Janne Andersson ställs inför ett av sina svåraste val någonsin

Någonstans ligger det en styrka och inneboende trygghet i att åka till udda utposter som Färöarna och Malta och städa av matcherna, så som alla förväntar sig.

För det finns alltid en risk och jag har varit på flera sådana rysare, inte minst den senast på Malta när Lasse Lagerbäcks Sverige räddades av att Marcus Berg vallade in enda målet i 80:e minuten på en maltesisk back, som till vardags var brevbärare (säger myten, men vi köper den såklart, det låter bäst så).

Räknar vi mötena mot de sämst rankade lagen i Janne Anderssons kvalgrupper (Vitryssland, Luxemburg Färöarna, Malta,) så har Sverige sju segrar och 28-0 i målskillnad.

Det är bra siffror, de går att imponeras av på sitt sätt.

Men det är också väldigt mycket historia.

Hur mycket vi än har betvingat vitryssar och malteser med så spelar det ingen som helst roll på tisdag kväll.

Då står Spanien på andra sidan Friends fotbollsplan och då är förstås frågan: Hur gör Janne nu?

Framförallt funderar jag kring valet av lag.

På presskonferensen efter Malta-matchen sa den svenska förbundskaptenen att han väldigt ofta valt spelare efter dagsform.

Mot ett av Europas och världens tuffaste motstånd så tror jag inet form spelar lika stor roll.

Det kommer handla väldigt mycket om rutin, försvarsspel och spetsegenskaper.

Så här: 

Om Victor Nilsson Lindelöfs rygg är frisk nog för spel så startar han mot Spanien. Det är ett fullständigt självklart val.

Då gör han det på Marcus Danielsons bekostnad. 

30-åringen gjorde en beundransvärd landslagsdebut...vi kan påpeka att det var mot ett lingonland som Malta eller vad vi vill, men det är sällan man ser en debutant ta sådan plats och göra ALLT så rätt...men det kommer inte spela någon roll i Anderssons val.

Andreas Granqvist är lagets kapten och så länge han visar att han håller på landslagsnivå så finns det inte en chans att han plockas bort. Framförallt inte en sån här match.

Alexander Isak?

I det fallet är jag mer osäker på hur de anderssonska tankarna går.

Jag var en aning överraskad över att han var bänkad mot Malta. Trodde att Sverige skulle köra Färöarna-formationen med Quaison på en kant, Isak på topp med Marcus Berg.

För att låta Emil Forsberg vila till Spanien.

Efter Foppas Fred Astaire-föreställning på TaQali-stadion så är det svårt att kritisera valet av elva.

Å andra sidan bevisade Isak återigen att han kan lysa upp en match på ett kort inhopp; star quality som går att ta på, likt en virvelvind som blåser rakt på och får en att vackla till.

Efter det misslyckade försöket med duon Quaison/Isak som forwardspar mot Norge på Friends så kommer inte Janne Andersson lämna Marcus Berg utanför. Inte mot Spanien.

Jag tror att han lärde sig en del av det valet. Och ångrar sig.

Då hade vi ett Sverige utan kompass och det löste sig till slut, den här gången kommer det bli ödesdigert att springa vilse.

"Mackan gör så mycket som inte alla ser. Han är väldigt viktig för vårt spel", betonade förbundskaptenen efter matchen mot Malta.

Som en högst omedveten sköld mot den strida ström av twittrande giftpilar som kommer så snart Marcus Berg spelar en landskamp.

Så, hur gör Janne?

Han bör spela Isak. Han kommer ha med Berg. Och det känns nog underligt att ta bort Quaison, som blivit en given startman i den svenska elvan.

Det blir inte lätt.

På Friends kommer vi behöva spelare som hotar Spanien, men också spelare som kan värdera och styra ett svenskt försvarsspel från början; alla, tillsammans, på en gång.

Givet är också att Sebastian Larsson kommer spela, liksom Forsberg och Albin Ekdal.

Mot Spanien i Madrid fick Kristoffer Olsson början på bänken, men på hemmaplan lär vi behöva hans kreativitet för att - till skillnad från hur det såg ut i Spanien - äga bollen i längre sekvenser en två passningar i rad inom laget.

Gustav Svensson skulle kunna ta en startplats på Olssons bekostnad för att försöka ta död på så mycket spansk fotbollsfiesta som det går. Och balans-begränsa svensk fantasilustapå mittfältet till en Forsberg i bra form.

Det är inte omöjligt.

I slutändan kommer det att handla om resultat och inte underhållningsvärde.

I den här landskampen. Också.

Efter 4-0 på bettingparadisets ö fick jag tweets om att det var för jävligt att Sverige inte gjorde några "spelmål".

Vad fan är spelmål?

Du gör mål. Gör du många fler så gör du det av en anledning. Oftast för att du är bättre. Då får du hörnor som du kan gör mål på, du för straffar som du gör mål på, du drar iväg skott från så pass nära håll att de kan studsa in i mål på motståndarnas ben.

Men är det något vi vet i dessa tider så är det att det inte går att glädja alla.

Spanien vann med 2-0 på samma arena i samma kval. Jag tror att bägge målen var "spelmål".

Är då 2-0 bättre än 4-0?

Gav det fler poäng? Bättre målskillnad?

På tisdag på Friends, då Sverige via en seger kan "säkra" en EM-plats, kommer det att handla om att spela på rätt sätt, med rätt spelare.

Som mot Italien i play off, som mot Frankrike på Friends.

Hur gör Janne? Så gör Janne.

Men det kommer bli ett jävla liv oavsett vilket.

Det har han, å andra sidan, börjat vänja sig vid.