En bitter eftersmak på en magisk dag

Foto: Peter Jonsson, Bajen Fans.

Det blev en magisk dag av den vackraste Bajen-gemenskap och tre sanslöst viktiga poäng.

Men det blev också en bitter eftersmak på kvällen när vi mitt i glädjeyran på Söderkällaren fick rapporter om en misstänkt våldtäkt på en av Söderstadions toaletter mitt under pågående match.

Det gör mig så ledsen och bedrövad att något sånt ens kan inträffa på vår arena, vår hemmaborg, vårt tempel, vårt hem.

Men tyvärr så inträffar det. Män våldtar kvinnor överallt i samhället. På rockfestivaler, på nattklubbar, i mörka skogsdungar och i tusentals vanliga hem varje år.

Det är vidrigt, kränkande och hemskt.

Denna gång hände det i samband med en fotbollsmatch, välbevakad av såväl polis som ordningsvakter, som 12 000 fotbollssupportrar som samtliga känner lika mycket avsky och förakt för det inträffade.

Det är en fruktansvärd handling av en enskild individ och jag hoppas mediabevakningen kan fortsätta förhålla sig till det så också.

Att inte på något sätt skuldbelägga kollektivet eller (som jag tyvärr sett andra klubbars fans göra) raljera om våldtäkter och Bajen.

Det är bara sanslöst låg nivå och kränkande mot alla vi individer på läktarna som faktiskt försöker göra vad vi kan för att minska rasism och sexism på läktarna dagligen.

***
Det här inlägget borde ha handlat om den magiska Bajen-dagen.

Om premiärmarschen, som kändes ännu större och ännu mer kaotisk än vanligt i år.

Om ett slutsålt – och bortsett från bortasektionen fullsatt – Söderstadion som kokade av gläjde och premiäryra.

Om ångesten som slog till stenhårt i mitt bröst när Andreas Dahl, vår kapten och kanske allra viktigaste spelare i truppen i år, däckar efter en nickduell ganska precis en halvminut in på säsongen.

***

Om hur krampaktigt vårt spel var den där första kvarten och jag stod där och fick avgrundsmörka flashbacks till fjolåret och året dessförrinnan. Allt som vi sett byggas upp under försäsongen var plötsligt som helt bortblåst igen.

Men sedan hände något. Spelarna börjar slappna av, hitta rätt i sina positioner, hitta linjer i spelet, hitta varandra och jobba tillsammans som ett lag.

Bojassen gick in och dominerade som plötslig ersättare för Dahl. Och att han språngnickade in målet betyder att han både är sista målskytt i fjol och första i år. Två minst sagt viktiga mål av en spelare som verkligen personifierar Hammarby på alla sätt.

Baggio ägde hela mittfältet själv och vann boll efter boll så fort HBK försökte börja skapa något framåt.

Theorin var tryggheten själv i mittförsvaret.

Lallet kutade på som en terrier på sin kant och Micke Rynell var fullständig kung på den andra.

Ja, jävlar vad kul det var att se Micke Rynell vara precis sådär bra som jag drömt att han skulle vara!

Han dribblade, utmanade, gick framåt och spelade med en glädje och vilja i fötterna som smittade av sig i hela laget.

***

Det var kul att se Bajen spela i dag. Inte för att vi spelade glimrande klacksparksfotboll (mer än stundtals i alla fall), utan för att det syntes att det var ett lag som spelade ihop.

Bara det faktum att vi gör vårt andra byte i matchen när Billy Schuler kommer in i 91:a minuten och att åtminstone inte jag knappt hade tänkt på det eller efterfrågat något självklart byte innan dess, det borde säga en del om hur välkomponerat laget uppträde i dag.

Inställning, spelidé, trygghet, lagmoral.

Det är förändringarna som syntes i dag jämfört med i fjol.

Det var en grisseger, men det kändes som att vi hade kontroll på matchen.

Och det var en sån seger som vi aldrig hade vunnit för bara ett halvår sedan.

Jag tror att det här kan bära faktiskt. Jag tror på den här gruppen och dess ledare Gregg.

Som Sofia Församlings annons i Supportrarnas Matchprogram (där jag för övrigt lyckades pricka in en huvudintervju med självaste matchhjälten Bojassen!) säger:

In God and Gregg we trust!

***

Tyvärr förstörde en ensam galning glädjen för oss i kväll.

Det är tragiskt.

Jag hoppas att vi i fortsättningen kan få fokusera på fotbollen och den glädje som den är för så många tusen av oss.

Nu är klockan mycket. Det har varit många funderingar och diskussioner under kvällens gång.

Om lite drygt fem dygn åker jag och hundratals andra bajenfans upp till Umeå.

Vi kan väl göra det till en resa för allt det positiva som Bajen står för och är.

Och så tar vi tre poäng.

Forza Bajen!