”Djurgården måste starta båda två mot AIK”

Djurgården möter ett nytt derby och frågan är hur mycket det spöket håller i sig? 
FD:s nyhetschef vill nu se Jani Honkavaara våga närma sig startelvan från vårmötet med AIK – och framförallt handlar det om två namn i Albin Ekdal och Adam Ståhl. 

Djurgårdens resultat har varit på väg uppåt genom såväl friska spelare som ett ett dyrt och vasst nyförvärv som Mikael Anderson. 
Men så hackade det till senast och missat momentum efter storsegern mot Häcken. 

Inför söndagens derby är det på nytt ett svårbedömt Dif – även om det ser bättre ut än det gjorde i våras mot AIK. 
Då var skadetrycket närmast katastrofalt och pressen hade ökat rejält efter en klar förlust i ett annat derby ett par veckor tidigare. 
Där är inte Djurgården i dag – men likväl finns det bitar som skaver inför denna söndag. 

Det finns flera aspekter som påverkar både kvalité och dynamik.
En del handlar om två absoluta nycklar som Tokmac Nguen och Tobias Gulliksen.
Båda vill lämna – och jag tycker att det bitvis märks – mänskligt men likafullt ett störningsmoment. Två av allsvenskans absolut bästa namn är inte alltid mentalt maximala. 

Vidare tycker jag inte heller att Filip Manojlovic har blivit ett avgörande lyft som ersättare till Jakob Rinne, liksom att en Jani Honkavaara-favorit som Matias Siltanen än så länge inte presterar i förhållande till speltid. Lägg där till avsaknad av en naturlig målskytt, även om det lossnat till en del för Nguen och August Priske. 

Med allt det här sagt vill jag se en annan startelva på söndag. 

I den bortamiljö som väntar mot ett motstånd med så mycket grit samt ett ihållande derbyspöke – så vill jag ha in mer erfarenhet och kraft. Min utgångspunkt är att jag inte kan  komma i från att Djurgårdens förmodligen bästa allsvenska halvlek så här långt är den första i vårmötet mot AIK. 
I mina ögon gjorde den gången namn som Albin Ekdal, Adam Ståhl (som ytterforward) och Zakaria Sawo sina bästa insatser i år. 
Dif fick en rakhet och power som klart störde AIK och jag tror att det hade hade blivit seger – om det inte hade varit för tre blytunga skador (Ekdal, Ståhl, Sawo). 

Det här är ett intryck jag har nämnt för Jani Honkavaara på presskonferenser och nog har det låtit som att han håller med. 
Eller så är det ren artighet från den sympatiske finländaren. 

Med allt det här sagt vill jag nu se Albin Ekdal från start framför Rasmus Schuller – i och med att jag har mycket svårt att se att Siltanen rörs. 
En annan stark förhoppning är även att Ståhl får sin första start efter skadan  – och även om jag helst hade sett honom som ytter så lär det bli som högerback – trots att Theo Bergvall växt. Det känns svårt att i nuläget röra Nguen eller nye Anderson. 

Kontentan är att i mina ögon har Ekdal emellanåt varit bäste centrale mittfältare och att han utstrålar  ledaregenskaper och pondus som ingen annan i dagens Dif, med undantag för Marcus Danielson. 
När det kommer till Ståhl så behövs helt enkelt hans kraft och mentalitet med tanke på miljön som väntar på nationalarenan. En fullt återställd Ståhl är ännu på en högre nivå än Bergvall, inte minst hans huvud.

När det kommer till Sawo så har han haft det svårt, samtidigt som Priske gör sina mål – men likväl visade det förra Cypern- proffset i vårmötet sin kapacitet med mängder av grova och ideliga maxlöpningar som klart störde AIK. 

Det som möjligen talar emot Ekdal är att han uppges ha lättare skadekänningar –  medan Ståhl möjligen behöver lite mer tid efter sin skada innan han startar igen.