En pizza i Degerfors

Cupdrömmen lever. Åtminstone i några veckor till.
Kvällens match mot Karlstad BK blev ju alltså inställd efter det häftiga regnoväder som drabbade delar av Värmland i morse och orsakade stora översvämningar samt medföljande trafikproblem.
Kanske var det lika bra, sett till den rent sportsliga aspekten. Laget behöver inte slita ut sig med tre matcher på åtta dagar, utan fick nu en träning i Karlstad i stället och sedan vila upp sig inför söndagens livsvikta toppmatch i serien.
Visst hade det nog varit bra för vissa spelare att få lite mer ordentlig matchning dock, men på det stora hela var det nog ändå lika bra att ställa in.

***
Sedan kan man ju fråga sig hur en klubb kan ta beslut först en halvtimme innan match om att planen inte är i spelbart skick – och samtidigt inse att reservarenan saknar tillräckligt bra ljus.
Det kom ju rapporter om väderkaos redan tidigt på morgonen och matchen hade utan problem kunnat spelas på Hertzögas plan med en något tidigare matchstart i stället.

***
För oss supportrar som åkt till Karlstad (eller nästan, vilket jag återkommer till) var det dock desto surare.
Att ta ledigt från jobb, offra en halv dag och en hel kväll på att resa fram och tillbaka till Värmland utan att överhuvudtaget få se någon fotboll kan kännas skapligt meningslöst, för att underdriva lite.

***

Själv fick jag stressa ifrån jobbet vid tre för att sitta på Centralen en timme och vänta på ett försenat tåg, som sedan blev ytterligare försenat för att slutligen, vid 18.30, en halvtimme innan matchstart få beskedet att matchen var inställd.
Vi hoppade av i Degerfors, gick en promenad genom de välkända gatorna i den lilla bruksorten. Parken utanför Stora Valla där vi brukar ha vårt inhägnade ölområde ekade tom sånär som på en ensam man med hund. Stora gatan i centrum var folktom, liksom torget framför Kommunhuset.
På Medborgarplatsens busshållplats satt det, som alltid, ett Bajen Fans-klistermärke.
Men inne på klassiska Bosna var det livat.
Vi tog en pizza och surrade med ägarna. Träffade Degerfors IF:s ordförande och en handfull andra supportrar i medelåldern. Alla pratade fotboll. Hammarby, Degerfors, Christophe Lallet (“Lova att hälsa honom att vi saknar honom!”), Castro, publikrekord, Ralf Edström, Magnus Tappert, poliser, gräsplaner, supporterkultur och politik i en enda fin röra.

Många sköna anekdoter och historier hann avhandlas under en dryg timme innan vi tog farväl av Mamma Bosna och de andra för denna gång och blev upphämtade av Kent & John för bilfärd hem till Stockholm igen.

En vanlig torsdagskväll. Utan fotboll, men i allra högsta grad med den där unika gemenskapen som fotbollen skapar.

Forza Bajen!