Alla förstår att det är ord som inte ska tolkas ordagrant

GÖTEBORG: När vi plötsligt försatts i ett läge där en spelare “som känner sig lite hängig” kan vara början till ett helvete så kändes det befriande att känna av lite mästerkapsfeeling på planen.

Ilskan, irritationen, vresigheten, viljan att vinna.

Det var förstås inget Miyazaki vi såg ute på Hisingen idag, men det var argsint nog för att göra mig tillräckligt nöjd.

Miyazaki?

Det var den japanska ön dit Sverige hade förlagt sin VM-kamp 2002 och det var där allting brast när Olof Mellberg klippte Fredrik Ljungberg under ett träningspass och kalabalik uppstod med klassiska bilder där Mellberg håller upp Ljungberg framför sig i ett dubbelfattat tröjdrag.

Händelsen landade som en explosion, inte minst medialt.

Och där och då kändes det att mästerskapet var igång på allvar.

Nu vill jag inte se handgemäng, alls inte, men du känner inte känslan av att det är på riktigt förrän det smäller på en träning eller att Sebastian Larsson blir vansinnig för att en boll kanske är några centimeter utanför sidlinjen.

Han var inte ensam om att vara förbannad och det gladde mig.

Gustav Svensson drog en öppen sula över Jens Cajuste som fick ont, ingen ursäkt kom. Väldigt många andra gick in med extra tryck i närkamperna, det svors, small, gnälldes och det var ett tvåmålsspel där en vinst värderades känslomässigt som om det vore OS-medaljer på spel.

Mitt i allting stod den alltid så oerhört engagerade Peter Wettergren och poängterade i en samling med alla spelarna att “vi ska tamejfan mörda dom”, “vi ska inte åka ned som några jävla lantisar”, “vi ska mosa dom”.

Sådärja, så ska det låta i ett läge där spelarna måste tänka på annat än hur många de sitter vid matbordet eller vem som kan ha smittat vem, när eller hur.

Ordvalen?

Men för fan, om vi nu ska säga så, alla som någonsin varit på en fotbollsplan förstår ju att det inte är ord som ska tolkas ordagrant.

Sverige ska åka till Spanien och spela en EM-match, jag har hellre en tränare som manar till att motståndarna ska mosas än en som tycker att det ska bli kul att åka till Spanien och se hur det går.

Det måste få brinna lite och det kanske är viktigare än någonsin i det läge vi befinner oss just nu.

Det är fem dagar till match och har vi inte spelare som tappar det för att de tycker de blivit bortdömda på en träning så finns det anledning att vara orolig.

Nu fick vi se en träning som inte direkt var klockren kvalitetsmässigt men som var fylld med känslor.

Me, I like.

För det är ett tecken så gott som något att vi närmar oss ett mästerskap. Och att spelarna tänker på fotboll igen.

Mosa dom!

***

Vi såg det redan igår och det bekräftades av Janne Andersson idag på presskonferensen idag.

Han hade en jobbig dag på jobbet igår.

Den näst värsta (efter ett dödsfall på en ledare i tidigare ledarskap), beröttade han och blev sen märkbart emotionell när han ville tacka laget för hur de gick in i dagens träning.

***

Blandade lag på dagens träning och inte jättelätt att skönja annat än konturer av ett lag mot spanjorerna.

Men Alexander Isak och Marcus Berg ihop som anfallspar under hela träningen.

***

Dagens covid: Dejan Kulusevski har relativt höga mängder virus och sannolikt smittad av någon i sin familjekrets.

Mattias Svanberg har extremt låga virusvärden och ligger i princip på gränsen.

***

Strålande väder i Göteborg och perfekta förutsättningar på Häckens fantastiska anläggning.

***

Hetsjakten på Dejan Kulusevski känns bara olustig.

Det är möjligt att han kunde varit försiktigare, även om han hamnade på en middag där gäster bjudits in som en överraskning.

Dejan har haft covid-19 och konstaterade antikroppar, det är bara att gå till sig själv…du känner att du går ganska säker då.

Du agerar förstås inte lika försiktigt i ett sånt läge och jag tror alla tänker likadant, kanske framförallt om du är 22 år.

Han kunde skött det bättre, men det går att ha förståelse för killens agerande och han hade också en jäkla otur statistiskt sett.

***

Om bollen var ute?

En halv meter, enligt Seb Larsson.

Kanske tre centimeter, om jag får avgöra.