HJORTLING: ”Generationsväxlingen kommer snabbare än vad många trott”

Beskedet att Magdalena Eriksson avslutar landslagskarriären kom minst sagt oväntat.
Frågan är vad som väntar nu för det svenska landslaget och Tony Gustavsson?
Jag ser det som att den här generationsväxlingen som det pratats en hel del om kommer nu, kanske tidigare än vad många trott.

En lång och fin svensk landslagskarriär nådde under gårdagskvällen ett oväntat slut.
Magdalena Eriksson meddelade via Svenska fotbollförbundet sent i går kväll att landslagskarriären är över.

– Det är ett beslut som jag tänkt över väldigt länge, och jag kan ärligt säga att det här är det tuffaste beslutet jag tagit under min karriär. Men jag har varit tvungen att lyssna på min kropp och min hälsa, och prioritera det. Det är verkligen ett beslut jag önskar att jag inte behövt ta, men på grund av hur min kropp mår nu för tiden är det ett beslut som jag känner att jag måste ta, sa mittbacken via ett pressmeddelande i samband med att nyheten offentliggjordes.

Den första tanken jag slås av är såklart att det är dystert att en så lång och framgångsrik landslagskarriär tar slut så här, men med tanke på 32-åringens skadeproblem den senaste tiden (som bland annat stoppade henne från den senate landslagssamlingen) så förstår jag henne och hennes beslut. När kroppen säger ifrån är det stort att kunna lyssna, framförallt när det gäller att ge upp något så otroligt viktigt för en. Jag tror till 100 procent på att det här beslutet inte varit enkelt att ta, men med vad hon säger så förstår jag till fullo varför beslutet blir som det blir.

Det som för mig blir frågan nu är hur landslagsledningen och Tony Gustavsson nu tacklar detta, för den här generationsväxlingen som vi har tjatats efter kommer nu, kanske snabbare än vad många hade trott.

Tittar på på Tonys första trupp och den trupp som Peter Gerhardsson tog ut till sommarens EM-slutspel saknades bland annat spelare som Lina Hurtig, Sofia Jakobsson och Madelen Janogy i den truppen som kördes över av Spanien i Nations League. I den truppen var även Linda Sembrant en stor överraskning och några garantier på att hon är med när VM-kvalet drar igång i vår finns inte. Sedan förvinner även Magda nu och efter att EM-platsen säkrades mot Serbien i slutet av 2024 sa Kosovare Asllani då att sommarens mästerskap skulle bli hennes sista, ifall hon står fast vid det återstår att se, men även kring Asllani finns med andra ord inga garantier inför nästa års VM-kval.

Blågult kan således gå in i ett kval med en ny förbundskapten och utan en handfull spelare som betytt så otroligt mycket för vårt landslag under mer en ett decennium.
Att det skulle bli förändring under Tony Gustavsson hade nog alla räknat med, inte minst efter första trupputtagningen, men att man på sätt och vis skulle tvingas till en sådan här snabb generationsväxling tror jag inte var på förbundets bingokort.

Återigen så är det dystert att Magdalena Eriksson tackar för sig, det är en fin spelare, som framförallt sitter på tonvis av erfarenhet som försvinner, men samtidigt är jag inte allt för orolig rent sportsligt.
Jag vill inte på något sätt förringa hennes insatser i Blågult, utan det är snarare att jag ser en ljus framtid i exempelvis Elma Junttila-Nelhage som tar för sig allt mer i Lyon och som imponerade på mig i returmötet mot Spanien när hon fick chansen. Sedan har vi alltjämt Nathalie Björn som i min mening är en av världens bästa mittbackar samt Amanda Ilestedt som närmar sig formen från 2023 för varje minut hon gör i Eintracht Frankfurt.

För mig så behöver vi inte gripas av panik för rent sportsligt så ser läget alltjämt bra ut och det ska bli väldigt intressant att se hur ett allt ”nyare” landslag kommer att se ut. För även om sådana som Asllani och Sembrant alltjämt kan vara med när VM-kvalet drar igång i mars så kommer även de behöva lägg av någon gång och den här stora generationsväxlingen är nu nära och den kan mycket väl komma snabbare än vad många trott.