Det är ett skamligt svek mot barnen, Amanda Lind

När fotbolls-Sverige kokar av ilska, när hundratusentals barn mår dåligt och när varenda normalt funtad människa i landets största rörelse ser hur logiken haltar så undrar jag med:
Under vilken sten gömmer ni er, ni som beslutar i idrottens högsta instans, ni som ska stå på idrottens, barnens och folkhälsans sida.
Var är du Amanda Lind? Sitter du i en mörk bunker och håller Björn Eriksson i handen?

Återigen, i ett läge där smittan tar fart och sätter enormt tryck på den hårt ansatta sjukvården kan ingen kräva att det viktigaste i Sverige är att folk ska gå på fotboll eller att barn ska få lov att idrotta i det fria.
Men det är inte det som får oss att reagera och undra vad det är som egentligen händer.
Det är den totala avsaknaden av logik i det öppna samhälle som Sverige valt att vara under pandemin.
Det är bisarrt att vi drygt år in i pandemin hamnar i beslutsfattande – som jag vet att så många makthavare talat om att undvika – där det är helt ok att sitta 25 pers i en skolsal inomhus, men inte att idrotta på utomhus på en enorm fotbollsplan.
För att bara ta ett väldigt tydligt exempel.

Ja, det går att hävda att det handlar om resor till och från fotbollsplanen, men det är ju inte så att betydligt fler barn i alla åldrar tar en egen helikopter samtidigt till plugget.
Så det argumentet känns allt mer desperat från FHM:s sida,
Låt mig vara tydlig med att jag inte har specialkunskaper i epidemiologi, jag har därför inga bestämda åsikter om vad som är rätt eller fel när det gäller Sveriges strategi under pandemin,
Men nu har vi valt en linje som innebär att vi inte ska låsa in oss i våra hem och leva med utegångsförbud efter kl 23. Vi har valt att låta frisörsalonger, varuhus, restauranger och mycket annat i vårt samhälle ska vara öppna med diverse restriktioner.
Och så här: du behöver inte vara statsepidemiolog för att förstå att barn/ungdomar smittar varandra i mindre utsträckning när de spelar fotboll utomhus än de gör i ett instängt klassrum.
Du behöver heller inte vara professor för att räkna ut att Folkhälsomyndigheten sätter den framtida folkhälsan på spel genom att utestänga barn från idrottande.
Från alla håll kommer det skräckrapporter om att barn lägger av med sin idrott, för att sannolikt sätta sig framför paddan med en sockerdricka i handen.

Det hade varit en sak om det hade varit självklart att barnens fotbollsmatcher utgjort en stor risk för smittspridning av covid-19, men om nu så mycket annat i kidsens vardag uppenbart inte är det, varför pekar FHM ut idrotten som en riskfaktor?
När det är precis tvärtom, den fysiska hälsan kommer stärka barnen och det måste FOLKHÄLSOmyndigheten kunna se.

Men det är som om FHM inte riktigt orkar med att ta in idrotten. Det viftas liksom bort. Som om de inte vill veta vad det handlar om.
Det har bevisats gång efter gång och senast ut i raden var FHM:s avdelningschef Karin Tegmark Wisell som i en Aftonbladet-intervju påvisade sin okunskap kring publika fotbollsevenemang i så stor utsträckning att jag baxnade.
Hon talade om de problem som skulle kunna uppstå för att det måste finnas ett sekretariat och ingen har ingen aning om vad det är för sekretariat hon talar om eller varför det skulle vara ett problem.
Hon pratade också om köer vid biljettförsäljning, som om folk står vid en biljettlucka för att köpa biljetter som man gjorde utanför Råsunda under VM 1958,. Bland annat.
FHM:s representanter har ingen aning om hur idrottens värld ser ut, de lever ljusår från den, och det kan de väl få lov att göra. 
Men det blir inte bättre av att de bara gissar och TROR att det ser ut på ett speciellt sätt.
Det är dessutom helt respektlöst gentemot fotbollen/Sef/SvFF som utarbetat minutiösa protokoll över hur man vill säkra sina evenemang.

Och när vi nu står där, vid vägs ände, där logiken haltar och retar upp allt och alla, där barnens folkhälsa står på spel, när FHM-gänget är fullständigt blanka på området och mest killgissar så hade det varit klädsamt med någon makthavare som ställer sig på idrottens sida.
Men tystnaden är total.
RF:s Björn Eriksson är - vilket måste vara ovanligt - tyst.
Kulturminister (med idrott som ämbetets bihang) Amanda Lind likaså.
Lind var väldigt snabb att träda fram när publiktaket efter sommaren höjdes till 350, då var det glada miner och "se vad jag har gjort":
Förvisso det mest otajmade beslutet av alla under pandemin, jag tror att "andra vågen" var ett faktum två dagar senare.
Nu när det blåser snålt är hon inte lika sugen på att glittra i offentligheten.

Lind och Eriksson ska stå upp för idrotten, nu mer än någonsin, de ska finnas där för hundratusentals barn och alla andra.
Åtminstone förklara hur och varför besluten står fast.
Istället gömmer de sig i total tystnad.
Det är ett svek som är skamligt.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: