Ett besviket steg framåt

När jag står och säljer Supportrarnas Matchprogram innan matcherna brukar jag få frågan “Hur tror du det går i dag då?” av minst ett dussin vänner, bekanta och helt okända familjemedlemmar i Bajen-gemenskapen.
I dag svarade jag dem alla samma sak:
– Jag är helt inställd på torsk. Får vi med oss en poäng så är jag jävligt nöjd.

Ändå sitter jag här några timmar senare efter 0-0 mot Elfsborg och är besviken. Det känns som att vi blev snuvade på en seger i kväll.
Med en stabil defensiv och ett grundspel som var flera steg bättre än katastrofen uppe på Norrporten i måndags. Med alla de chanser vi skapade – åtminstone fyra riktigt bra målchanser och säkert en handfull till hyggliga – så ska vi ju bara göra ett par mål och vinna en sån här match.

Men ineffektivitetsspöket som vi levt med nästan hela säsongen lever kvar lika starkt fortfarande.
Det känns som att vi inte haft flytet med oss sedan det där ljuvliga djurgårdsderbyt den 13 april. I nästan fyra månaders tid har vi stundtals gjort riktigt dåliga matcher (med Giffarna i måndags som absolut bottennapp) och stundtals spelat helt godkänd fotboll så när som på just avsluten.
Den förbannade oförmågan att göra mål. Låsningen som verkar uppstå i nästan varenda spelare med Hammarbymärke på bröstet så fort de kommer i ett avslutsläge i närheten av motståndarlagets mål.

***
Jag tror inte jag behöver hänga ut någon enskild spelare, alla ser ju själva vilka det är som inte lyckas.
Det är glasklart att vi i dagsläget inte har den spets som behövs framåt i vår trupp. Kanske, förhoppningsvis, är det bara en formfråga. Kanske kommer Khalili igång snart, efter en lång startsträcka från speluppehåll. Kanske hittar Linus Hallenius tillbaka till något som åtminstone är i närheten av den stekheta form han hade 2010 (i Superettan förvisso). Kanske hittar Kennedy formen igen och börjar dundra in frisparkar, skruva in hörnor och placera in straffar så där som han alltid gjort. Kanske lyckas t o m Måns Söderqvist nå något som liknar hans målfrossa i Kalmar FF förra våren. Eller så får Rennie starta och lossnar i målskyttet? Eller kanske Isac Lidberg tar chansen och visar att han kan näta även i seniorspel på högsta nivå.

***
Men just en sån här augustikväll känner jag att allt det här mest är drömmar, fantasier, utopier.
Realisten i mig säger att det här helt enkelt inte håller.
Lyssnar man mellan raderna på Nanne under presskonferensen i kväll så är det rätt uppenbart att han gärna värvat någon mer spelare som legat över budget för styrelsen.

***
Så den krassa verkligheten är att vi får försöka rätta oss efter vad vi har och göra det bästa av förutsättningarna.
Personligen börjar jag mer och mer luta åt att vilja byta spelsystem till 4-4-2 med både Linus och Khalili på topp. Jag tror att Linus skulle komma till sin rätt mycket mer då och att Khalili skulle få mindre press på att vara ensam frälsare på topp. De skulle frigöra ytor åt varandra och alltid ha någon av dem inne i boxen redo att hugga på inlägg och returer.
Men jag tvivlar rätt hårt på att Nanne tänker förändra något sådant och gå utanför nannualen.
Antagligen har han långsiktiga tankar om processer och utveckling som jag och alla andra supportrar som desperat vill ha snabba poäng inte orkar tänka på.
Det handlar om det där tålamodet nu igen. Det som vi har så svårt att behålla i såna här perioder, när kvalstrecket börjar se skrämmande nära ut och säsongen blir allt kortare ifrån slutet.

***
Ska man vara orolig för nedflyttning på allvar då?
Kan det bli ett “nytt 2009”, då många av oss – inklusive tränare, ledare och spelare – ständigt upprepade att det inte var någon fara, att vi minsann skulle klara oss kvar.
Det finns några betydande skillnader nu jämfört med då.
Först och främst så är ekonomin avsevärt mycket bättre. Vi behöver inte sälja bort våra bästa spelare för att undvika konkurs och hålla oss flytande.
Sedan så har vi en helt annan rutin i och kring laget nu. Inget ont om Tony Gustavsson, men någon välmeriterad allsvensk guldtränare var han ju inte direkt. Och arbetet i såväl styrelsen som ledningen i klubben sköts väldigt mycket proffsigare i dag än 2009.
Dessutom så känns det som att flera lag är betydligt sämre än oss. Det är en känsla som är svår att mäta, men visst spelar vi väl ändå bättre fotboll än Åtvidaberg, Örebro, Halmstad och Falkenberg åtminstone?
Vi ska helt enkelt vara lite för bra för att ramla ur i höst. Eller?
Jag vet faktiskt inte säkert längre. Jag vågar absolut inte känna mig ens tillnärmelsevis säker.
På måndag om en vecka får vi ett besked om hur nära vi är. Falkenberg borta, ännu en ödesmatch.

Forza Bajen!