EKWALL: IFK Göteborg vill göra en Sundsvall – men så enkelt är det inte

FERRAN SIBILA HAR LANDAT I GÖTEBORG

Där har ni rubriken i GöteborgsTidningen när IFK Göteborgs nye assisterande tränare var på plats i stan.

Den hypen säger förstås en hel del. Om mycket.

Ferran Sibila är 30 år och kommer närmast från GIF Sundsvall, där han var en del av klubbens smått osannolika allsvenska säsong med Giffarna-mått-mätt; tippade av (nästan) alla som jumbo, men blev åtta och (framförallt) hyllat för rätt skön “ny” fotboll.

Det fanns de som ville hävda att det var spanjoren som var mannen bakom Sundsvalls relativa succé och inte huvudtränaren Joel Cedergren, inte helt olikt hur snacket gick den gången som Pep Klotet Ruiz fanns bakom Roland Nilsson under ett guldår i Malmö FF.

Ferran Sibila är dock inte bara en. “assisterande tränare”, han är en del av ett koncept som inrymmer det som vill betraktas som den moderna fotbollen.

Konceptet heter “Ekkono” och drivs av Barcelonabaserade Soccer Services.

Som alla sådana här helhetskoncept – det finns en hel del – så handlar det om att skapa en fungerande och framgångsrik modell som går likt en rak linje från ungdomsakademin till A-laget.

Skillnaden är att Ekkono bygger på kognition, en samlingsterm för tre begrepp som styr psyket.

I all enkelhet handlar det om ge någon en aha-upplevelse.

För många är det den enda vägen till lycka och framgång, för andra mumbojumbo.

Soccer Services har mer eller mindre framgångsrikt använt metoden för att utveckla spelare och ledare. De har i de flesta fall oftast engagerats i klubbars och förbunds utvalda akademier.

Egentligen är Sundsvalls överraskande åttondeplats i allsvenskan förra året den första riktigt stora framgången i ligasammanhang.

Där fungerade uppenbarligen Ekkono-modellen. Om det nu var så att det räckte med en “modell”.

IFK Göteborg har tecknat ett treårigt avtal med Soccer Services, som bland annat innebar att Ferran Sibila engagerats.

Känslan är att just IFK Göteborg med ljus och lykta söker intensivt efter en “modell” som  ska staka ut vägen till framgång.

Poya Asbhagi var väl tänkt som en “ny modell” men när resultaten inte kom på några månader så var det plötsligt nån sorts gammal Uefa-cupmodell som skulle rädda kontraktet inför ett möte med Brommapojkarna.

Och nu har man utvärderat och lägger korten på Soccer Services och Ekkono, den kognitiva modellen.

Den som lyfte GIF Sundsvall till oanade höjder.

Om det nu var just exakt det?

Eller om det var fem nyinflyttade spanjorer?

Var det inte David Batanero och Juanjo Ciercoles i större utsträckning än något annat?

Jag hånade den spanska satsningen i Sundsvall inför 2018 och har rättmätigt fått äta upp det, så jag kanske ska ligga lågt.

Men jag inser åtminstone att Sundsvall aldrig hade kunnat göra vad de gjorde utan David Batanero, en av allsvenskans främsta mittfältare. Oavsett Ekkono, Ferran Sibilia eller, för den delen, Linus Hallenius i superform.

Det är just här jag tror att man förblindas av Ferran Sibila. Åtminstone sett till resultat för ett  seniorlag.

Sundsvall körde Ekkono-konceptet. Good enough. Men gjorde det med framträdande nya spanska spelare.

Om Ferran Sibila – som nu alltså HAR LANDAT i Göteborg – ska förvandla Blåvitt så kommer det inte att ske med de förutsättningar som råder idag.

Och Poya Asbaghi är väl fortfarande klubbens huvudtränare?

Han stod med mössan i hand och såg en styrelse framtvinga ny taktisk formation i höstas, ska han nu omvandla sin filosofi till Ekkono-modellen i och med Sibilas ankomst?

Och vem bestämmer vad?

Det är förvisso mycket möjligt att Asbaghi är helt i linje med IFK Göteborgs spanska satsning, men det var knappast därför som man förvärvade honom från Gefle.

Nu vill Blåvitts ledning gärna hävda att det inte alls handlar om Sundsvall men den går vi ju inte på. För de hade aldrig någonsin ens tänkt tanken kring Sibila och Soccer Services om det inte vore för Giffarnas framgångar.

Jag förstår Blåvitt-fansens eufori, jag kan tillochmed köpa göteborgsmedias sedvanligt ohämmade lokaltidningssprallighet – för det händer åtminstone NÅGONTING som känns spännande och andas tillförsikt. Även om det lät ungefär likadant när Poya anställdes.

Men jag tror inte att det är så enkelt som att tro att det bara är att kopiera GIF Sundsvall.

Igen: IFK Göteborg kopierar GIF Sundsvall.

Det är ju där den göteborgska storklubben är och fladdrar just nu. I en förhoppning om att snart nå en ny storhetstid.

Jag tror det krävs mycket mer än så.

Till att börja med en Batanero eller två.

***

Hur det gick för Pep Klotet Ruiz?

Jo, Halmstads BK ville kopiera det som sades vara Malmös guldkncept och bygga vidare på ryktet om hans storhet.

HBK tog honom som huvudtränare, värvade in några spanjorer och åkte ur allsvenskan med dunder och brak.

Men det är förstås en helt annan historia.

***

På tal om rubriker, så sa alltid min gamla läromästare, Birger Buhre, att vi skulle spara bombastiska jätterubriker till MESSIAS ÅTERKOMST.

Jag undrar vad han tänkt om den om Ferran Sibila?

***

Lite glädje, det var det som krävdes för att Manchester United skulle se ut (och vara) som ett vinnande lag igen.

Ibland är det inte svårare än så.

Nu har United under Solskjaer förvisso gått från en sjätteplats till – en sjätteplats.

Men de har kommit kort närmare resten och det är väldigt uppenbart att lagets spelare (det är ju en sjukt bra trupp) vill vinna mer än något annat.

Under Mourinho ville de ingenting, mer än att bli av med honom.

***

Elfsborg är nog helt rätt för Pawel Cibicki ändå.

I ärlighetens namn förstod jag aldrig övergången till Leeds, även om den säkert satt fint i Pawels plånbok.

Jag hart svårt att tänka mig någon annan svenska forward som är så illa lämpad för The Championship.

 

 

 

 

 

 

 

 

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: