EKWALL: MFF svajar – men utmanarna räcker inte till

NORRKÖPING. Allsvenskan just nu: ligan som ingen är bra nog för att vinna. Det handlar inte längre om Malmö FF är tillräckligt bra utan om att utmanarna inte är det.

Jag är enig med MFF:s tränare Jon Dahl Tomasson om att hans lag gjorde en taktiskt väl genomförd match mot IFK Norrköping.
Bevaka, avvakta, inte släppa till något. Lugnt och metodiskt.
Dels för att kravet låg på Norrköping att dra hem tre pinnar och dels för att MFF behöver ha två bollar i luften samtidigt i det här läget, en i Sverige och en i Europa.
Men.
Malmö FF har inte vunnit i allsvenskan på de senaste fyra matcherna, de har en seger på de senaste sex.
Och är ändå serieledare även om Häcken tar full pott i de två matcher som de ligger efter i det allsvenska spelet.
Av den enkla anledningen att det inte finns någon utmanare som ser ut att ha kraft nog att vara tillräckligt stark hela vägen in i kaklet.
Jämför gärna med förra året då allsvenskan hade fyra lag på över 60 poäng till slut.
Får vi ens något lag på den poängnivån i år?
När tunga namn som AIK och Hammarby gått bort sig helt heter utmanarna främst BK Häcken, Elfsborg, Djurgården, Norrköping och kanske till och med Sirius.
Men de är ändå en bit bakom i nuläget.
Sett till olika omständigheter ser jag BK Häcken som den främsta utmanaren men då måste Andreas Alms lag upp på en nivå och jämnhet som de inte riktigt nått tidigare. De har spelarna, de har potentialen och de “slipper” europaspel, men har åkt på några rejäla smällar – kvällens match mot Elfsborg lär avgöra väldigt mycket i en eventuell guldstrid.
Annars ser jag Malmö FF:s öden i Europa som de andra klubbarnas stora chans. Som läget är just nu så snickrar sig Jon Dahl Tomasson sig fram i ett tvåfrontsrace där han inte vill tappa för mycket power i allsvenskan för att vara tillräckligt skarp i Europa League-kvalet.
Det har inneburit lite svagare resultat i det allsvenska spelet, men det har JDT haft råd med. För att ingen annan har varit tillräckligt bra att utnyttja det.
Men orkar Malmö FF ett gruppspel som lever över hela den allsvenska säsongen?

***

Efter mötet konfronterade Malmös Ola Toivonen Expressens reporter, Anel Avdic, när frågorna kom om den där armbågen i ansiktet på Norrköpings Eric Smith.
- Vad tyckte du!?
Undrade Toivonen på frågan om det var rött eller inte.
Genom åren har jag lärt mig att den typen av motfråga alltid handlar om att man inte riktigt har ett svar och vill vända på argumentationen.
Jag kan i och för sig gilla att det blir lite hetta i de här diskussionerna och att spelarna inte är som trista bollen-är-rund-maskiner.
Men jag tror att Ola T kände på sig att bilderna inte talade till hans fördel.
- Det var ett halvrött, sa jag till Toivonen, eftersom han ändå ville veta vad vi tyckte, vilket ju annars kan vara ointressant.
- Då är det inte rött, menade han.
Och den diskussionen går ju inte riktigt att ta vidare.
Ola Toivonen menade att det var en "omställningsvarning" och jag kan nog komma på rätt många mindre riskabla sätt att ett sånt gult på än att dra en armbåge i ansiktet på en motståndare.
Det brukar fungera smidigast med en tröjdragning.
Toivonen tar ju en stor risk där, vilket jag tror att han också insåg efteråt.
Många menar förstås att han "kommer undan" för att han är den han är, vilket förmodligen är sant.
Men så blir det per automatik när man haft en lång och framgångsrik internationell karriär, då hyser du en viss respekt och det sitter förstås omedvetet också i domarnas ryggmärg.
Detsamma gäller Sebastian Larsson och Pontus Wernbloom, för att ta några andra exempel.
Tyck vad man vill om det, men alla som tycker det är jobbigt får inte samma fördel för att de inte hunnit bli lika framgångsrika eller aldrig varit i närheten av att bli det.
Det är också en sanning att tugga i sig.
Men rött var det.

***

Hammarby trodde att de hade någonting på gång efter 4-0 på IFK Göteborg.
Då såg det rätt bra ut igen för Bajen.
Sen dess: 2-2 hemma mot bottenlaget Helsingborg, 0-3 i arslet mot Lech Poznan och lika mycket i derbyt mot AIK.
Förra året tog Stefan Billborns lag 65 poäng. Om de vinner alla återstående matcher så kan de nå högst 56 i år.

***

AIK har fått ordning på defensiven och Bartosz Grzelak börjar sakta men säkert få sin grunder att sitta, med lite av hjälp av tid och nyförvärv.
Fortfarande är det så att laget först och främst måste blicka nedåt i tabellen först och främst, men det är inte High Chaparall längre.

***

Djurgårdens avslutande fem minuter mot Östersund var som att se ett ett gäng hyperventilerande spelare.
Starkt av ÖFK att komma tillbaka i matchen och återigen ta viktiga poäng, men regerande mästarna uppträder ibland sensationellt omoget.

***

Ingenting är över än, IFK Göteborg.
Om nu någon trodde det.
Överhuvudtaget ser bottenstriden ut att bli osannolikt dramatisk.

***

Dejan Kulusevskis ligadebut för Juventus var en sådan som satte avtryck. Om man säger så.
Det ska bli extremt spännande att följa hans fortsättning i Juve.