EKWALL: Gnällrövar – de har uppenbarligen inte förstått någonting

Henrik Larsson flyger tillbaka till en av de allra mäktigaste och mest omtalade klubbarna, den här gången som assisterande tränare och hela världen uppmärksammar förstås den återkomsten och ger tummen upp.
Men här hemma i Sverige sitter det mer eller mindre seriösa röster och hånar; missunnsamma gnällrövar.
För de har uppenbarligen inte förstått någonting.

Jag kan verkligen inte se det på något annat vis än att det är positivt för Sverige och svensk fotboll att Henrik Larsson får en tränarroll i FC Barcelona.
Att det är Henke från Högaborg som ska coacha Leo Messi (om han är kvar), Luis Suarez, Antoine Griezmann och Ansu Fati.

Nu är Henke förvisso "bara" assistent till Ronald Koeman, men det är ju inte så att Barca anställer vem fan som helst, inte ens om det ska flyttas koner och absolut inte i det här läget.
Vi har inte haft en värvad tränare på hygglig internationell nivå (och nej, jag räknar inte in Norge och Danmark här) sen Sven Göran Erikssons tid.
Då menar förstås svenska belackare och insnöade fotbollshipsters att Larsson fått jobbet för att han haft stora framgångar i landslaget, Celtic, Barcelona och Manchester United.
Och jag tror inte de förstår själva inser hur rätt de faktiskt har, även om de tror att det klingar negativt.
Du skapar dig ett namn internationellt genom att lyckas på allra högsta nivå.
Inte för att du med mindre framgång tränat Landskrona Bois och Helsingborgs IF i Sverige.
Det är ju snarare så att FC Barcelona och Ronald Koeman skiter fullständigt i såväl Bois som HIF och vad Larsson möjligen gjort där, jag tror inte ens det vet vad det är.
Barcelona vill ha Henke Larsson för att det är Henrik Larsson, för det han uträttade och för den han var i klubben.
Detsamma gällde nog även för Ronald Koeman när han blev assisterande i Barca 1998, utan någon som helst erfarenhet som klubblagstränare.

Det går säkert att säga mycket om Larssons tränarkarriär i Sverige, det gick sådär i Landskrona och det gick åt helvete två gånger om i ett Helsingborgs IF som krigade med sämre förutsättningar än Olof Mellberg har idag.
Många har glömt att han hade ett framgångsrikt tränarår i Falkenberg när han höll kvar klubben i allsvenskan, mot de flesta odds.
Det har också talats om att Henriks ledarstil hade en del övrigt att önska och det kan säkert ligga något i det, så som det alltid kan vara med framgångsrika spelare som blir tränare. Jag har ingen anledning att betvivla det.
Men det här är någonting annat.
Dels ska han inte vara huvudtränare, dels ska han nu jobba med fullblodsstjärnor och med väldigt mycket större förutsättningar.
Det här är inte Fredrik Svanbäck och Anton Wede, det är heller inte ett jobb där man måste göra allt från att vara sportchef till att beställa luncher eller där spelare värvas in med en maxlön på 35.000 kronor i månaden.

Henrik Larsson har bäddat för det här uppdraget genom att vara en av de allra största spelarna vi någonsin haft på den här nivån.
Det är lite så det fungerar.
Fredrik Ljungberg var ansvarig för Arsenal i Premier League under några matcher, gissa varför han hamnade där till slut?
Vi får gärna tycka att ytterst kompetenta namn som Rikard Norling, Jens Gustafsson eller Kim Bergstrand har större meriter som tränare, men det är ju ingen i Barcelona som har en aning om vem de är eller vad de uträttat i lilla Sverige.
Det är så det fungerar och så det kommer att förbli.
Vi ska vara glada och stolta över att Henrik Larsson fått det här uppdraget i en av världens mäktigaste klubbar.
Och det är - som alltid - fritt fram för alla försöka skapa sig samma internationella renommé kring sitt eget namn.