LÅNGLÄSNING: Supertalangens helvete i Norrköping – ”Kommer jag att överleva?”

LÅNGLÄSNING. Eric Smith var en av allsvenskans absolut största talanger i fjol. Mittfältaren var ett hett byte på marknaden. Halmstad byttes mot IFK Norrköping. Första tiden har inneburit ett skadehelvete. Båda ljumskarna samt ett försvagat hjärta har hållit ynglingen borta från planen.
– Det som är sjukt är att jag aldrig tidigare haft några problem med skador. Allt kom verkligen nu när jag flyttade till Norrköping, säger Eric Smith till FD.

Förra året var året då Eric Smith verkligen slog igenom. Den centrala mittfältaren deltog i nästintill samtliga matcher och startade i 17 av dem. Hans insatser på plan gick inte obemärkt förbi och fler och fler klubbar fick upp ögonen för den då 18-årige Smith.

För Halmstad gick det däremot desto trögare för. Klubben slutade näst sist i tabellen och degraderades till superettan. En resa Smith inte följde med på. Istället skrev han på för dem nyblivna mästarna IFK Norrköping.

– Jag lyssnade mycket på min agent och tyckte att Janne (Andersson) var en bra tränare. Norrköping spelar den fotboll som jag vill. En offensiv och rolig fotboll. Dessutom kändes det som ett rätt steg att ta. Det var inte för stort, men ändå tillräckligt utmanande. Det kändes som att detta steg skulle utveckla mig mest som fotbollsspelare. Det var dem största anledningarna, säger Eric Smith.

Första tiden har varit allt annat än optimal för 19-åringen.
Redan på träningslägret i Portugal i januari/februari började eländet. Han berättar att det började sticka i baksidan i första matchen. Han kom tillbaka och spelade i den sista matchen på lägret. Då gick ljumsken. Lagom till att han blev återhämtade sig från det kom nästa bakslag.

– Jag spelade en match när jag fortfarande hade lite feber kvar i kroppen. Dagen efter matchen hade jag väldigt hög feber och det släppte aldrig. Till slut kollade vi upp det på sjukhuset. Då visade det sig att mitt hjärta var försvagat. Jag fick knappt röra på mig alls och låg inne på sjukhus i fem dagar.

Vad tänkte du då?
– Jag var lite rädd. Detta var precis efter att (Alhaji) Kamaras besked om att han inte kunde spela fotboll längre på grund av hans hjärtfel. Då blev man ju extra rädd och tänkte ”oj, det händer kanske mig med nu. Kommer jag att överleva?”. Man blev lite överdriven med sådana tankar. Men jag tänkte även utanför fotbollen om hur min hälsa kanske skulle kunna påverkas och så.

Fick du några bestående men?
– Nej, nu är jag helt frisk och som vanlig igen. Dock kommer jag aldrig mer att träna om jag är förkyld. Jag kommer inte att riskera att det händer igen.

Kort efter att han skrevs ut från sjukhuset och kommit tillbaka från en månads rehab åkte han på ännu en skada. Denna gång var det andra ljumsken som förstördes. En skada som skulle hålla honom borta från spel resten av vårsäsongen.

– Det som är sjukt är att jag aldrig tidigare haft några problem med skador. Allt kom verkligen nu när jag flyttade till Norrköping. Men nu är jag helt frisk igen och jag längtar till att vi börjar träna igen den 13 juni. Det är jobbigt att inte kunna träna på och köra på som man vill. Det ska bli riktigt skönt att komma igång igen och komma i form.

Hur är det att få en sådan start i en ny klubb?
– Det har varit tuffare än vad det har behövt vara känns det som. Men jag lär mig av det. Det är så jag försöker att tänka i alla fall. Att jag kommer att ha något ut av allt detta senare. Att jag kommer att kunna ta mig igenom det hela och det kommer att hjälpa mig senare i karriären, så det är inte bara negativt. Klubben fattar ju att det har varit rätt tufft mig och har hjälpt mig mycket. Daniel Ekvall (Idrottspsykolog i IFK Norrköping) har jag mycket att tacka för, han hjälper mig hur jag ska tänka.

Hur skulle du sammanfatta din första tid i Norrköping bortsett från skadorna?
– När jag väl har tränat och spelat lite matcher har det känts bra. Bortser man från skadorna är jag nöjd. Jag är nöjd med mitt klubbval. Hur personalen och lagkamraterna är och allt runt omkring. Det kunde inte ha funkat bättre.

Så klubben har levt upp till dina förväntningar?
– Absolut. Jag kommer från en ganska liten klubb om man jämför med Norrköping i dag. Visst hade jag förväntningar på hur det skulle vara, men jag trodde inte att det skulle vara så många som bryr sig om laget och hela föreningen. Det har verkligen levt upp till mina förväntningar.

Du nämnde att Janne Andersson var en av anledningarna till att du valde Norrköping. Nu lämnar han klubben. Hur påverkar det dig?
– Egentligen inte så mycket, det var inte bara han som ville att jag skulle komma hit. Jag hoppas att det är flera i Norrköping som tror att jag kan bli bra och vill satsa på mig. Janne (Andersson) kommer att vara saknad, men Jens (Gustafsson) har jag haft innan och han kommer att göra det bra. Jag har en bra relation med Jens. Den har bara blivit bättre med åren. Efter att han slutade i Halmstad har vi haft kontakt någon gång varje månad.

Hur ser du på dina chanser att ta en startplats i Norrköping?
– Alla innermittfältare i truppen är potentiella startspelare. Det känns som att alla har lika stora chanser, eller ja. Daniel (Sjölund) kanske är självklar, men sedan är den nog dagsformen som avgör.

Var det sagt vilken slags roll du skulle ha i laget eller truppen när du skrev på?
– De sade att Daniel (Sjölund) skulle ha större ansvar i defensiven och att jag skulle vara en lite mer offensiv spelare. Man kan aldrig veta vilka som spelar, men de var ganska tydliga med att jag skulle vara den som var lite mer offensiv.

Hur sugen är du på att spela i allsvenskan igen?
– För sugen. Man kan säga så här, det går inte en dag då jag inte tänker på det. Så jobbigt är det. Jag längtar extremt mycket till att vi börjar träna igen. Visst är det skönt att vara lite ledig, men det känns som att jag har varit ledig här hela tiden med skadorna. Jag har absolut ingenting emot att sätta igång redan nu.

Lockade inte utlandet dig?
– Det var nära ett tag, men sedan kom Norrköping in i bilden mer och mer. Det kändes bättre att stanna i Sverige och gå klart skolan med plus att det inte blir ett överdrivet stort steg då. Ambitionen var att första steget skulle vara inom Sverige om det inte hade kommit något erbjudande som hade varit jättewow.

Och det kom inget erbjudande som var ”jättewow”?
– Hade jag velat så hade jag kunnat spela i Charlton i dag. Det var de som låg närmast, men det fanns även lite intresse från Holland, men inte så konkret. Det var mest att de hörde av sig och hörde om jag var intresserad.

Smith valde att stanna i Sverige och gå klart skolan. Redan på fredag tar han studenten. Någonting som han ser fram emot ordentligt.

– Det ska bli väldigt skönt, en extrem lättnad. Att kunna lägga fullt fokus på fotbollen. Jag har pratat med en del spelare som är ett och två år äldre än mig. De säger att det är det bästa som har hänt dem. Att det blir väldigt mycket fritid.

Vad ska du göra på all din fritid då?
– Automatiskt blir det nog att jag tränar extra, det har jag alltid gjort. Sedan är det väl att spela tv-spel och kanske försöka skaffa mig en flickvän, jag vet inte, haha.

Han förklarar att han är singel, men att han har en annan kärlek.
Det är inte bara fotbolls som intresserar Smith. Förutom FIFA spelar han även NHL på sin spelkonsol. Hockey är en favoritsport och laget som gäller där stavas Frölunda. Göteborgslaget tog SM-guld i år. En bedrift han själv nu hoppas kunna uppnå med sitt Norrköping.

– Vi har gjort det bra. På något sätt känns det som att vi har fortsatt på vägen från förra året. Visst var förlusten mot Falkenberg onödig, men hemma har vi varit grymma. Alla hoppas att vi kommer kunna upprepa förra året. Det blir tufft, speciellt eftersom vi har fler matcher nu med Champions League-kval, men vi kan göra det. Vid samma tillfälle förra året låg väl Norrköping i mitten av tabellen nästan. I år har vi skaffat oss ett bättre utgångsläge till att vinna. Det känns bra.

Förra säsongen spelade du för ett lag som åkte ner. Nu spelar du i ett topplag. Vad är kontrasterna?
– Allting är mer positivt här i Norrköping. Det är jobbigt att förlora matcher, nu vinner vi istället dem flesta matcherna. Det blir en mer positiv känsla runt allt och det blir enklare att träna. Då vet man varför vi tränar, för att vinna matcher. Det är en helt annan sak att träna i medgång. Allt blir lite enklare och roligare på något sätt.

Ni är regerande mästare. Känner du av någon press här i Norrköping?
– Det är en större press i Norrköping än i Halmstad för att många har höga förväntningar om att vi ska vinna dem flesta matcherna. Men det är en positiv press som för en framåt och gör en bättre.

Du kanske är van med att spela med mycket press. Hur var det att spela med kniven mot strupen i så många matcher förra säsongen med Halmstad?
– Det är väl en sådan säsong man verkligen kan ta lärdom av. Att man redan så ung fick känna på pressen att man var tvungna att vinna varje match nästan för att inte åka ur serien. Det var ett bra läroår där jag utvecklades väldigt mycket defensivt.

Du hamnade i stort fokus med den där hemåtpassningen som resulterade i att Falkenberg gjorde 1-0 på er och vann bottenmötet. Hur påverkade det en 18 år gammal Eric Smith?
– Jag ser väl den händelsen som det största misstaget jag gjorde förra året. Samtidigt är det nog det som utvecklade mig mest. Att jag, trots det misstaget, fortsatte att spela mitt spel. Även om det blev väldigt fel där var det viktigt att känna på hur det kändes och i slutändan påverkade det mig positivt. Jag mådde jävligt dåligt dem första dagarna, men sedan blev jag starkare och starkare. Jag kommer att göra flera misstag, men det viktiga är att tro på det man gör. Jag spelar hellre mitt spel och gör misstag än att springa och gömma sig och spela enkelt hela tiden.

Dryga månaden senare var den allsvenska säsongen färdigspelad. För Halmstad innebar det nedflyttning till superettan. Smith valde att inte följa med sin moderklubb ned i seriesystemet.

Hur var det att lämna Halmstad som du spelat för sedan du var fem år?
– Det var tuffare än vad jag trodde, det ska jag inte ljuga om. Det var jobbigt att lämna alla kompisar och alla man känner och klubben som man har spelat i hela sitt liv. Samtidigt kom jag in i det snabbt och Norrköping blev snabbt min nya vardag. Nu bor jag själv i en tre nära anläggningen.

Hur är det att bo själv då?
– Det är rätt speciellt att till exempel laga mat varje dag. Det blir ingen jättevariation. Det enklaste är att göra pyttipanna, det är bra, det funkar.

Totalt hann mittfältaren med 36 allsvenska matcher för Halmstad.
Det är några färre än pappa Anders Smith (tidigare Johansson, Eric berättade att gammelfarmor som var engelsk bad Anders att Smith som efternamn så att det skulle leva vidare). Anders antecknades för 158 allsvenska matcher under sin tid i klubben.

Hur har det varit att ha en pappa som varit fotbollsspelare?
– Det har bara varit positivt för min del. Visst har vissa jämfört oss, men det gör bara att jag vill jobba hådare och bli en bättre spelare än vad han var. Han har hjälpt mig och betytt väldigt mycket för mig. Han har aldrig pressat mig eller så utan det har alltid varit på mina villkor. Det är skönt att man kan diskutera med någon som kan så mycket fotboll.

Vad krävs för att du ska kunna säga att du är bättre fotbollsspelare än honom?
– Oj, det får man nästan fråga honom om. Jag har alltid sedan jag var fem år känt att jag är bättre än honom ändå på något sätt. Jag kanske blir bättre än honom om jag vinner ett SM-guld, även om han med har gjort det.

Ett annat riktmärke kan vara landslagsspel.
Anders nådde aldrig landslaget.
För Eric är det en bit kvar, men han har flertalet ungdomslandskamper. Flera av landskamperna med lagkaptensbindeln i P97-landslaget. Nu finns inte det laget längre. Nu är det U21-landslaget som gäller. Redan nu har 97-kullen haft tre spelare med. Gustaf Nilsson, Jordan Larsson och Tesfaldet Tekie.

– Det är riktigt häftigt. Jag unnar verkligen dem alla framgång, det är de värda. När Gustaf (Nilsson) kom med tyckte jag att det var för jävla kul. Är man tillräckligt bra så är man med, så är det. Jag önskar dem allt gott. Samtidigt motiveras jag av det också. Man tänker ”shit, de är ju i min ålder. Jag borde också klara av att vara där”.

När ser vi dig i U21-landslaget då?
– Spelar man mycket i Norrköping tror jag att det finns stora chanser till att nå U21-landslaget. Det är häftigt att spela i landslaget. Det är mäktigt när man sjunger med i nationalsången och spelar för sitt land. Det är en väldigt speciell känsla. Att spela för U21-landslaget är definitivt ett mål jag har.