Dessutom har Häcken varit det allsvenska lag som inte haft några större problem att manövrera bort motstånd från högre divisioner i det här cupspelet.

AFC Eskilstuna, däremot.

De blev trea i Superettan förra året, vilket är lätt att glömma, och lever i en verklighet där man får bygga nytt inför varje säsong när spelare kommer och går, vilket ju blivit en konst som fler lag tvingas lär sig att leva efter.

Du vet vad du hade sent i höstas.

Du har ingen aning vid jul.

Och du får hoppas att det du har framåt våren är tillräckligt bra.

I tider där vi har allsvenska lag som väldigt gärna vill leva som om vore de Real Madrid så är AFC:s tränare, den sympatiske Nemanja Miljanovic, både tränare och sportchef.

De lever efter de resurser som de har.

Det var imponerande av Eskilstunalaget att studsa tillbaka till allsvenskan direkt. det är minst lika imponerande att på kort tid ha byggt upp det Miljovanovic har skapat och ta laget till en cupfinal.

På vägen har de slagit ut såväl IFK Norrköping som AIK, bara det säger en hel del om bedriften.

Jag vet ju att det är populärt att tycka illa om AFC eftersom det är en klubb som tagit sig framåt i seriesystemet på ett okonventionellt sätt.

Men i det här cupspelet har alla lag tävlat. med samma förutsättningar.

Alla har pratat högt och vackert om hur viktig den är, antingen för att vinna en titel och/eller för möjligheten att ta sig ut i Europa.

AFC och Häcken har så här långt löst det bättre än någon annan.

Det innebär inte per automatik att AFC kommer vara en sensation i allsvenskan – göra skillnad på lång sikt är lite tuffare och i augusti kan de ha ett helt nytt lag.

Men de är ingen given nedflyttningskandidat i mina ögon, så pass mycket kan du läsa av efter cupspelet denna försäsong.

Jag gillar Felix Michel och det är lite konstigt att inget större allsvenskt lag högg honom inför den här säsongen, spanjoren José Leon har sett strålande ut (straffen!), Anel Rashkaj är en bra allsvensk mittfältare och framåt har AFC en hel del power.

Den bulgariske målvakten Mihail Ivanov var också en spännande bekantskap.

Inte minst på straffarna.

Alla vet vi att ingen målvakt får lämna linjen innan straffen slagits, men också att alla drar iväg ett par meter ut när de försöker skära av ytor.

När Oscar Linnér stack iväg tidigt, utåt (samma hörn på alla) och åt sidan så stod Ivanov länge, länge kvar på sin linje och kastade sig rakt åt sidan efter bollen (chansade liksom inte innan). Det var ett väldigt udda agerande som jag inte sett från en målvakt förut.

Men det störde uppenbarligen några av AIKs straffskyttar. Henok Goitom gjorde ännu en gång någon sorts lam straffvariant som ser väldigt häftig ut om den lyckas, men mest okoncentrerat slarvig ut när det gick som det gick mot Ivanov. Obasi och Rashidi tittade länge på målvakten i hopp om att han skulle röra sig, vilket han alltså inte gjorde, och slog sina elvametare utanför.

Häcken blir förstås storfavorit i den cupfinal som spelas i maj.

Det som inte direkt är den final som CMore hade hoppats att pumpa upp och det blir inga 30.000 åskådare men det finns all anledning att tro på en fin liten fotbollsfest i de här bägge lagens värld.

Det är redan en final som snabbt blev ett hånfullt offer; ”första gången Häcken har en större klack än motståndarna” och sånt.

Jag hör och ser hur det talas om vilken final det hade kunnat bli om AIK, Norrköping, Malmö, Hammarby eller Djurgården hade tagit sig dit.

Men det mest intressanta är inte vilken final vi ”kunde ha fått”, utan den vi har.

Oavsett vilka som spelar den.