Straffmissar inte domarnas fel – MFF måste värva

Det återstår en tredjedel av allsvenskan och det känns som om varenda omgång av de elva som återstår blir en gastkramning för i stort sett alla lag (ja, förutom Örebro som väl blir 10:a som vanligt?).

En enda vinst kan ge så oerhördas stora förhoppningar, en ynka förlust kan ge en förnimmelse av evigt mörker.

Så jämnt känns det, så många inblandade finns det.

Det är väldigt imponerande av Djurgården att så smärtfritt avfärda Sirius i en sån där match som alla kräver att de ska vinna. Förvisso elva mot tio i 85 minuter, men också ytterligare en demonstration av det som varit en av Dif:s styrkor den här säsongen: segrar i ”mellanmatcherna”, de som inte sprakar så mycket.

Det är också tydligt att AIK har bullat upp för ännu en stark höstsäsong och kommer Nabil Bahoui snabbt i fas så kan han på egen hand vinna matcher till AIK. Det känns som allsvenskans giftigaste sommarvärvning så här långt.

Och när Hammarby enkelt (långa stunder var det som att se någon stjäla godis från barn) avfärdade Helsingborg på Tele2 så var det inte bara nya Aron Johannsson som imponerade, utan främst Alexander Kacaniklic som efter en halvtung vår nu är en av allsvenskans mest sevärda spelare.

Så, löser Malmö FF detta ändå, så som vi ”alla” trodde inför säsongen?

Jag är inte alls säker på det.

Inte så mycket för att det blev 1-1 mot Häcken i en smått förvirrad match på Bravida, alla lag kan tappa poäng där.

Snarare för att MFF står i stridslinjerna på två olika ställen och så länge de behöver ge allt i Europamatcherna…som någonstans verkar betyda mycket mer för Malmö än något annat lag…så har de inte trupp nog att springa hem enkla trepoängare i allsvenskan.

Nu är det drygt en månad sen (6 juli) som Uwe Röslers lag vann en allsvensk match och sen de började kvala till Europa League har MFF sett svajigt ut i ligaspelet.

Rösler kan förstås skylla på enskilda domslut – vilket verkar vara en allmän trend hos många lag, alla med noll självinsikt – men det är inte domarnas fel att Malmö FF missat FEM straffar eller att laget inte vunnit mot lag som Sirius och Östersund.

MFF sägs ha allsvenskans bredaste trupp och det stämmer säkert, men är det fortfarande den bästa?

Jag jämför med Djurgårdens, AIK:s, Hammarbys och Häckens och de har förstås ingen Anders Christiansen men går vi på de 15-16 bästa namnen ser jag ingen märkbar skillnad.

Det är ju också därför som Malmö inte kunnat vinna med sin rotationselva.

Och OM Malmö FF ska ha möjlighet att vinna allsvenskan samtidigt som de spelar i Europa, då behöver Daniel Andersson göra en eller två stora köp innan fönstret stänger.

Och han behöver målskyttar.

För det är förstås häpnadsväckande att Malmö FF fördelat sitt allsvenska målskytte över 19 omgångar på endast sex spelare, tillsammans med Örebro är det i särklass sämst.

30 mål på sex spelare, där en mittfältare (Christiansen) delar skytteligaledning med Markus Rosenberg, som slutar spela fotboll om några månader.

Som jämförelse har Djurgården gjort 33 mål fördelat på tretton spelare.

Det här är ju statistik som inte behöver betyda så mycket om de spelare som gör målen gör väldigt många mål.

Men i Malmös FF:s fall så säger det dock att de känns lite för beroende av för få spelare för att kunna rotera med framgång.

För de som är bakom de allra bästa är inte så bra som vare sig experter eller Malmö FF trodde.

Och några av de offensiva krafter som tagits in på senare tid (Gall, Berget, Rakip) har inte fungerat hundraprocentigt eller fått Röslers fulla förtroende. Andra lite tyngre nyförvärv (Strandberg, Sarfo, Innocent) har gått helt snett av olika skäl.

Så Daniel Andersson behöver inte bara öppna plånboken och köpa, han behöver göra sina bästa köp på väldigt länge.

Annars tror jag inte den stora guldfavoriten vinner allsvenskan i år heller, åtminstone inte så länge de fortfarande hänger på i Europa.