EKWALL: ”Vad Gren och Asbaghi vill göra just nu är ovidkommande”

KRÖNIKA MED FOTBOLLDIREKTS PATRICK EKWALL
Det är som det är och kommer förbli i Göteborg. Häcken vann med 4-1. I särklass bäst i stan. Men det ska snackas om Blåvitt, om Mats Gren och som vanligt om Bebben, Torbjörn Nilsson och hur det var på 90-talet när man ägde allsvenskan. Men för att vara tydlig: Den. Tiden. Är. Förbi. Sen. Väldigt. Väldigt. Länge.

Det var knappast någon överraskning att staden, fansen och alla runt omkring IFK Göteborg skulle tappa såväl tålamod som hopp, hur mycket de än ville prata om eller intala sig själva om att ha tålamod.
Eftersom tålamod inte är värt ett dugg när det ska spelas om poäng under en allsvensk höst där mörkret faller snabbare än du tror. Det IFK Göteborg behöver idag är poäng. Inte så mycket annat än just poäng.

Vad Mats Gren och Poya Asbaghi vill göra av framtiden, vad de än har för visioner och vad IFK Göteborg gjorde för 20-30 år är ovidkommande när det återstår åtta omgångar, när AIK och Hammarby väntar i två kommande omgångarna och det är sex poäng ned till närmaste streck.

Jag förstår att Blåvitts fans har svårt att ta till sig ”tålamod”,  åtminstone om en stil som KANSKE kan bli verklighet, vad det nu egentligen är: när vi går in i 2019 har trebackslinjetrenden redan hunnit bli någonting annat?

Och för alla som drömmer om att alla ska heta Glenn igen och om en ny storhetstid måste ändå ha så pass mycket insikt att de förstår att det kommer krävas att någon kan trolla med knäna.
Det är möjligt att det är Poya Asbaghi i en framtid.
Det är väl mera tveksamt om det egentligen är Mats Gren.

För tillräckliga resurser finns det inga för att det ska gå av sig själv, IFK Göteborgs befintliga plånbok innebär att de måste hitta spelare i REA-hyllorna och hoppas att de utvecklas till en Ken Sema, en Saman Ghoddos eller en blixtrande pengaraket som Arnor Gudjohnsen ”out of the blue”.

IFK Göteborg har inget katastrofmaterial men ingen som har lite koll på fotboll kan tro annat än att det är vad det är; kanske en sjundeplats, i bästa fall. Det enda krav man kan ställa på IFK Göteborg idag är att de klarar sig kvar i allsvenskan. Ingenting annat, för någonting annat ser jag inte som rimligt.
***

Daleho Irandust!
I sina bästa stunder är han det mest spännande och underhållande som finns att se i allsvenskan. I god konkurrens med Hosam Aiesh i Östersund.
Irandust första halvlek mot IFK Göteborg var fullständigt sagolik och i år har jag sällan en spelare så överlägsne alla andra i en allsvensk match.
***

En och annan reaktion efter min 08-derby-krönika.
Inte oväntat, eftersom matchen rör upp alla tänkbara känslor. Men för att förtydliga: jag tyckte också att det var straff till Hammarby när Per Karlsson fick bollen på armen. Men jag är övertygad om att domare Stefan Johannesson inte såg just det, att han var skymd, vilket jag också kände att han var när jag såg TV-bilderna.
Hade han sett att bollen tog som den tog och friat, då hade det varit ett väldigt besynnerligt beslut.

I den bästa av världar kan vi förstås hävda att en domare ska stå så bra han ser ALLTING. Men så enkelt är det inte alltid eftersom det ständigt händer saker på en fotbollsplan och ibland går det undan. Ja, det var straff.
Och med VAR (som ju många fotbollsfans gärna vill kritisera) så hade det också blivit så. Och vi hade aldrig behövt diskutera huruvida bollen var över linjen eller inte om vi haft mållinjes-teknologi.

När vi INTE har de möjligheterna så kan misstag eller annat innebära att domare inte alltid tar fullständigt korrekta beslut i viktiga avgörande sekvenser.

***

”Ni har sämre klack än Häcken”
Ramsa mot IFK Göteborgs klack. Från Häckens.
Den självironin är väldigt underhållande.

***

Sett till hur många byggt upp Offside-reportaget om Mats Gren under ett par veckor så blev jag lite besviken.
Det var ingen dynamit.
Det var däremot ingen rolig läsning för Mats Gren eller för IFK Göteborg.
Men ingenting som ”alla” inte redan visste eller hade hört talas om.

***
Elohor Ekpolo är ett fint sommarförvärv för Häcken.

***
Tänk att Mohammed Salah var en av tre som kunde vinna pris som världens bästa spelare på Fifa-galan.
Men fick inte plats i ”världselvan”.
Det är fan en bedrift. Av Fifa.

Här är elvan, för övrigt:
David De Gea; Dani Alves, Raphaël Varane, Sergio Ramos, Marcelo; Luka Modric, N’Golo Kanté; Eden Hazard, Lionel Messi, Kylian Mbappé; Cristiano Ronaldo.