Finns inte plats för någon som alla kan vara kompis med

Jon Dahl Tomasson kom, sågs, segrade – och då blir du lite för stor för Malmö FF.

Därför är det ingen sensation att han lämnar svenska mästarna.

Nu måste MFF hitta en ny “perfect match” och det kommer inte bli lätt; kravbilden är en helt annan än hos något annat allsvenskt lag.

Det går säkert att säga mycket om Jon Dahl Tomasson.

Han vägrade prata ett enda svenskt ord, han skyllde varenda poängförlust på någon eller något annat, han svarade egentligen aldrig på en fråga, han röjde undan en himmelsblå ikon (Rasmus Bengtsson) utan att ens höja ett ögonbryn, han var sådär malmöitiskt smådryg i grunden som bara en dansk med holländsk bakgrund löser per automatik och det har länge tisslats och tasslats om att han var illa omtyckt av väldigt många spelare förutom de danska som han snabbt tog till sina bundsförvanter.

Men.

Han vann två raka SM-guld och tog klubben till Champions League.

Han tog fram en yngre spelare med Malmö FF-bakgrund till en framtida storförsäljning (Anel Ahmedhodzic).

Det är den typen av krav som ställs på en tränare i MFF och lite bonus (CL-cashen!) på det.

Det finns få tränare som är älskade av alla - vare sig av mediapacket, spelartrupp eller fans - och i Malmös fall spelar det ingen som helst roll.

Resultaten räknas. På kort och lång sikt.

Och jag är helt övertygad om att det är JDT-typen som Malmö FF behöver. Eller en Uwe Rösler, för den delen, även om han var way off all rimlig långsiktighet.

Ser vi till den status som spelarna i Malmö FF har - de som i finns i truppen och de som man funderar på att ta in - så fungerar det inte med en nallebjörn.

Allan Kuhn vann förvisso ett SM-guld men hade noll styrning på spelartruppen och han framstår sannerligen som den mest underliga rekryteringen som Malmö FF någonsin gjort.

MFF behöver ett riktigt as, för att citera mig själv när jag kallade Uwe Rösler för ett "tyskt as" och Markus Rosenberg sa: "jag förstår precis vad du menar" och höll med mig om att klubben behövde den typen av kraftfull styrning på tränarsidan.

Problemet för Malmö FF är att varje gång de hittar en tränare som lyckas så når de så pass stora framgångar att tränaren blir attraktiv på en marknad utanför Skandinaviens gränser.

Och lyckas tränaren inte når de framgångarna är risken stor att han betraktas vara för dålig.

Det är en svårlöst ekvation som Daniel Andersson och Co måste leva med i en näringskedja där de är störst i Sverige, men en fattig kusin från landet ute i Europa.

Jon Dahl Tomassons framgångar med Malmö FF har gjort att han sannolikt fått tillräckligt bra erbjudande någon annanstans.

Det måste vara anledningen sett till att beskedet kommer så här sent, lite drygt tre månader innan nästa allsvenska säsong tar sin start,

Men det är möjligt att det varit på gång längre än vi fått veta.

MFF har ännu inte gjort några spelaraffärer att tala om efter ligaspelet, inte mer än att förlänga med ett gäng talanger, och det är möjligt att det hela tiden har haft med ett eventuellt tränarbyte att göra.

Många röster på sociala medier har förundrats över varför MFF byter tränare så ofta, det är nu sju tränare sen 2011 om vi räknar in Daniel Anderssons inhopp i samband med att Magnus Pehrson fick gå.

Det är å andra sidan inte jättekonstigt för en klubb som lever under Malmö FF:s kravbild.

Ståle Solbakken stannade åtta år och styrde allt i FC Köpenhamn, men det är en väldigt sällsynt företeelse i en värld där det mesta målas i svart eller vitt.

Så vad blir det nu?

Några namn dyker snabbt upp, som förre hjälptränaren Josep Clotet Ruiz (idag i Brescia). Bodö/Glimts jagade Kjetil Knutsen, den ständigt aktuella för alla lag som behöver ny tränare-mannen Jens Gustafsson och säkert ett gäng andra som också kan bli högaktuella för Hammarby.

Men Daniel Andersson har alltid valt en annan linje än den väldigt väntade.

Kanske kan det sluta med att Andersson själv tar jobbet nu när Andreas Georgsson tagit över posten som traditionell sportchef?

Som i alla stora klubbar finns det en framförhållning i den här typen av situationer och nu ska Malmö FF jobba in rätt namn.

Jag tror de kommer att gå efter ett utländskt spår.

Ser vi till vilka som lyckats bäst på senare tid så är det inte svenskar: Åge Hareide, Rösler och Tomasson.

Kravet?

Att vinna. Ta sig ut i Europa. Och samtidigt förädla unga talanger till 100-miljonersförsäljningar.

Det kräver sin man, det kan inte vara vem som helst och då finns det inte plats för någon som alla kan var kompis med.