Hammarby har kul på jobbet och det märks

På min fråga om vad harmonin och spelglädjen betyder för den vägvinnande fotboll som Hammarby spelar den här hösten så svarade Bajen-tränaren Stefan Billborn att det möjligen ser roligare ut än det egentligen är.

Att han förvisso varit noga med att spelarna ska ges möjlighet att få utlopp för sin kreativitet men att de har sysslor de måste ta hand om först – innan de får leka.

Frihet under ansvar, om ni så vill.

Och, visst, vi kan plocka fram ritborden, taktiktavlorna och dataprogrammen…vi kan rita streck, kryss och trianglar, vi kan prata om diagonalt inläggsspel och konsten av att ta sig an ytor, ytor, ytor och ytor till förbannelse.

(Sanslöst trött på snacket om ytor, ja)

Men du ska inte underskatta vikten av att verkligen trivas med det du gör, att ha kul på jobbet.

Och det märks att Hammarby spelar fotboll med ett leende inombords.

Allsvensk fotboll på den här nivån är självklart  inte att slänga ut bollen på en strand och ha lite “kul med grabbarna” och det är inte det jag försöker säga, för det krävs en hel del för att skapa en grundtrygghet som i slutändan innebär smittande spelglädje.

Hammarby har en harmoni i sitt spel där ALLA vill vara delaktiga, där alla vill springa mil för sitt lag, där alla vill ha bollen och där Darijan Bojanic ges alla möjligheter att våga göra det han är bra på att göra.

Till stor del påminner det om hur Djurgården ser ut idag.

Hur de avverkar Sundsvall borta som om de aldrig var oroliga för något annat än att de skulle göra det enkelt med sitt eget spel (och i det här fallet förvisso med viss hjälp av Giffarnas taffliga försvarsspel), hur de njuter av att spela fotboll.

Sen förstår jag också att det alltid är roligare när du är framgångsrik och vinner matcher, även om jag menar att ena kan ge det andra.

När det gäller AIK  får jag en känsla av att de inte direkt spritter av spelglädje ens när de vinner sina matcher.

Man tager vad man haver, spelar sin fotboll utefter det och “vad fan är “rolig fotboll”, som Bob Houghton alltid frågade sig.

Faktum är såklart också att AIK har två poäng mer än Hammarby efter 23 spelade omgångar i årets allsvenska.

Men hur kul är det att spela den fotboll som AIK vill spela och tror ni inte man kan tänka just den tanken efter den här derbymatchen?

AIK kunde mycket väl ha lyckats få med sig en pinne efter sitt luftangrepp sista 20 minuterna men är det så här AIK vill vinna allsvenskan i fotboll; långa bollar på Bengt, Goitom och en islänning?

Jag är övertygad om att Seb Larsson, Nabil Bahoui, Henok och alla andra tycker det är roligt nog så länge AIK vinner SM-guld.

Men det måste vara extra tröstlöst för skickliga fotbollspelare när det inte ger effekt, när AIK mot topplagen ser ut som ett Brage gjorde 1978 (det var där bollarna slogs på Bengt).

Oavsett vilket går guldracet vidare.

Djurgården leder den tävlingen och gör det även efter Falkenberg i nästa omgång, Hammarby är i allra högsta grad med i det efter den här trepoängaren, AIK är alltså två pinnar bättre än Hammarby och har IFK Göteborg i nästa och Malmö FF klarade av att rotera sig till 3-0 mot Elfsborg borta.

När det gäller Europaplatser är Häcken, Blåvitt och Norrköping med och röjer.

Jag undrar, för övrigt, hur långt Norrköping kan nå? De har på senaste nio matcherna en förlust (MFF), en oavgjord (IFK Göteborg) och 19-1 i målskillnad.

Kvar att möta: AFC, Falkenberg, Kalmar FF, Sundsvall för att avsluta mot Häcken och Djurgården (på hemmaplan).

Roligast vinner inte, såklart.

Men de som hade mest kul vann derbyt på Tele2.

För fotboll kan också byggas utav glädje, av spelglädje bygger man fotboll.