Jag ser solglittrets dans

121 dagar har gått sedan Hammarby spelade en fotbollsmatch av någon som helst betydelse senast.
Då mötte vi Östersund, i en förvisso helt betydelselös slutomgång av Superettan 2013.
I morgon kväll är vi äntligen tillbaka på Nya Söderstadion igen, för att spela första omgången i det gruppspelet av Svenska Cupen mot Ängelholm.
Och det är ett nästintill helt nytt lag som representerar Hammarby IF i morgon jämfört med det lag som avslutade säsongen i fjol.
Av de 18 som ingick i truppen mot Östersund är endast sex spelare kvar, av startelvan är det bara Guldborg, Tamimi och Kennedy som fortfarande tillhör Bajen. Åtta startspelare och lika många ytterligare har lämnat oss – och sju-åtta (lite beroende på hur man ska räkna juniorerna som flyttats upp) nya har kommit in.
Dessutom är det ju som bekant nya gubbar i ledningen. Mats Jingblad har tagit över sportchefsposten och Nanne Bergstrand har klivit in som tränare – och på några månader har de lyckats ingjuta en hoppfullhet i Bajenled som vi knappt varit i närheten av på flera år.
Försäsongen, träningsmatcher, träningsrapporter och inte minst alla de långa intervjuer och möten där Nanne har pratat. Allt har gemensamt bidragit till att förhoppningens ljus längst borta i den misärmörka tunneln sakta men säkert har börjat tändas igen.

Själv har jag tagit en smärre paus. Trappat ner lite, avskärmat mig en smula.
Jag lämnade de båda redaktionerna för Hammarbyfotboll.se (efter tio år!) och Supportrarnas Matchprogram (efter fem år), liksom de åtaganden jag haft i olika arbetsgrupper inom Bajen Fans det senaste året.
Och jag tog ett långt uppehåll från den här bloggen också.
Det var välbehövligt, att släppa känslan av att Bajen blivit någon sorts jobb.
Jag har missat en jäkla massa matcher nu under försäsongen, det har känts både ovanligt och jobbigt, men jobb och annat har fått prioriteras för en gångs skull.
Men nu vankas det säsong igen och då kommer suget krypande i hela blodomloppet lika självklart som att Kir-försäljningen ökar på bolagen i Söderort.

Den mach jag sett, mot Åtvidaberg hemma på Kanalplan för ett par veckor sedan, gav onekligen mersmak. Hammarby spelade en fotboll som gjorde mig glad i hela själen. Vi hade ett kreativt passningsspel där en hel drös spelare följde med i anfallen, tog löpningar, visade sig spelbara och hittade varandra med många olika alternativ.
Även i de sammandrag och delar av övriga matcher jag har sett så finns väldigt många positiva tendenser.
Många av nyförvärven känns onekligen riktigt bra. Kanske allra viktigast är nog Johan Persson, som slitvarg och enormt duktig bollvinnare på innermittfältet. Men framförallt så har vi för första gången på flera år, kanske ända bak till Linderoths dagar, en tydlig linje i vårt spel.

Endast en förlust på sex spelade matcher hittills är naturligtvis ett facit som är svårt att snacka bort.
Jag hoppas innerligt att det här inte stannar vid just försäsongen, utan att det sätter sig ännu bättre och att vi börjar täta till försvarsspelet och få igång målskyttet hos våra forwards (som ju endast är två stycken, varav Haddad som bekant har en historik av att vara skadebenägen).

I morgon gäller det. Svenska Cupen. Nästan 6 000 biljetter sålda i förköp. Ska vi gissa på en siffra i närheten av 10 000 åtminstone?

Nu kör vi, 2014.