KRÖNIKA: Publiken tillbaka, musiken var här – vi kunde dansa igen
NORRKÖPING: Ljudet, känslan, kulissen, färgerna; allsvenskan har återuppstått.
Efter ett och ett halvt år med skrik som ekat över läktarsektioner, med ihåliga ljud av bollar som studsar och en tomhet som smärtat.
Publiken tillbaka, musiken var här, vi kunde dansa igen.
En strålande sommardag på väg till arenan, folk i hemmalagets matchdräkter på Norrköpings gator, spårvagnar och uteserveringar.
På väg till match.
Minns ni den känslan?
Nu var den här igen och det var som att kliva in i en helt annan - smått bortglömd - värld.
Och även om speakern kontinuerligt tjatade om att vi fortfarande är mitt i en pandemi, att det det skulle hållas avstånd, hostas i armvecken och att det fanns handsprit på toaletterna så kändes det ju ändå som att det var på riktigt igen.
Som att allt det vi tagit del sen världen lamslogs inte varit någonting annat än konstgjord andning.
Någonting annat?
Jo, tack.
Vi bjöds en fartfylld och oerhört inspirerad. Som om spelarna suttit hemma framför EM-fotbollen och frustat i väntan på att komma ut och spela fotboll igen.
Ett IFK Norrköping med stora skadeproblem drevs i rasande tempo och hög pressfotboll av lagkaptenen Linus Wahlqvist.
1-0 kom av bara farten, men hemmalaget hann knappt avsluta jubelscenerna förrän Malmös centertank Antonio Colak kvitterat med avigt skott utanför straffområdet.
45 sekunder hann det gå mellan målen.
Ari Skulason, för dagen som central mittfältare för att sen avsluta som en av tre i försvarslinjerna, pricksköt 2-1 via stolpen med sin känsliga vänsterfot.
Fyra minuter senare hade Colak gjort 2-2.
Ungefär så.
Jon Dahl Tomasson var inte helt nöjd med MFF och gjorde en rockad redan i paus.
Ut med Veljko Birmancevic, som har speeden och känns intressant men fortfarande väldigt valpig i defensiven och Pavle Vagic. In med rutinerade namn som Oscar Lewicki och Sören Rieks,
Det innebar att Malmö tog kommandot under stora delar av andra halvlekens första hälft.
Rikard Norling kände av vibbarna. In tidigt med skyttekungen Samuel Adegbenro, som fick inleda på bänken efter skadebekymmer och efter en stund gav han 19-årige brassesvensken (född i Rio de Janeiro) Lucas Lima chansen.
Det gav utdelning.
Lima högg på en Linus Wahlqvist-passning i straffområdet och tryckte med all kraft in 3-2.
Fem mål, skön fart, bra med dramatik och en oväntad matchhjälte med skimmer av fotbollssaga.
Det var fint på sitt sätt.
Men med publiken tillbaka så kändes det framförallt som om allsvenskan återuppstått.
Just därför en av de vackraste dagarna i den allsvenska historien.
Den här artikeln handlar om: