Finns inte i hans DNA att oroa sig – ren kryptonit

Varberg är topplagens kryptonit under hösten.

Under lördagen spelade man med stor sannolikhet bort Elfsborg från SM-guldet.

Man darrade egentligen aldrig.

Trots att det var allsvenskans förmodligen formstarkaste, bredaste och spetsigaste offensiv som tryckte på för ett segermål och en fortsatt tät guldstrid på den snabba konstgräset på Borås arena så blinkade inte Varberg.

Istället tog vänsterbacken Jean Carlos de Brito upp bollen vid egen hörnflagga mitt i “pressen”, jonglerade med den nån gång – och skickade sedan lugnt upp bollen mot Elfsborgs planhalva.

När ett lag som Sirius kapitulerade sent för Malmö FF:s forcering i senaste omgången (efter en länge mycket imponerande insats), så fanns det inget ett för dagen rätt tamt Elfsborg kunde göra för att hota Varberg på allvar.

Coola, beslutsamma och lojala, så rensade man bort allt som kom in i eget straffområde.

Okej, inhopparen Jacob Ondrejka skickade iväg en boll som skruvade sig mot bortre krysset i slutte av matchen, men snart 42-årige Stojan Lukic räddade vackert med sin vänsterhand.

Och ska vi räkna vassa målchanser under 90 minuter så vinner Varberg på poäng, det kan jag lätt slå fast.

Den finns liksom inte i Jocke Perssons lags DNA att oroa sig över resultat eller motståndarstjärnor. För nån vecka sedan fixade man 2-2 med mersmak hemma mot guldjagande Malmö FF, och nu plockade man en mycket rättvis poäng borta mot lika mycket guldjagande Elfsborg.

I nästa omgång väntar AIK hemma på Varberg Energi arena.

Just saying…

***

För Elfsborgs del kan man konstatera att den utvisning som Simon Strand drog på sig mot IFK Norrköping senast – då ledning 2-1 blev till förlust 2-3 – och alla varningar man drog på sig i samma match nu kostade dyrt.

Mycket dyrt.

Christopher McVey tog Strands plats, men var rätt sval och byttes tidigt ut när hemmalaget skulle vässa offensiven.

Sedan ingen Frederik Holst på mitten. Inte heller någon André Rømer. Båda var alltså avstängda efter Peking-mötet.

In kom istället anfallaren Marokhy Ndione på mittfältet, och Emmanuel Boateng fick nu chans att visa vad han kan.

Men det blev…, sådär.

Det blev andra raka poängtappet och den skinande Lennart Johanssons pokal hamnade samtidigt allt längre ifrån Borås.

Och jag tror att många i Borås i dag känner att det är en smula onödigt.

Å andra sidan så undrar jag – liksom många andra – var publiken i staden håller hus? Läktarna på Borås arena gapade rätt tomma mot Varberg, i en sen höstmatch när Elfsborg har chansen att vinna SM-guld.

Det känns långt ifrån rättvist.