Så får vi det slutgiltiga Zlatan-svaret

Efter Zlatan Ibrahimovics landslagsinvit finns det inte längre någon återvändo för förbundskapten Janne Andersson.
Nu är det slutsnackat om vem som ska ringa vem, nu tvingas Janne agera.
“Hej Zlatan, vill du spela i landslaget är du varmt välkommen, men det är mina premisser som gäller”.
Svårare än så behöver det inte vara och DÅ får vi också det slutgiltiga svaret.

Det är fascinerande hur Zlatan Ibrahimovic, som på alla sätt föraktar media och dess representanter, maximalt utnyttjar samma media för att nå ut med sitt budskap.
När rubrikerna går hårt åt honom är det oftast skitsnack och sådant som “media hittat på”. När han själv väljer tidningar som megafon är de däremot väldigt användbara.
Den här gången i en väldigt läsvärd låååång intervju med Aftonbladets Erik Niva i samband med att Ibrahimovic mottog Guldbollen för 12:e gången.
Han är skicklig på det, Zlatan…som ett välbetalt PR-geni, han behöver inte pröjsa någon fancy byrå för draghjälp…det måste vi ge honom.
För alternativet i det här fallet hade förstås varit att strunta i att använde de förhatliga medierna som megafon och istället kontaktat Janne eller någon på förbundet och direkt förmedlat sin nya inställning i frågan.
Men det hade inte gett samma vidlyftiga effekt såklart, det hade nog inte tjänat Zlatans syfte; att återigen bevisa vem det är som bestämmer.

SvFF:s informationsavdelning gjorde ett snabbt, smart och nödvändigt drag när de kort efter Bladets publicering kom med ett uttalande från förbundskaptenen.
Där han konstaterar att läget nu är annorlunda, att någon form av kontakt ska tas men att det är långt till nästa landslagssamling i mars.
Det mildrade åtminstone explosionen på sociala medier om krav på vem som ska lyfta mobilen och ringa.
Men frågan kvarstår och den kommer blir hetare än någonsin idag och fram till sommarens EM.
Det MÅSTE vara bäst att ta tag i frågan på riktigt. På en gång.
Janne Andersson kan inte tassa som en katt kring het gröt, landslagschefen Stefan Pettersson kan inte fortsätta låtsas som om han inte riktigt har förstått vad som händer.

Om jag förstod Ibrahimovic korrekt - det är inte alltid glasklart, vissa åsikter slår logiska kullerbyttor - så vill han gärna komma tillbaka till landslaget om han inte ses som ett "störningsmoment", att det är hans modell som gäller annars får det vara.
Det finns inte en chans i världen att Janne Andersson köper det, hans framgångsrika ledarskap bygger på helt andra hörnstenar.
Jag tycker egentligen att hela den här Zlatan-och-landslaget-igen-frågan blivit väldigt mycket enklare efter Milan-stjärnans öppning..
Nu kan vi få ett avslut; ja eller nej.
Janne måste ta kontakt (om det är så svårt att ringa, så sms, mejl, tik-tok, brevduva eller vad fan som helst) och förklara hur han bygger vinnande landslag som tar sig till till kvartsfinal i VM.
Köper inte Zlatan det, vill han han köra sitt race, styra skutan och bestämma var, när och hur fotbollen ska spelas - ja, då blir det tyvärr ingen comeback i landslaget.
Alternativet är då att Janne Andersson avgår och vi plockar in en annan  förbundskapten. Förslagsvis Erik Hamrén, som är ledig, och som körde Zlatan-spåret hela vägen ut. Om vi känner att det är vad vi vill ha igen?

Det talas gärna om att Sverige ska ha det bästa laget och att en forwards uppgift är att göra mål.
Visst.
Eller så är det viktigaste - som Zlatan själv poängterar - att vinna.
Det gäller ju oavsett vem som spelar.

Jag tror ingen önskar sig något annat än en Zlatan Ibrahimovic som en fungerande del av Janne Andersson landsLAG.
Jag tror till och med att det KANSKE skulle vara möjligt, men det är inte upp till förbundskaptenen, det är upp till Ibrahimovic.
Tror vi överhuvudtaget att Zlatan är beredd att svälja den stoltheten och arbeta sida vid sida med en förbundskapten som han för någon månad sen ansåg vara inkompetent och som han indirekt anklagat för att välja spelare efter ras?
Utgångsläget känns åtminstone en aning jobbigt.

Å andra sidan har Janne Andersson uppträtt oerhört storsint i frågan och fortsätter vara det även i det här läget.
Ibrahimovic har ju verkligen pissat på Andersson med ljummen stråle, men förbundskaptenen borstar av sig och öppnar för en kontakt.
För att han inser vilken kraft Zlatan-rörelsen har, vilka känslor den ständigt väcker, det mediala vulkanutbrottet och den ekonomiska power som lurar runt hörnet.

SvFF:s generalsekreterare, Håkan Sjöstrand, som alltså är Janne Anderssons chef, försökte för ett tag sen påtala lite indignerat att SvFF minsann inte lät folk bete sig hur som helst, Inte ens Zlatan.
Sjöstrand, som tillräckligt ofta idoliserat Ibrahimovic på sina egna sociala medier, fanns på plats och gullade i Milano i samband med Nivas intervju och ser väldigt lycklig ut på den bild där han får stå med Guldbollen sida vid sida med huvudpersonen.
Det såg inte ut att finnas några hard feelings hos SvFF-basen efter Zlatans senaste utspel på sociala medier, om vi säger så.

Och det är klart att SvFF och Sjöstrand skulle älska att se en Ibrahimovic-comeback i landslaget.
Efter ett magert coronaår skulle det vara en ekonomisk högvinst, eftersom Zlatan säljer mer än någonting annat och det vet alla.
Laget är laget och business är business, men det vore inte konstigt om Sjöstrand och Co vill jobba för en Zlatan i landslaget igen.
Kanske är det värt mycket mer än Janne Anderssons filosofi i slutändan?

***

Stjärnor som kommer tillbaka till landslaget har vi sett förut och även då var det löpsedelsstoff.

Henrik Larsson sa adjö till landslaget två gånger, till och med. Men kom tillbaka.

Och Bosse Larsson övertalades av Georg "Åby" Ericsson till en återkomst för VM 1978 och hela fotbolls-Sverige jublade.

***

Í Erik Nivas utmärkta intervju från Milano togs exemplen med Oscar Lewicki och Rasmus Elm upp - från Olofs Lundhs senaste bok - men inte med en rad nämndes det som kanske gav de största rubrikerna, Aftonbladets intervju med anonym landslagsledare som anklagade  Zlatan som en mobbare.

Det var ju faktiskt den som satte eld på riktigt.

***

Det var oerhört intressanta uppgifter som avslöjade att han var väldigt nära allsvenskt spel för Hammarby, trots allt. Eller att han var nära att välja Sinisa Mihajlovic och Bologna.

***

Alla landslagskamrater som efter Lundhs bok varit snabba med att poängtera att det aldrig var några problem Z i landslaget måste förstås hoppas på en comeback nu. Eller så hade de kanske aldrig riktigt räknat med att det skulle bli aktuellt?