Konstaterar att Sverige förlorade mot världens 94:e-rankade nation

Det går att hävda att det såg ganska bra ut.
Men fotboll är resultat.
Och att förlora med 2-0 mot Georgien i det här gyllene läget är ett praktfiasko – det största under Janne Andersson som förbundskapten.

Sverige har haft Qatar-VM i en liten ask på SvFF:s Solnakontor under det här kvalet. Nu slutar gruppspelet med ett smått omöjligt uppdrag.
Det som i kvalspelets inledning och efter hemmasegern mot Spanien kändes som en finstämd saga förvandlades till en otäck mardröm i Batumi, vid kanten av Svarta Havet.
Georgien är rankat 94:a i världen, de pressade förvisso Grekland och Spanien på hemmaplan men förlorade också mot Kosovo.
Och de hade ingenting att spela för i det här kvalet. 
Ligger det en VM-biljett i potten får du inte kasta bort den chansen, inte så här, mot det här gänget.
Jag orkar verkligen inte höra snacket om att "vi gjorde en bra match ändå, vi skapade chanser".
Jag spyr på det.
För fotboll handlar aldrig om vad som är "rättvist". Det handlar bara om resultat.
Ja, Sverige skapade målchanser. Men en del av spelet är att göra mål på chanserna.
Det räcker inte att skapa dom.

Nu låter det ungefär som det lät i Aten.
Tänk om vi hade gjort mål tidigt i den matchen.
Ja, tänk om.
Men det tar dig inte långt, framförallt inte till ett VM-slutspel. 
Sverige har överhuvudtaget varit väldigt svaga i de här bägge bortamatcherna och det är också därför vi står vi gör idag, inför en avgörande match mot Spanien. I Spanien.

Det är också så att även om Sverige gjort mål på någon av chanserna så släppte vi in två.
En georgisk frisparksvariant som lurade Viktor Claesson till månen innan bollen trycktes in och ett galet chippförsök från Victor Nilsson Lindelöf innan andra målet.
Visst, tänk om det inte hade hänt. Men det hände.

Och när jag räknar så hade Georgien förutom målen även två möjligheter som var någon millimeter från att gå i mål, ett öppet läge i första halvlek och ett skott som Robin Olsen gjorde otroligt avancerad räddning på.

Jag får det till fyra klara målchanser totalt. Hade Sverige fler?
Det vi kan konstatera är att Sverige förlorade mot världens 94:e-rankade nation och det för liksom vibbarna till VM 1990 och Costa Rica. För det är ett fiasko på den nivån.
Den stora skillnaden är att då var det helt kört, nu har Sverige fortfarande chansen.

Hade det gått att göra något annorlunda?
Ja. Såklart. För då hade vi stått här med den här stjärnsmällen.
Jag tycker att Sverige borde haft ett ännu snabbare passningsspel, jag hade velat att laget satt Emil Forsberg i bättre lägen, jag hade hellre sett (och vet att det är en utopi) två svenska forwards runt Zlatan Ibrahimovic som 9:a.
Nu hamnade både Forsberg och Isak lite i skymundan och Sveriges chanser kom mestadels efter långt och högt spel på Ibrahimovic.
Zlatan gjorde vad vi kunde kräva av honom, han spelade den roll som han hade. Men vad betydde hans närvaro för de andra?
Det såg ut så här när han var med även mot Georgien och Kosovo i våras.

Jag håller inte med om att Albin Ekdal saknades, så som det var mot grekerna i Aten. Han har många fördelar men har gjort noll mål på 63 landskamper och är inte spelaren som bygger upp ett svindlande anfallsspel.

Janne Andersson har sin modell och har alltid haft den. Han gör helt sina byten under hot.
Nu tror jag han kände att "det löser sig nog", sett till hur första halvlek såg ut och sen kom allting på en gång och då var det redan för sent.
För hur mycket vi än kunde önska att Jesper Karlssons spelartyp eller Robin Quaisons speed hade varit önskvärt i andra halvlek så vet vi att Janne aldrig hade gjort dom så tidigt. Han har en annan filosofi och den har också varit hans styrka.

Nu ska vi till Sevilla och måste vinna mot ett spanskt lag som har VM-vittring. 
Efter 0-2 mot fucking Georgien.
Hur det ska gå?
Ja, får vi bara in bollen så...
Eller så tänker vi att det här landslaget har gjort det omöjliga förut, att de kan vara som bäst när de står med kniven mot strupen.
Och är det något vi lärt oss av möten med Spanien i Sevilla så är det att resultatet räknas. 
Rättvisa är helt ointressant.