EKWALL: Janne Andersson vill ha Edvin Kurtulus

Det är nya tider i landslagsfotbollen.

Janne Andersson öppnar för ny spelfilosofi, sommaren är Nations League när VM blivit vintermästerskap och Sverige kör ny offensiv taktik för att rädda hem spelare med dubbla pass.

Jag tror att Anel Ahmedhodzic blev droppen.

Han hade gått hela vägen genom alla ungdomslandslag och blev uttagen i en januaritrupp, men när det var dags för A-landslag valde Ahmedhodzic bort Sverige för Bosnien-Herzegovina.

Då hade Sverige tidigare slarvat bort Saman Ghoddos, som bjöds in med armbågen när han redan lovat Iran.

Det finns såklart många svenskar med dubbla pass som valt andra nationer, men det har varit marginalspelare, det går inte att hitta någon som idag ser ut som en förlust för ett svenskt A-landslag.

Och vi vet aldrig hur det hade gått med vare sig Ghoddos eller Ahmedhodzic, men när de gjorde sina val var de definitivt givna kandidater i en trupp.

Nu tar Janne Andersson och Co inga risker längre och går till en osvensk attack i kampen om att säkra intressanta namn.

Edvin Kurtulus är en oerhört intressant och lovande spelare, men aldrig att han hade varit aktuell för en Janne Anderssonsk A-landslagstrupp som ska spela tävlingsmatcher  om det inte hade varit för att stämpla in honom som svensk landslagsman.

Som mittback. Efter en allsvensk säsong som ytterback i Halmstads BK och fem matcher i Hammarby.

Ser du till hur förbundskaptenen valt spelare till tävlingsmatcher förut, så hittar du inte många som fått chansen mot den bakgrunden.

Nu fick landslagsledningen - via Hammarbys sportchef Jesper Jansson - nys om att Kurtulus skulle flyttas upp från U21- till A-landslag i Kosovo - och gjorde en omvänd Anel Ahmedhodzic.

Jag har svårt att se att varit lika givet om inga löften getts, vilket aldrig var aktuellt förut.

Så här: jag har inga problem att Sverige valt att "attackera" i det som kan uppfattas om en moralisk frågeställning. Ej heller med att Edvin Kurtulus är uttagen, för det är definitivt ett framtidsnamn för svensk fotboll.

Svensk fotboll har inte råd att fortsätta utbilda landslagsspelare till andra nationer och till slut finns det ingen annan väg att gå än att säkra tillräckligt starka namn för A-landslagsspel, Där har svensk fotboll agerat lite väl snällt och naivt tidigare.

Personligen har jag också haft en inställning som säger att det är ditt hjärta som ska välja vilket land du ska representera, men det finns ibland andra krafter som styr och unga spelare har sällan något tålamod.

Därför ger jag tummen till uttagningen av Kurtulus, i en ny tid finns det inget annat val.

***

Fyra matcher i Nations League ger förstås möjligheten för Janne Andersson att bygga om. Det pratas om nytt taktiskt upplägg.

Jag har varit med om det förut när landslag gått lite knackigt. 

Erik Hamrén testade lite allt möjligt och Lasse Lagerbäcks 3-5-2-försök i Tirana är svårt att glömma.

Hur det slutat.

Jo, tillbaka till 4-4-2. Alltid tillbaka till grundtryggheten.

Jag är av den uppfattningen att Sverige måste jobba in tre centrala mittfältare, för där har vi blivit övermannade lite för ofta.

Men 4-3-3 eller 4-2-3-1 ger också utrymme till spelartyper som Sverige måste släppa loss utan taktisk fotboja. Som exempelvis Jesper Karlsson.

Dessutom är det ju så att nästan inget svenskt utlandsproffs spelar 4-4-2 idag.

Hur det kommer sluta den här gången? Ingen aning, men det är ingen vild gissning att det blir 4-4-2 igen så snart det gäller på riktigt.

***

Gabriel Gudmundsson fick köra en hel säsong i Ligue1 innan han fick chansen. Den är han väl värd.

***

Det är fortfarande oroväckande många svenska spelare som inte har ordinarie platser i sina klubblag.

Vilket förvisso aldrig hindrat spelare från att vara tillräckligt bra i landslaget.

Men det är så pass många ändå att det tyvärr säger en del om var svensk fotboll står just nu.